Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Varje kvart gick vi ut med varningar"

/
  • Agneta Sundberg ( tv) lyckades med nöd och näppe ta sig till Radio Gävleborg i Gävle och inleda dagens sändningar. Kollegan Kerstin Carlsson, som bodde i närheten dök och hjälpte till i det allmänna kaoset. 98 procent av Gävleborna lyssnade på lokalradion då Gävle blev lamslaget och isolerat från omvärlden.

- Det värsta jag varit med om! Fullständigt kaos! Telefonerna ringde i ett och utanför vräkte snön ned. Oavbrutet.

Annons

Det var med nöd och näppe journalisten Agneta Sundberg lyckades ta sig till Gävle och starta lokalradions första nyhetssändning.

Agneta, som bor i Bollnäs, satte sig i bilen och körde mot ett snöoväder, som blev värre och värre ju närmare Gävle hon kom. Vid norra infarten satt en buss fast i drivorna och när hon fick ett mobilsamtal körde hon själv fast i snön.

- Jag lyckades ta mig loss, men eftersom de inte plogat körde jag fast igen när jag kom närmare jobbet. Jag lämnade bilen mitt på gatan och gick in och möttes av ett inferno av telefoner. Det bara ringde och ringde. Det var polisen, SJ, kommunen, ja, alla myndigheter som finns. Jag var helt ensam och ville bara gråta.

Sedan följde tre hektiska nyhetsdygn, då adrenalinet pumpade för fullt. Medarbetare, som bodde i närheten ställde upp frivilligt. Det rådde undantagstillstånd och alla som kunde ville hjälpa till.

En tekniker skottade fram hennes bil och parkerade den i källaren.

- En gång i kvarten bröt vi sändningarna och gick ut med varningar. Folk i Hudik blev vansinniga av att vi förstörde Svensktoppen och skrek "nu räcker det", de förstod inte vad som hände i Gävle.

Vid 22-tiden på söndagen slutade lokalradion dagens sändningar och Agneta och hennes kollegor försökte ta sig hem.

- Som tur är gick ytterdörren inåt, annars hade vi aldrig fått upp den. När vi kom ut möttes vi av en rodelbana. Allt var vitt och det var fantastiskt tyst, ljudisolerat, inte en bil. Utanför puben Mc´Gills stod skidor på rad och innanför luktade det blöta strumpor och stugsemester. Stämningen var fantastisk, alla pratade med alla, berättar Agneta, som inte kunde ta sig hem till Bollnäs förrän två dygn senare.

Hennes kollega, Kerstin Carlsson, minns alla meddelanden som radion bröt in i sina sändningar med, speciellt ett om "en frusen, vit pudel försvunnen i Sandviken, ring Birgitta på telefon si och så".

- Det var helt absurt, men samtidigt kände man sig nöjd. 98 procent av Gävleborna lyssnade på oss, kommenterar hon.

Under ovädret blev lokalradion och kommunens upplysningscentral de stora informationskällorna för allmänheten. I lokalradion varvades samhällsinformation, påbud och meddelanden med nyhetsinlag och direktsändningar på plats.

Vid ett tillfälle stod en radioreporter på gatan i direktsändning och bad alla med snöskoter komma och hjälpa hemtjänstens personal.

- Det dröjde inte länge förrän vi hörde skotrar komma knattrande, medan vi fortfarande var kvar i sändning. Det kändes stort...

 

Mer läsning

Annons