Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var tusan gömmer ni unisexkläderna?

Annons

"Första barnet var en flicka men sedan fick jag en pojke och då hade jag ingen användning längre för alla barnkläder som jag hade sparat."

Mamman på andra sidan tapetbordet hade alltså packat bakluckan full med babykläder, som hennes lilla son rent fysiskt fortfarande kunde ha, för att sälja plaggen till andra småbarnsföräldrar, flickebarnsföräldrar får man förmoda. Jag plockade upp hakan från marken och räckte över en tjuga för de små plaggen som jag hade prutat åt mig. På vilket sätt trodde hon att hennes lilla knodd skulle ta skada av att bära pastelliga kläder?

Föreställningen om att flickor och pojkar ska bete sig olika och därför ha olika kläder sitter så djupt och återspeglas tydligt i utbudet. Som förstagångsmamma kunde jag bli galen när jag skulle köpa barnkläder och upptäckte hur sanslöst könssegregerat det var på barnavdelningen. Med andra barnet tassade jag omkring på flickavdelningen med Tittmyran och Björntomten på vardera axeln och ryggade tillbaka för allt som var rosa och gulligt. "Var tusan har ni gömt unisexkläderna", ville jag vråla.

Med tredje barnet hade min bojkott av rosa upphört (läs Fanny Ambjörnssons ”Rosa – den farliga färgen”). Men jag kryssar fortfarande olydigt mellan avdelningarna. Jag har lärt mig att byxorna på pojkavdelningen är mer lekvänliga och bekväma med högre midja medan byxorna på flickavdelningen ofta är tajta och lågt skurna. Samma sak med tröjor; flicktröjor är smalare över axlarna medan pojktröjorna har gott om svängrum. Vilket är rubbat! Kläder ska vara bekväma och inte hämma barnen i det de vill göra, oavsett om det är en pojke eller en flicka som bär dem.

Trånga kläder gör också att barnen inte får ha sina kroppar i fred. Många flickor använder bh-liknande toppar i flera år innan de får bröst. Flickors kroppar sexualiseras tidigt och blir därmed utsatta för bedömning, medan pojkar i sina större kläder får ha sina kroppar i fred. Flickor görs medvetna om sina kroppar och sitt utseende genom kläderna, vilket leder till att flickorna i sina söta kläder får kommentarer om att de är fina och söta. Det skapar barn som tror att deras värde består i hur de ser ut snarare än vilka de är. Pojkar bedöms däremot oftare utifrån vad de gör.

Små barn har ingen koll på vad som är typiskt "tjejigt" eller "killigt". Det är vi vuxna som tidigt lär dem det och stjälper över våra mossiga värderingar på dem. De flesta föräldrar vill sina barn väl, men det är föräldrarnas rädsla för att barnet ska avvika från mängden och blev retat som gör att uppdelningen lever kvar.

Det är dags att skrota flick- och pojkavdelningar. Alla ska få klä sig i det de själva tycker att de passar i och är vackert, utan att behöva oroa sig för bitchblickar och fördömanden.

Slutligen vill jag avrunda med en liten Frank Zappa-historia: Joe Pyne, en gammal krigsveteran med träben, var tv-programledare i Joe Pyne Show. När Frank Zappa var gäst i programmet inledde Pyne intervjun med att säga: "Jag ser att du har långt hår, du måste vara en flicka". Zappa tittade tillbaka på Pyne och svarade: "Jag ser att du har träben, du måste vara ett bord."

Mer läsning

Annons