Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Toralf har fått sin revansch

/
  • FÖRLOVADE. Toralf Nilsson och Lotta Danielsson fann varandra genom teatern i fjol och några månader senare, 4 juni, bytte de ringar på en filt i Central Park. Efteråt skålade de och Lotta grät av glädje. Toralf ser fram emot att få gifta sig med Lotta men hon är lite mer försiktig. ”En dag i taget”, säger Lotta, som ibland tycker att Toralf ägnar för mycket uppmärksamhet åt andra tjejer.
  • Toralf Nilsson
  • EN ELVIS SOM DUGER SOM HAN ÄR. Hudiksvalls egen Elvis, vedhuggaren Toralf Nilsson, älskar att stå på scenen. ”Nu kan jag visa att jag duger som jag är, trots att jag är förståndshandikappad. Alla duger som de är. Man ska inte stänga in sig och vara rädd för att bli mobbad. Om någon är dum är det bara att gå därifrån.”

Toralf Nilsson har blivit Elvis med hela svenska folket. Teater är hans liv. Han älskar att stå i rampljuset och få applåder.

Annons

– Nu tar jag revansch. Ingen retar mig längre för att jag är annorlunda.

I mars har spelfilmen om Glada Hudik-teatern ”Hur många lingon finns det i världen” premiär.

Toralf är dock inte med. ”Det är tråkigt att öva och ta om, jag gillar bättre att stå på scenen och träffa folk.”

Glada Hudik-teatern är ute på Sverigeturné med succéföreställningen Elvis. Den här veckan har de spelat för utsålda hus tre kvällar i rad på Gävle teater. Toralf Nilsson är huvudrollsinnehavaren.

Vi träffas i lobbyn på hotellet i Gävle där ensemblen bor. Toralf Nilsson kickstartar intervjun innan jag ens hunnit sätta mig.

– Ställ vilka frågor du vill, jag svarar på allt. Du vill kanske veta varför jag är så spontan? Jo, för om du inte bjuder på dig själv får du inget självförtroende. Jag vill absolut inte skryta, men jag har fått en enorm självkänsla av teatern. Och det gör inget om det blir lite fel, det har Pär lärt oss.

Toralf har varit med sedan Glada Hudik-teatern startade 1996, på initiativ av Pär Johansson.

– I början ville jag bara av scenen. Jag tänkte att det fanns andra som kunde det här bättre än jag. Fast det ändrades efter att vi spelat för publik första gången. Vi fick massor av applåder. Du vill kanske veta hur det känns att stå på en scen och få applåder? Jag får tuppskinn över hela kroppen och frossa av välbehag, varje gång. Det är obeskrivligt härligt, säger Toralf och håller upp sina bara arm för att visa hur huden knottrar sig.

– Jag trodde aldrig att jag skulle bli så omtyckt.

Tidigare jobbade han med att klyva ved. Det gör han förresten fortfarande till vardags, men han talar ofta om hur mycket han ogillar det.

– Jag har tröttnat på veden. Teatern ger mig mycket mer.

Gävle har en speciell betydelse för Toralf, eftersom det är Brynäs hemstad.

– När det gäller Brynäs är jag som om jag vore frälst till gud. De är värdefulla för mig. Jag älskar Brynäs, det har jag gjort sedan 1986. De har fina färger och bra spelare.

Toralf har till och med fått träffa laget vid några tillfällen.

– Senast fick jag en bok från Ove Molin. Han hade skrivit i den: Till kungen Toralf från Ove Molin. Sedan tog han mig i hand. Jag blev så glad: ”Nu får du ge dig, Ove, det är alldeles för mycket”, sa jag till honom.

Förutom otaliga föreställningar med Elvis, har det även gjorts en dokumentär om Glada Hudik-teatern som visats på tv.

• Har du förändrats sedan du blev kändis?

– Hur menar du då? Jag är som jag alltid har varit men jag har fått bättre självförtroende och många vänner. Nu retar ingen mig längre. De accepterar mig som jag är, trots att jag är annorlunda. Förut kallade de mig för cp och mongoloid. Det är väl inte snällt?

Toralf är noga med att behandla alla lika, oavsett om det är kungen, kronprinsessan Victoria eller Anders Lundin han träffar.

– Varför ska man behandla någon annorlunda? Det viktiga är att visa respekt för varandra. Jag har till exempel ingen rätt att vara arg på Daniel för att han hejar på Modo.

• När blir du förbannad?

– När folk pratar skit om mig. När de sätter sig på mig och tror att de är bättre själva. Ingen har rätt att nervärdera mig. Varför kan man inte bara acceptera alla som de är? Och så blir jag förbannad när Brynäs förlorar. Men för det mesta är jag snäll, jag gör inte en fluglort förnär.

• Är du nervös när du ska upp på scenen?

– Aldrig, första gången var jag det och trodde att de skulle bua och skratta åt mig. Nu brukar jag säga för mig själv att jag ska sjunga bh:n av tjejerna i publiken.

I föreställningen spelar Toralf Elvis Presley. Men det är egentligen inte den musik han gillar bäst.

– Jag gillar snabb hårdrock. Krigsmetal lyssnar jag också på, det är tuffa grejer. Har du hört Dragon Force? Eller Sabatan?

Toralf lyfter näven som en mikrofon mot munnen och börjar sjunga. Han fortsätter med några låtsnuttar av Europe, Ozzy Osbourne, Heat och Daggerforce. Han avslutar kavalkaden med några Elvissånger från föreställningen. När han är klar lutar han sig bakåt och inväntar applåder.

– Jag borde kanske sjunga i ett hårdrocksband.

• Vad är det häftigaste du varit med om hittills under din karriär?

– Första gången vi uppträdde på Cirkus i Stockholm, det var skillnad mot den lilla scenen i Hudiksvall.

Att få åka till New York och spela Elvis var förstås också en stor upplevelse som Toralf gärna pratar om.

– Det var jättefint i New York, vi var på sightseeing. Och alla vackra girls. Vi såg Lejonkungen och fick träffa skådespelarna efteråt, de var imponerade av oss.

I Central Park på en filt förlovade sig Toralf med sin flickvän Lotta som han träffade genom teatern i fjol.

– Kärleken är jätteviktig. Jag och Lotta brukar pussas och hålla händerna. Vi älskar varandra jättemycket.

Några kompisar från ensemblen kommer in i lobbyn och sätter sig i några stolar en bit bort. Toralf uppmärksammar det och hänger sig över stolsryggen för att komma lite närmare:

– Desirée, varför är du en sådan söt tjej för?

Toralf säger själv att han är en riktig tjejtjusare.

– Jag har alltid varit tokig i tjejer. De har så fina kroppsformer och de har de här sakerna som börjar på B, säger Toralf och visar med händerna i luften.

Då blir han plötsligt lite generad och dyker ned med ansiktet i armvecket.

Han får mycket beundrarpost, främst från tjejer. Många vill träffas.

• Blir inte Lotta svartsjuk?

– Nä, jag är ju kär i henne. Jag har aldrig varit otrogen och pussat andra, jag pussar bara Lotta.

Och teatern vill han fortsätta med så länge han lever.

– Det är något jag är bra på. Det är bättre att vara bra på en sak än halvbra på tio saker.

Jag har tröttnat på veden. Teatern ger mig mycket mer.

Mer läsning

Annons