Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Vi älskar att vara tillsammans”

/
  • FLIT OCH KÄRLEK.  Alla hjärtans dag är det alltid hos Karlssons, som även lever parliv på jobbet, där deras respektive företag ligger vägg i vägg på KFUM:s vind. Här lyser alltid flitens och kärlekens ljus, och varje 5 september väntar blommor på Karin i hemmet i Lund. Och då säger Karin alltid ”Nä, men vem har du fått blommor av?” Varpå  Mats alltid svarar ”Det är ju vår bröllopsdag i dag!”

Ni måste inte älska varje dag, men ni får.

Så sa pastor Marie Söderqvist när Karin Lundgren och Mats Karlsson gifte sig hemma i trädgården i Lund 5 september 2004.

– Det var bra sagt, reflekterar Mats på sitt okonstlade sätt.

Och precis så har de levt i snart sju år, men det är om när kärleken är som mest sårbar den här artikeln handlar.

Annons

– Jag visste direkt att det var något annat med Karin, och jag ville leva med henne.

Så beskriver Mats första mötet med Karin 1996, och Karin kände detsamma för Mats.

– Mats vill jag ha, så kändes det bara, men vi hade varsina boenden ett par år innan vi bestämde oss för att flytta ihop.

Under tiden stötte och blötte, och vred och vände de på livet och varandras ryggsäckar.

Därtill hade Karin en Ida, i dag 22 år, ett hus i Lund och en hårsalong i Valbo, och Mats en Kalle, i dag 20 år, och företaget Prylbörsen mitt i smeten i Gävle där han hade sin ungkarlslya.

Så kom 3 december 1998.

– Vi begravdes i det berömda snö-ovädret, säger Mats, som var hemma hos Karin den natten.

– Och jag blev kvar, ha-ha.

Ovädret gav dem en knuff i vad som blev rätt riktning, och vips började de prata familj.

– Att vi hade var sitt barn var en bra sak när vi skulle bli en ny familj, men ganska snart tyckte jag att det fattades något, säger Karin. Barn. Men inte ett – utan två!

För att kitta ihop familjens medlemmar, roller och traditioner bytte de barn med varandra.

Mats fick ansvaret för Ida, då sju år, och Karin ansvaret för Kalle, som då var fem.

Och när Loa – i dag åtta år – var på väg bestämde sig Mats för att bli hemmapappa.

Makarna Karlsson har över huvud taget blandat friskt i sin relation.

– Tanken på att då och då byta en blöja och koka lite dillkött kändes skönt, säger Mats, som fortsatte med hemmapappandet även efter att Manne, sex år, kom.

– Innovativt och klokt, tycker Karin och berättar att kittet mellan familjemedlemmarna stärktes mycket under Mats hemmaår.

Men 2003 vände Karins syster Pia upp och ned på allt som var älskat, vant och tryggt.

Hon fick bröstcancer, vilket genast ställde frågan om också Karin kunde drabbas.

Undersökningar visade att det fanns en sådan risk och fyra år senare, 2008, opererades Karins bröst bort på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Samtidigt fick hon nya – av hud, fett och vävnad från sin mage.

– Man kan säga att de nya är närproducerade och ekologiska!, skrattar Karin, som i slutet på januari i år även fick nya bröstvårtor!

– Jag tycker att Karin var jäkligt modig som vågade operera bort två friska bröst, säger Mats.

Trots sin humor, och att hon är en trygg och positiv person, vaknade Karin i ett tomrum efter operationen.

– Allt var som ett svart hål och jag ville inte åka hem till huset.

– Jag tycker att Mats var modig som vågade se min depression för vad den var, och inte gav upp, säger Karin.

– Och i dag är vi nykära – efter 15 år tillsammans, säger Mats, vad säger du om det?

Det är svårt att föreställa sig Karin, som är så mycket liv och glädje, på en sån mörk plats.

– Det var en hemsk tid för Mats som stod vid sidan om, säger Karin och berättar att hon trots depressionen var medveten om bådas kriser – som individer och par – och att hon inte kunde styra om sina tankar.

Därtill dog Pia 17 december året efter Karins operation.

– Men, vår relation har bara blivit starkare, och fördjupats. Bråkat har vi aldrig gjort, inte heller jagat rättvisa – vad det nu är, säger Karin, och vi har alltid roligt ihop.

– Karin är den första jag levt så ärligt och respektfullt med, säger Mats. Det finns många slags kärlek, det är ingen konst att älska någons goda sidor, däremot svårare att förlåta varandras svagheter.

Under sin konvalescens hittade Karin sig själv igen, och som par hittade de en ny lust till livet och varandra.

I januari öppnade Karin en ny salong – På vinden – högst upp i KFUM-huset vid polisen.

– Jag har varit frisör i 25 år och ville göra nåt nytt, berättar Karin, och ställer fram kaffe och tryfflar.

– Förra salongen hade jag i 17 år och överlät på en anställd.

Parallellt med salongen, och en lärartjänst på John Bauers frisörlinje, läser Karin pedagogik på halvfart på högskolan, och hinner dessutom träna karate två kvällar i veckan.

I januari blev Mats egenföretagare – igen. Nu som konsult i arbetsmarknadsfrågor. Hans kontor ligger vägg i vägg med Karins. De har varsina ingångar, men även en dörr mellan lokalerna – och en svart divan, där de ”lurar tuppen” eller bara stirrar i taket.

Här är både antikt – en del av Mats och hans tidigare karriär – och färgglatt och funkisbetonat – en del av Karins personlighet.

– Att ni orkar vara ihop hela dar, säger kompisarna, men vi älskar att vara tillsammans, och innan vi somnar på kvällen pratar vi igenom allt som hänt under dagen igen! Vi jobbar hela tiden med vår personliga utveckling.

Detta är inte första gången de arbetar nära varandra. Tillsammans med fem kompisar drev de i fem år en restaurang med isbar i lyxiga Sanur på Bali.

– Vi köpte den ett par år efter bombdådet 2002. Det gick att göra bra affärer då och risken för ett nytt bombdåd var minimal. Det smäller inte två gånger, tänkte vi, säger Mats.

Men 2005 smällde det igen.

– Jag hade precis landat på Arlanda när jag hörde om den andra bomben, fortsätter Mats som hade varit i Sanur och jobbat. Som tur var var ingen av oss sju ägare där då.

– Restaurangen gick minus, säger Karin, men vi hade kul och fick kunskap och erfarenheter.

Erfarenheter som familjen hoppas kunna placera i en ny dröm – i Thailand.

Första julen efter Pias död var så svår att ingen i Karins och Mats storfamilj ville fira jul hemma förra året, utan valde att åka till Thailand.

– Till och med svärmor som är 75 och aldrig tidigare flugit följde med! Vi hade aldrig varit där och tyckte genast om Thailand. Bara barnen blir gamla nog kanske vi hittar på nåt att göra där och flyttar dit, säger Mats och fortsätter:

– Att gå kvar i samma hjulspår blir det bara klet av.

Mer läsning

Annons