Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Treåringen med trasiga skor fick Göran att bli nykter

/
  • Göran Löf har suttit på både gamla och nya Gävleanstalten. Härifrån gamla fängelset har han rymt två gånger.   Första gången kom han inte särskilt långt - bara till Gävle sjukhus. Han bröt ena foten när han hoppade över muren.
  • I cellen bakom det stora fönstret i mitten satt Göran Löf under en av vistelserna på gamla fängelset i Gävle.

Göran Löf var fast i missbruk och kriminalitet redan som tolvåring. Men till slut bröt han med sitt gamla liv. Sedan dess har han stöttat andra som vill förändra tillvaron.
– Min uppgift är att ge hopp, visa att det går, säger han.

Annons

Under de där riktigt hårda perioderna på slutet kunde han vakna upp i sängen, utan att knappt kunna röra sig, bland spyor, piss och svett.

– Men jag ville bara ha mer brännvin och det fanns folk som fixade det. Nu i nykterheten är det viktigt att vara ärlig och komma ihåg hur jävligt det faktiskt var, säger Göran.

I dag är han i bra form bland annat tack vare att han tränar minst fem dagar i veckan på Helges gym i Andersberg. Samtidigt är kroppen så klart hårt sliten och åtgången av nästan 40 år i missbruk. Men krämporna nämner han bara i förbifarten. Istället väljer han att fokusera på de bra sakerna i livet: Alla barnen, barnbarnen, sambon, det brinnande idrottsintresset som alltid har funnits där och det han kan bidra med för att hjälpa andra att ta sig ur missbruk.

– Men nu är jag ju ändå 71 år och får väl ta och hejda mig lite, säger han med ett skratt.

Göran var bara tolv första gången polisen plockade in honom för fylleri. Han hade fyra syskon. Pappan var alkoholist medan mamman gjorde vad hon kunde för att hålla ihop familjen.

– Det var alltid dåligt med pengar så ville man ha något fick man stjäla, säger Göran som tidigt insåg att livet var på väg åt helt fel håll.

Men varken den egna förmågan eller hjälpen utifrån fanns för att ändra riktning. Första vändan på ungdomsvårdsskola var han 15 år. Ett fängelsestraff senare var han tillbaka på gatan i Gävle.

– Det enda jag fick hjälp med från myndigheterna var pengar till en ask cigaretter. Då var jag var 17 år. Efter en vecka satt jag på häktet igen.

Efter det var livet för det mesta en karusell med fyllor, knark och brott. Totalt har han tillbringat tio år i fängelse och sex år på olika torkar. Mitt i all röra blev fängelsestraffen ett andrum.

– Då var det bara idrott som gällde så jag var i toppform när jag muckade. För det mesta var jag nykter när jag satt inlåst. I dag är det tvärtom för fångarna. När de kommer ut från anstalterna är de i sämre skick än när de kom dit. Det är extremt lätt att få tag på droger därinne.

Under några hyfsat stabila perioder skaffade han jobb, bostad och bildade familj. Göran fick sex barn plus tre bonusbarn i fyra olika förhållanden.

– Det var ordentliga kvinnor. Men hon som jag fick de två yngsta med var likadan som mig, söp och drogade.

Smågrabbarna blev omhändertagna, ena sonen hamnade hos en familj i Uppsalatrakten. Men det stod inte rätt till. Det upptäckte Göran när han var där och hälsade på. Familjens egna barn behandlades annorlunda, bättre, jämfört med barnen som placerats där. Socialtjänsten gick med på att Göran skulle få ta hem sonen över en dag. Han hämtade treåringen på järnvägsstationen i Uppsala. Pojken stod där i en sliten brun overall, med trasiga vinterskor och en gammal väska i handen. Bara mössan var fräsch och fin.

– Det gick rakt in i magen på mig, att det var jag som pappa som hade orsakat det där, säger Göran med tårar i ögonen.

Han lyfte upp sonen i famnen. Efteråt fick han en konstig känsla i kroppen, ungefär som sockerdricka.

– Och då visste jag att det var över. Missbruket. Nu måste jag bli nykter så att jag kan ta hem pojken till mig. Håll ut ett år sedan hämtar jag dig, sa jag till honom.

Göran skrev in sig på ett behandlingshem. Från och med då var det nolltolerans mot allt.

– Jag visste till 100 procent att jag aldrig mer kan dricka alkohol igen eller stjäla en enda grej. Vad som än händer, hur jävligt det än är, så får jag inte röra en droppe – för grabbens skull.

Det tog 13 månader att återskapa en normal tillvaro. Sedan fick sonen flytta hem.

– Klart att det var skrämmande. Vare sig det gäller livet ute eller inne på kåken, man är trygg i det man är van med. Som i mitt fall – missbruket, kriminaliteten. Det blev ett utanförskap i att vara drogfri. Och jag var ju livrädd för att inte passa in, säger Göran som under många år har varit volontär på Gävleanstalten.

Han var också med och startade Flik, Föreningen för lek, idrott och kultur som hade korplag i innebandy, hockeybockey och fotboll. Han har varit övervakare och föreläst om sitt liv på skolor, anstalter, behandlingshem och i andra sammanhang. Nu har han varit nykter och drogfri i mer än 20 år och kan konstatera att sist och slutligen handlar det om att bestämma sig, oavsett vilken förändring man vill göra.

– Du måste göra klart för dig varför du vill vara nykter. Det handlar bara om det. Från början var jag nykter för grabbens skull. Nu är jag nykter för min egen skull.

Mer läsning

Annons