Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Webb-tv: Årets Lussekatt går till attack

/
  • LÅTER SIG INTE MUTAS. Signe tycker kattmaten är mycket godare än den                    maffiga gräddtårtan.
  • ÄLSKAD HITTEKATT. Matte Susanne och husse Anders Sjöberg med Signe, Årets lussekatt 2010 i famnen.

Årets Lussekatt 2010 heter Signe och är cirka ett år gammal. Den lilla kattfröken med de förfrusna öronen vann en överväldigande seger. Hon fick nästan dubbelt så många röster som tvåan, katten Syrran.

Annons

Signe är katten som hittades svårt nedkyld och med köldskadade öron i februari i år.
I dag är hon en stilig kattflicka som lever och frodas i ett kärleksfullt hem i Valbo.
– Det är jättekul att Signe vann, vi är så stolta, säger matte Susanne och husse Anders Sjöberg.


Vad Signe själv anser om saken förblir okänt. Signe är fortfarande skygg mot främlingar och nån gullig tårtbild med Signe blev det inte, trots att vi försökte locka med kattmat. Signe gjorde mycket sporadiska besök i köket där vi satt med tårtan och hoppades. I övrigt höll hon sig undan.

Signes historia börjar med hennes mamma Kajsa som hittades mycket svårt medtagen på Alla hjärtans dag i februari i år. Då var hon helt apatisk, mycket mager och medtagen. Det var 16 grader kallt ute.
– Hennes päls var våt och trampdynorna var blålila, berättar Susanne.

Kajsa hade krupit/hasat sig in i skogen för att dö intill elljusspåret i Valbo, nära stallet.
När hon kom hem till Susanne och Anders tvivlade de på att hon skulle överleva natten. Men det gjorde hon. Det tog henne två veckor att orka göra något annat än att sova och äta. Det enda som inte klarade sig var de förfrusna örsnibbarna som torkade och ramlade av.

Familjen satte genast ut en annons om Kajsa i hopp om att en eventuell ägare skulle höra av sig. Men i stället fick de på omvägar höra att det skulle finnas ytterligare en katt där Kajsa hade hittats.
– Det var fyra dagar senare och jag åkte genast dit och kollade Och där fanns Signe under en gran. Det var 25 grader kallt och snön hade tyngt ned de lägsta granarna och därunder var det som ett bo, berättar Susanne.

Signe var i bättre skick, även om hennes öron också var förfrusna. När Signe kom in i huset började hon och Kajsa genast att prata med varandra och Susanne och Anders förstod att det var mor och dotter.
– Vi hade ju inte tänkt behålla vare sig Kajsa eller Signe, eftersom vi redan hade katterna Legolas och Lasse-Maja, men inte kunde vi lämna ifrån oss de där två!

Signe var väldigt hungrig när hon hittades och Susanne berättar om när Signe fick syn på en tomat på köksbänken.
– Innan jag hann reagera så klättrade hon snabbt upp på bänken via lådhandtagen och kastade sig över tomaten och åt upp halva på ett ögonblick.
Nu skulle Signe inte drömma om att äta tomat.

I dag trivs Signe med livet och hon och de övriga katterna lever i sämja. Förutom litet skärmytslingar då och då i kattkolonin, men det är oftast mellan brorsorna.

Som Årets Lussekatt 2010 kommer Signe dagen till ära att få extrasmaskig kattmat.
– Det är hon sannerligen värd, vår Signe.

Mer läsning

Annons