Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håller ihop efter 70 år

/
  • HÅLLER IHOP. Arne och Ellen Landström har hållit ihop i över 72 år, varav de varit i gifta i 70 och nu firar järnbröllop.
  • JÄRNBRÖLLOPSFIRARE. Sedan den där juli-dagen när krig härjade i Europa                                 och Arne och Ellen Landström gifte sig har det nu gått 70 år. De har kommit upp i åldern, för två veckor sedan fyllde Arne 93 år. ”Nej, 39 var det”, skojar Arne när födelsedagen kommer på tal. Här visar han upp ett av många foton i samlingen över egna                                                               föräldrar, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
  • Rikt liv ihop.
Tillsammans har de bidragit starkt till att föreningen för rörelsenedsatta, DHR, fått sitt semesterhem ”Paradiset” vid sjön Ryggen upprustat. Under deras tid som stugvärdar tiggde de ihop över 300 000 kr och material till utbyggnad och förbättringar från olika fonder och välvilliga företag.

De träffades av en slump 1938 när Arne följde med en arbetskamrat till i Tierp och mötte Ellen som bodde där. Två år senare gifte de sig och nu firar makarna Landström järnbröllop efter att ha varit gifta i 70 år.

Annons

– Det har gått bra, vi är väldigt olika varandra till sättet, jag är en pratmakare och det är inte han, säger Ellen och ler.

Som många andra svenska män var Arne Landström inkallad under krigsåren. När han 1940 hade permission i fyra dagar bestämde paret sig för att slå till. De cyklade till prästgården i Tierp och gifte sig, ett enkelt men lyckat bröllop.

– Det kanske är därför det gått så bra, det var enkelt och bra, säger Ellen.

Paret har haft ett långt och rikt liv tillsammans som berikats först av de egna barnen, sedan av barnbarn och numera även barnbarnsbarn.

– Det bästa med Arne är att han är den Arne han är, snäll och omtänksam och barnkär, säger Ellen.

Givande arbetsliv

Arne föddes i mitten av en syskonskara om 11 och lärde sig tidigt hårt arbete, körde som 7-åring timmer och började som 15-åring vid Svenska kullagerfabriken i Hofors. Där arbetade han i 40 år och var sedan vaktmästare några år innan ryggont tvingade honom till tidig pension.

Ellen blev tidigt ”tant Ellen” med hela Hofors. Som 25-åring började hon arbeta i lekparken på Folkets park och jobbade sedan där 17 år.

– Jag hade minst 100 barn där själv varje i dag. En del av barn-en jag hade är pensionärer i dag, berättar Ellen.

Det händer att hon möter folk på affären som fortfarande kallar henne ”tant Ellen” och minns gamla tider.

1955 var Ellen med och bild-ade Hofors kommuns Unga Örnar-sektion. Hon blev ordförande och såg i många år till att barn och unga i Hofors hade saker att göra på fritiden. De ordnade bland annat barnfilmsklubb och drop-in-dans för tonåringar, välbesökta tillställningar med 400 ungdomar på varje dans.

– Vi lärde dem att dansa. Man har nog lärt en 100 stycken att dansa, minns Ellen.

Med Unga Örnar och hennes övriga föreningsengagemang har Ellen fått se många platser och möta många människor. Något som varit möjligt på grund av maken.

– Man har haft ett intressant liv, det har gått för att Arne är så förstående, säger Ellen.

– Han har varit enastående att hjälpa till hemma.

I 62 år har paret Landström bott i sin trerummare i Hofors, när de flyttade in kostade den 137 kronor i månadshyra. En dyr slant 1948 men gemenskapen med de andra boende i trappen vägde upp kostnaderna. Gemensamma utflykter och små resor har varit roliga inslag i vardagen. Numer är det dock bara Arne och Ellen som bor kvar.

– Vi hade en fin sammanhållning familjerna i trappen, vi var som en enda familj, säger Ellen. Tiden som aktiva föreningsmänniskor är inte helt förbi men i sin sluttamp. Paret trivs bra hemma i sin lägenhet och vistas gärna ute på balkongen. Ellen har dock inte helt släppt aktiviteterna, numera stickar hon och löser gärna korsord.

– Jag måste ha något för händerna annars blir jag tokig, säger Ellen.

– Det är du ju ändå, flikar Arne in och skrattar.

Efter 70 år som äkta makar har Arne och Ellen gått igenom det mesta ihop och lärt sig mycket om varandra. Bandet dem emellan är omistligt och den viktigaste lärdomen de vill ge unga som vill få fira järnbröllop är enkel.

– Man måste lära sig att anpassa sig efter varandra, konstaterar de.

Mer läsning

Annons