Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan dem stannar sjukhuset

/
  • Janne Bonnevier har jobbat på sjukhusets godsmottagning i 30 år. Här är det en skrivare som anlänt som ska köras ut till rätt avdelning.
  • I sjukhusets
  • Sjukresebussen från Hälsingland kör inte bara patienter utan har även med sig en väska från Ljusdal som ska upp till röntgenavdelningen. Det är bråttom och Laila Forsberg sparkar omedelbart iväg på cykeln.
  • Gipsavgjutningar av armar och ben. En av de saker som man kan hitta i återvinningen på ett sjukhus.
  • Transportsystemet ska datoriseras men ännu kör man med lappar. Varje papperslapp representerar en transport. På en dag brukar det bli uppemot 200–250 lappar.
  • Varannan dag transporterar Annika Westlund, varannan dag tar hon hand om posten; sorterar och delar ut den.
  • För patienter är det inte lätt att hitta i sjukhusets kulvertar. De flesta klarar inte heller av att ta sig så långa sträckor. Då finns patienttransportörerna på plats för att skjuta dem – antingen i rullstol eller i sängen.
  • Allt smittförande kliniskt avfall packas i gula dunkar och vägs noga av Wilfredo Salinas. Det gör man för att kunna hålla reda på att inget försvinner på vägen men också för att varje avdelning får betala för det avfall de producerar.
  • En vagn kommer lastad. Tidigare var det vårdpersonal som ansvarade för att hålla ordning i avdelningarnas förråd av förbrukningsvaror. Nu har serviceenheten tagit över. Lennart Godin och hans kollegor går regelbundet runt och fyller på av det som saknas och beställer nytt. Den här vagnen – som snart är fullastad – ska upp till BB.
  • Inger Schröder, Ann-Sofie Norrblom och Annika Westlund väntar på nästa transport. Några längre stunder hinner de dock inte sitta, det är över flera hundra bud och patienter som ska transporteras varje dag. Bakom dem finns postcentralen där all in- och utkommande post sorteras.
  • Sjukhuset har 350 vårdplatser men över 450 sängar. De behövs vid överbeläggningar och när sängar går sönder, vilket sker ofta eftersom många är 30 år gamla. När de inte används skjuter Peter Berglund in dem i sängförrådet för förvaring.
  • Vad kommer runt hörnet? Speglarna är till för att förhindra krockar i kulvertarna där patienttransporter, lasttruckar och sparkcyklar kör i skytteltrafik.
  • Ansiktet utåt. De flesta patienter är gamla och svårt sjuka och Mona Broberg och Charina Parling i receptionen får ofta hjälpa till med frågor om allt möjligt. De hjälper till att hålla reda på högkostnadsskyddet, ger ut frikort och när patienter betalat för mycket får de hjälp att få pengarna tillbaka. ”När fakturabetalningen infördes fick vi nästan mer att göra eftersom det kom så många frågor” säger Charina.
  • Har full koll. Anita Strand har full koll på alla hundratals transporter som ska göras varje dag. Det kan vara patienter som behöver skjutsas till undersökningar och behandlingar men också prover som behöver skickas.
  • Går en mil om dagen. Bra skor är nödvändiga för patienttransportörerna som i snitt går en mil varje dag på de hårda golven.
  • Transporter. Sjukhuset är som ett eget litet samhälle – och i kulvertarna under jord arbetar de som ser till att samhället fungerar. Förser det med varor, tömmer det på sopor, sköter om och transporterar allt som behöver fraktas från ett ställe till ett annat.
  • Transporter. Sjukhuset är som ett eget litet samhälle – och i kulvertarna under jord arbetar de som ser till att samhället fungerar. Förser det med varor, tömmer det på sopor, sköter om och transporterar allt som behöver fraktas från ett ställe till ett annat.
  • Eric Berglind, servicechef.

De syns och märks inte. De flesta tänker inte ens på att de finns till.

Men utan dem skulle Gävle sjukhus tvärstanna.

De okända servicearbetarna smörjer sjukhusmaskineriet och ser till att vården kan fungera.

– Det är en jätteapparat bakom kulisserna, säger servicechefen Erik Berglind.

Annons

Mitt i sjukhuset men ändå undangömt under sjukhus- entrén ligger transportcentralen – sjukhusets logistiska hjärta.

Hit kommer all post som sorteras och skickas ut till avdelningar och hälsocentraler. Och här sitter Anita Strand och skickar ut sin armada av transportörer vartefter beställningarna kommer in.

Uppemot 200–250 bud om dagen ska klaras av och det som transporteras är allt från prover och blod till patienter som skjutsas till och från behandlingar och undersökningar.

Just nu har sjukresebussen kommit in med en väska från Ljusdal som brådskande ska upp till röntgen. Laila Forsberg lastar den på en sparkcykel och ger sig genast iväg.

Många privata bolag

Mycket av sjukhusets service sköts numera av privata bolag. Städningen och underhåll har tagits över av Coor och sedan en tid är det Svenska försvarsrestauranger som driver köket och restaurangen.

Men serviceenheten tar hand om allt det andra. Posthantering och journalarkiv, vaktmästeri, beställningar och påfyllning av sjukvårdsmaterial, sophantering och transport av allt från patienter till tvätt. Sjukhuset har också ett eget ”tryckeri”. Fast någon tryckpress finns inte utan det är tre kopiatorer som skriver ut broschyrer och blanketter som används i sjukvården.

– Sjukhuset kräver mycket för att fungera, konstaterar servicechefen Erik Berglind.

Hittar i tunnlarna

Just nu har Anita Strand tagit emot en ny beställning på en transport. En patient som fått strålbehandling behöver hjälp tillbaka till vårdavdelningen. Annika Westlund får uppdraget och stegar iväg genom kulvertarna. För en utomstående ett förvirrande tunnelsystem i flera våningar under jorden. Men Annika tvekar inte.

– Jag hittar med förbundna ögon, säger hon.

Att hon hamnade här var lite av en slump. Det var hennes första sommarjobb och när hon blev arbetslös för några år sedan kom hon tillbaka.

– De flesta som börjar här känner redan någon av de som jobbar. Annars vet man inte ens att det här jobbet finns.

Viktigt med bra skor

I kulvertarna är det full ruljans. Truckar och sparkcyklar far fram och tillbaka. Det är högertrafik som gäller och i korsningar och hörn finns speglar uppsatta för att förhindra kollisioner.

Men Annika och de andra patienttransportörerna går till fots. Två och två om det är sängliggande patienter, ensamma om det är patienter som ska skjutsas i rullstol. I snitt en mil om dagen avverkar de.

– Det gäller att ha bra skor för golven är hårda. I början hade jag inte det och fick ont i knäna.

Och för att orka baxa de tröga, tunga sjukhussängarna genom de sluttande korridorerna går hon och tränar en gång i veckan på sjukhusgymmet.

Ger perspektiv på livet

Vanligaste transporten är patienter som ska till röntgen. Jobbigast är när avlidna personer ska köras ned till kylrummet. Och sedan en tid tillbaka följer väktare med när patienter ska transporteras på kvällar och nätter eftersom sjukhuset haft problem med att obehöriga tar sig in i kulvertarna.

Men Annika Westlund trivs med sitt jobb. Att se svårt sjuka människor ger perspektiv på livet. Hon förstår att uppskatta att hon är frisk. Och hur dåligt patienterna än mår är de alltid tacksamma för den hjälp de får.

– De avslutar alltid med att tacka för skjutsen. Det är beundransvärt!

De första patienten möter

Servicefolket jobbar ofta i det fördolda. Men det finns undantag. Sjukhusets värdinnor och receptionister är de första som patienterna möter.

Sedan landstinget började med fakturabetalning betalar patienterna inte längre för sina besök här men den gamla ”kassan” finns kvar. Nu heter den servicereception. Hit går man för att anmäla sig, få sitt högkostnadskort stämplat och för att hämta ut frikort.

Men ni som fortfarande har en patientbricka i plånboken kan slänga den. De används inte längre.

– Nu finns alla uppgifter i datorn, säger Charina Parling som tidigare jobbade på Stortorgets hälsocentral men sedan i höstas sitter i sjukhusreceptionen.

Ungefär 600 patienter passerar här varje dag. Rusning blir det när sjukresebussarna från Hälsingland anländer – de kommer en hel hoper på samma gång och många av dem behöver också hjälp med reseräkningar.

Bokar personalbostäder

Och om receptionen ger service åt patienterna så servar servicekoordinatorerna personalen. Det finns tre stycken, de är ofta på språng och ständigt med en telefon i örat.

– Vi får 100 000 frågor om allt möjligt, säger Pia Öhneskog.

När flyttar ska göras inom sjukhuset och är det de om ser till att allt löper smidigt. Att datorer och telefoner blir installerade och att möbler och annan utrustning kommer på plats.

De sköter också bokningar av personalbostäder. Sjukhuset hyr tio trerummare i Sätra där tillfällig personal och studenter kan bo.

– Tanken är att vårdpersonalen ska få ägna så mycket tid som möjligt åt patienterna och att vi ska sköta det andra, säger servicechefen Erik Berglind.

Kollar förråden

Ett exempel på det är att man effektiviserat inköpen av förbrukningsmaterial. I stället för att vårdpersonal på avdelningarna ska behöva hålla koll på förråden, beställa varor och fylla på sköter förrådsarbetaren Lennart Godin och hans kollegor det.

Två gånger i veckan går han runt, inventerar förråden, fyller på det som saknas och beställer nytt.

Toalettpapper, handdukstork och handskar hör till det som det går åt mest av. Och så handsprit förstås som fyller ett eget förråd i källaren.

– Det är vår vinkällare, säger Lennart.

Allt som sjukhuset behöver kommer in via godsmottagningen. Till lastkajen kommer varje dag en strid ström av lastbilar lastade med allt från minsta nålspetsar till de största maskiner. I snitt 2 500 paket per dygn.

Tåg med tvätt och tejp

Allt sorteras, lastas på vagnar och körs sedan ut till avdelningarna. Varje truck kan dra minst åtta vagnar så det är smärre tåg som avgår. Med sig tillbaka har de smutstvätt och skräp.

Intill godsmottagningen finns sjukhusets miljöstation. Den fungerar ungefär som sopsorteringen hemma i köket – om än i mycket större skala. I gigantiska containrar sorteras avfallet. 800 000 kilo om året.

Svarta lådor med kroppsdelar

Vanligt skräp men också en del som skvallrar om att det är ett sjukhus; i plaståtervinningen ligger helkroppsproteser, i en annan behållare gipsavgjutningar av fötter och armar. Och i ett kylutrymme står svarta lådor med biologiskt avfall, här finns bland annat kroppsdelar som tagits bort vid operationer.

– Står de för länge börjar det lukta, säger godsmottagaren Janne Bonnevier som jobbat här i 30 år.

Och det märks att servicechefen Erik Berglind är stolt över sina anställda.

– Om några sjuksköterskor eller läkare stannar hemma en dag så märks det ärligt talat inte så mycket. Men stannar min personal hemma tvärstannar sjukhuset.

Mer läsning

Annons