Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulla bor med 476 dockor

/
  • BARNDOMSDOCKOR. De dockor Ulla Englund haft längst i sin ägo är dessa, som hon hade som barn. Från början låg de en originalsäng, men den har Ulla sålt.
  • 476 DOCKOR. ”Dockhus” kan man kalla Ulla Englunds hem och hus, ty hon delar det med 476 dockor!

Annons

HILLE, Torsdag, KLOCKAN 15.30

Ulla tar emot på bron till sitt dockhus av rött tegel, och ber oss stiga på.

Här bor hon tillsammans med 476 dockor. De flesta har hon adopterat, klätt och givit ett hem, ett par har hon haft i sin vård sedan hon var liten, de senast adopterade kom med dagens post.

– Jag har sytt dockkläder sedan jag var 5 år, berättar Ulla Englund, som själv ser ut som en docka, med sin lilla nätta kropp, ljusa hy och mungipor som strävar uppåt.

– Jag som opererat näsan, säger hon, ler milt och berättar att hon haft cancer i näsan.

Också hennes skyddslingar behöver gå till doktorn ibland, en kom till henne med bruten nacke; en annan hade brutna underarmar.

– Då åker jag till dockdoktorn i Norrsundet, berättar Ulla, fast hon som hade brutit nacken lagades av leksakshandlaren Romeis i Furuvik.

Som Ulla visar oss runt i huset frågar jag henne om dockorna har namn.

– Nej, bara nummer, säger hon osentimentalt.

Numren representerar turordningen i bokföringen, där Ulla även antecknat dockornas värde.

– Nummerlapparna har jag gjort av stärkt linnetyg, som Harry hade till sina ritningar.

Harry är Ullas man, som var byggnadsingenjör på Gävle kommun.

– Det är därför jag bor kvar i huset fast jag är 85; jag vet att det är ordentligt byggt.

Dockorna representerar också 100 års dockhistoria och -tillverkning i Europa och USA, liksom de material och tekniker som använts: Biskvi, celluloid, Kinaporslin, enklare porslin, plåt och papier-maché.

Samlingen, som är spridd i husets alla rum, garderober, resväskor och kartonger är inte Ullas första.

– Jag hade en förut, med 350 dockor, men mamma och Harry tyckte jag var fånig med alla mina dockor och tyckte jag kunde sälja.

Vilket Ulla gjorde.

– Jag fick tyst på Harry när han fick 20 000 kronor till en bil. Våra tvillingar fick en USA-resa, äldsta dottern ett guldsmycke och sonen i Norge fick pengar till sin fiskecamping. Och faktiskt bad mamma om förlåt.

Ulla skrattar gott åt sin mans och mors tjat, och berättar att det var till självaste Linnéa Avenberg och hennes dockmuseum i Alfta hon sålde samlingen.

Men för 15 år sen började Ulla samla dockor igen.

På en kista i vardagsrummet står dockor som just Linnéa Avenberg tillverkat.

– Dockan med långa håret är jag, och hon är den enda i samlingen som fått ett namn; Ulla. Fast jag har aldrig haft långt mörkt hår.

Och visst ser man att Ulla stått modell, på hakan, munnen och blicken.

Ulla ställer tillbaka sig själv på kistlocket och vi går en trappa upp och in i ett rum hon kallar dockrummet. Men jag ser ingen skillnad på rummen, för det är dockor precis överallt.

– Värdet har minskat med 20, 25 procent de senaste åren, berättar Ulla, som testamenterat sin samling till äldsta dottern.

– Hälften får hon göra som hon vill med. Resten vill jag att hon säljer, och pengarna ska förvaltas till förmån för funktionshindrade barn.

Mer läsning

Annons