Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi är ett team i agility

/

Annons

Jag är en tjej på 15 somrar med ett intresse som inte står i fokus, ett intresse som oftast glöms bort. Fast att min sport agility glädjer och gynnar både mig och min hund. Hunden och jag är ett team.

Jag har en liten hund på tre år som heter Theo, en envis och pigg bichon frisé som tycker att mat och mysa är det bästa som finns. Han är inte en vanlig hund i mina ögon utan en egen liten människa. En hund som blir lika glad när jag kommer hem oavsett om jag varit borta i en minut eller flera timmar. Att se hur han utvecklas i agility ger mig lugn och glädje. Tack vare honom har vi som ett team lärt känna massor av nya människor och hundar.

Agility fanns inte i min värld förut. Jag ville ha ett starkt band mellan mig och min hund, någonting att göra tillsammans. Min mamma och jag pratade ofta om att Theo bara glöms bort i hemmet.

Theo får promenader, mat och kärlek men inte mycket mer, då tillvaron är väldigt fartfylld och stressande i många olika sammanhang. Jag dansar och går sista året i högstadiet, vilket tar mycket tid och kraft.

Trots det ville jag ändå ge några timmar till min hund som är min bästa vän. Jag sökte upp Gävle Brukshundklubb på min dator och kollade runt på de olika kurserna. Gävle Brukshundklubb är mer för de äldre hundägarna. Vi yngre kan i stället googla Gävle Hundungdom och kolla in deras webb.

Agility är en av många aktiviteter, det finns något för alla. Till exempel freestyle, där det gäller för hundägaren och hunden att utföra trix till musik. Något som är glädjefullt för båda två. Bruks handlar om hundens driv. Här finns olika grenar, en kallas spår där man lär hunden att söka en människa eller djur på längre avstånd. En annan gren kallas skydd, där det handlar om att hunden ska försvara och skydda sig och sin förare.

LÄS MER: Texten finns i Mitt Gävle - här kan du läsa hela tidningen.

Mitt och min hunds öga fastnade för agility. Du får lära dig att kontrollera och styra din hund med kroppen, samtidigt som du ska visa vägen så smidigt och fort i en bana. Det finns hopphinder, tunnlar och olika sorters kontaktfältshinder. Hundarna delas in i olika storleksklasser. Min hund är i storleken small, den minsta klassen. Sedan finns det medium och large. Alla hundar kan lära sig agility. Schäfer eller chihuahua, storleken spelar ingen roll, bara du har tålamod och tycker det är kul.

Jag har hållit på med agility i ett år och tävlar lite smått. Jag har bara tävlat i Sverige, men målet är så klart att komma utomlands. Det som är frustrerande är att min hund kan vara superglad och pigg ena dagen och trött och grinig nästa dag. Men ju mer tid jag lägger ner, desto mer hängiven blir min hund. Det är små framsteg som gör att man vill fortsätta utvecklas. För jag och Theo är ett team.

Agilityn får inte så stort ekonomiskt stöd från Gävle kommun. De flesta hjälper klubben på sin fritid. Gävle Hundungdom ligger bredvid ponnyklubbens nya anläggning på Skogmursvägen. Vägen dit är lockande att gå då det finns belysning, men vår väg ligger i totalt mörker. Det är synd då vi är ungefär 600 aktiva i klubben. Med belysning skulle nog sporten även finnas på vintern.

Många som har en tuff tid i livet hittar den här sporten som en slags terapi. Det blir ett speciellt lugn för dem att komma ut i naturen med sin bästa vän. Om jag själv har några bekymmer är agilityn ett sätt för mig att rensa tankarna. Jag tycker verkligen alla som har möjlighet ska komma och prova på. Ta med din hund, din väns hund eller din grannes hund. Kanske kommer du att du älska sporten.

Mer läsning

Annons