Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gåtfulla Kråknäsjärnet gäckar forskare

/
  • Rekonstruktion. Johnny Skogsberg har sedan i våras rekonstruerat Kråknäsjärn i Gammelstilla och han slås av skickligheten hos järnålderssmederna. ”De visste vad de gjorde, de var                                      verkligen  proffs”, säger han.
  • Lancashirejärn. Johnny Skogsberg använder Lancashirejärn när han rekonstruerar Kråknäsjärnet. Men de järn han tillverkar väger 70 procent mer än fynden.

Sedan i våras har Johnny Skogsberg rekonstruerat Kråknäsjärn.


Men det är fortfarande höljt i dunkel vad järnämnena hade för syfte när de tillverkades för2 000 år sedan.

På tisdag och onsdag samlas forskare, smeder och metallurger i Torsåker för att försöka bringa klarhet kring det gåtfulla Kråknäsjärnet.

Annons

Johnny Skogsberg anade sig till att det kunde ligga fornlämningar i Kråknäs när han for ut till platsen för 15 år sedan.

Han hade sökt på kullen som ligger i Fors by strax utanför Torsåker vid flera tillfällen. Den här dagen fick han ett kraftigt utslag på metalldetektorn.

15 år har förflutit och fynden har uppnått en forskningsstatus som ingen hade kunnat förutse.

I våras började Johnny Skogsberg rekonstruera de spadliknande järnämnen han fann. I depån, som arkeologer kallar en sådan fyndplats, hittade han tolv ämnen och två järnklumpar eller luppar som de också kallas. Han gissar att järnen var halvfabrikat.

– Jag använder Lancashirejärn eller tysksmide som ämne, det första järnet tog tre timmar att smida, säger han.

Men ännu vet ingen vad järnämnena användes till. Att kvaliteten på dem var hög råder det inget tvivel om.

– Järnet är slagg- och fosforfritt. De här smederna visste vad de gjorde, de var verkligen proffs, säger Johnny Skogsberg.

På tisdag och onsdag nästa vecka samlas forskare, smeder och metallurger i Torsåker för att delta i en workshop kring det gåtfulla Kråknäsjärnet.

– Det finns inga liknande fynd av det här slaget i Sverige och Historiska museet har bestämt att de är av nationellt och internationellt intresse. Vi gissar att järnen användes i ett rituellt sammanhang, säger Katarina Eriksson, som är projektledare vid länsmuseet i Gävleborg.

Lars Holmgren, som är ordförande i föreningen Kråknäsjärnet, säger att det borde finnas lämningar av ugnar i skogarna runt Torsåker.

– Det fanns antagligen en stor organisation kring tillverkningen och vi vill bygga upp en ny tillverkningsenhet, säger han.

Det tog sju år innan Riksantikvarieämbetet bestämde hur gamla järnen var. Den akademiska världen hade visat föga intresse i början och Kråknäsfynden levde en undanskymd tillvaro. Flera av järnen hamnade i förskingringen och någon använde ett järn för att öppna färgburkar.

Genom kol 14-metoden kunde man bestämma att järnet tillverkades runt år 0. Och då förstod även andra vilket genomslag fynden skulle få för historieskrivningen av järnhanteringen i Sverige.

– Den dåvarande chefen för länsmuseet bad på sina bara knän för att vi skulle ta med oss järnen till Gävle. Han erbjöd oss till och med pengar, säger Lars Holmgren.

Mer läsning

Annons