Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Silbersky och Eklund mot världen

Annons

I går fortsatte Leif Silbersky sitt korståg för Anders Eklunds rätt att fortsätta att betraktas som en människa. I nästan varje paus dök han upp bland journalisterna och levererade några få men väl utvalda omdömen om Eklund. Han är den enda av aktörerna i rättssalen som visar sig utanför och på en sekund är han omringad av mikrofoner.

Efter rättegången fick han försvara sitt beteende. Han misstänks för att i kraft av sin rutin och massmediala talang försöka regissera bilden av rättegången.

– Eklund betraktas som ett monster och det finns ingen annan som är beredd att nyansera bilden av honom, försvarar sig Silbersky. Det är Anders Eklund och jag mot världen.

Juridiskt var rättegången egentligen ganska ointressant. Eklund är skyldig, det vet alla. Det kan bara gå på två sätt – fängelse eller vård.

Det är något annat som lockar. Mellan 50 och 100 journalister, förbluffande många från Norge, har i tre dagar snällt köat in och ut ur rättssalen för att fånga orden och febrilt skicka direktrapporter till sina redaktioner och läsare och tittare.

De anhöriga har öst sitt förakt över Eklund, och sagt att livstids fängelse är det enda de kan acceptera. Han får aldrig mer släppas ut.

Silbersky känner också förakt. Men bara för det Eklund har gjort, inte mot människan.

I sitt slutanförande säger Silbersky att han har haft ovanligt svårt att hitta ord att säga till de anhöriga som någon sorts tröst. Förklaringen är att det inte finns några ord som rättfärdigar det som har hänt.

I brist på egna ord tog han i sitt slutanförande till Stig Dagermans slutrader i novellen ”Att döda en människa”:

”... men så obarmärtigt är livet mot en människa som har dödat ett barn, att allting efteråt är för sent”.

Efter rättegången tar han till en klyscha inför journalistanstormningen.

– Glöm inte att Anders Eklund är en människa av kött och blod som vi alla är, med både gott och ont inom sig.

Skillnaden är att Eklund har mycket ont i sig, det framgår av de brott han har gjort, och det framgår också, enligt Silbersky av den rättsmedicinska utredningen.

Det han inte säger men som alla vet är att allt ont Eklund har gjort mot sina offer barmhärtigt nog inte har blivit offentligt.

Trots det riktade Englas mamma Carina Höglund sin ilska mot massmedias bristande etik i att publicera hemska detaljer om Englas död, samtidigt som hon spädde på med ett par detaljer om sexövergreppen mot dottern, som inte har publicerats någonstans tidigare.

I går fick Silbersky som han ville. Ytterligare några experter ska granska den ”onde” och den ”gode” Anders Eklind.

I september får vi veta hur det blir – fängelse eller vård.

I båda fallen blir Anders Eklund inspärrad mycket länge.

Mer läsning

Annons