Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulrika blir lycklig av tonåringar

/
  • EN ÄRA. Ulrika Jidåker ser det som en ära att få jobba med ungdomar på heltid. Här med Linn Brunzell och Umu                                     Sheriff, som går årskurs nio. ” Jag ställer mig frågan varje morgon om det här är det  roligaste jag vet? Så länge svaret är ja tänker jag fortsätta,” säger hon efter 20 år i branschen.

Det spelar ingen roll om Ulrika Jidåker möter ungdomar i El Salvador eller hemma på fritidsgården Brynjan. Hon älskar sitt arbete.

– Det är en rikedom att få jobba med barn och unga från alla länder. En stor blandning gör mig lycklig, säger hon.

Nu ska hon efter 20 år i yrket studera till fritidsledare.

Annons

Ulrika Jidåker satt på en stubbe i Grekland och grät när hon fick beskedet om heltidstjänst på fritidsgården Ugglan för tolv år sedan.

– Jag älskar det jag gör och känner en otrolig tacksamhet.

Allt började när hon var 16 år och jobbade på ungdomsgården Bäckstugan i Bomhus. Sedan blev det tjejprojekt, Ugglan och vidare mot Brynjan. Hon har varit med när flera fritidsgårdar lagts ner.

Ulrika är även en drivkraft bakom den nya mötesplatsen för ungdomar på Sjömanskyrkan. Hon tycker att det behövs en träffpunkt för äldre ungdomar och att det är roligt att Gävle kommun vågar satsa i dystra tider.

– Det är jättehäftigt. Ungdomar över 16 år är lite glömda i dag. Men vi vuxna kan inte hindra att tonåringarna hänger på stan, de kommer några alltid att göra ändå.

Hon poängterar att de stora krafterna finns inom Unga Örnar och hos fritidsledarekollegorna.

Hemma finns döttrarna Moa, 15 år, och Ida, 13 år. De är med på många aktiviteter som deras mamma är chef över.

– Ett sommarläger var Ida bara tre månader och var med i sovsäcken. Men jag och mina döttrar ryker ihop ibland så att det visslar om det. De har likadant temperament som mig, säger hon.

Är det bra att ha en mamma som arbetar i den miljö man befinner sig i?

– Det är nog både bra och dåligt. Jag ser ju baksidorna på allting.

För två år sedan startade hon och bästa kompisen Lina Limö kafés sommarkollo för barn mellan 6 och 14 år.

Det blev milt sagt en succé, de förväntade sig 30 anmälningar men landade på 100 intresserade barn. Det är ett dagkollo där man kan fiska, bada och mysa på ön. I somras utvecklades kollot på flera sätt, bland annat riktades inbjudan speciellt till barn som bor på Öster och Nordost.

– Här på Brynjan får jag samma möjlighet att möta unga från andra kulturer. Det gör mig rik.

Tillsammans med Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) och Latinamerikanska föreningen i Gävle deltar hon i ett ungdomsprojekt i El Salvador. De är med för att hjälpa och stötta ungdomar att få till en organisation och har byggt upp en fritidsgård. I början av december är det dags för Ulrikas fjärde resa till landet.

– Vi ska försöka få till en ledarutbildning för ungdomarna. Jag är väldigt intresserad och nyfiken och det är därför jag hakar på olika projekt.

Studerandet tar också en stor del av tiden, hon pluggar nu till fritidsledare på distans vid en folkhögskola i Karlskoga.

– Jag har inte några gymnasiebetyg och tänkte att jag lär ju plugga fast jag har jobb, säger hon.

Det är full fart från morgon till kväll under en dag i Ulrika Jidåkers liv. Men det är så hon vill ha det, den egna tiden kommer när hon sitter bakom ratten i bilen.

– Då lyssnar jag på musik med full volym. Det är min hjärntömning, helt underbart, säger hon.

Mer läsning

Annons