Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från Ockelbo till Kapstaden

/
  • Ockelbo-bon Kajsa Larsson ger tre månader av sitt liv till att arbeta på ett barnhem i Kapstaden.
  • Kajsa Larsson kommer från Ockelbo och tänkte först åka och plugga i USA, men åkte som volontär till Sydafrika i stället.
  • Kajsa Larsson kommer från Ockelbo och tänkte först åka och plugga i USA, men åkte som volontär till Sydafrika i stället.
  • Freddy är ett av barnen som Kajsa Larsson tar hand om på barnhemmet i Kapstaden.
  • Här, på Heatherdale Children’s Home i Kapstaden i Sydafrika, arbetar Kajsa Larsson som volontär.

Gängkriminalitet, droger och våld är vardag i Kapstaden och Sydafrika är ett av världens farligaste länder. Trots det valde Ockelbo-bon Kajsa Larsson att det var här hon skulle jobba.

Annons

– Är du redo? säger Kajsa Larsson och tittar på sexårige Freddy, som har ställt sig upp på en avsats i den färgglada klätterställningen.

Hans leende sträcker sig från det ena örat till det andra. Med ett tjut kastar sig Freddy ner i Kajsa Larssons famn. Hon tar emot honom och snurrar runt ett varv på den torra gräsmattan innan hon släpper ner honom och han sätter fart bort mot de andra barnen som bor på Heatherdale Children’s Home i Kapstaden i Sydafrika.

På barnhemmet Heatherdale bor nästan 50 barn i åldrarna 5 till 18 år. De kommer hit för att de saknar familj eller för att deras familj inte kan ta hand om dem. Här jobbar Kajsa Larsson, 21 år från Ockelbo, som volontär. På barnhemmet arbetar fyra barnomsorgsarbetare åt gången och Kajsa Larssons jobb är att stötta upp och finnas där för barnen.

– Jag blir som en extra vuxen som kan hjälpa till med läxor, leka och ge dem kärlek. Barnen har ingen förälder att krypa upp i knäet på efter skolan. Så de kryper upp i mitt knä istället och så pratar vi om hur deras dag har varit, säger Kajsa Larsson.

Trots att det har gått över tjugo år sedan apartheid-regimen föll så är Sydafrika fortfarande plågat av kraftiga klassklyftor och en historia av våldsamheter. Enligt FN-organet UNICEF så är resultatet att våld i hemmet är vanligt förekommande, men även alkohol- och drogmissbruk och sexualbrott. 50 000 barn faller offer för brott varje år, enligt polisen, och förövaren är ofta en familjemedlem. HIV är utbrett i landet och uppskattningsvis har 3,7 miljoner barn förlorat en eller två föräldrar till sjukdomen. Det här är barnens vardag och Kajsa Larssons verklighet på jobbet.

– Barnen har ett traumatiskt förflutet. Framför allt missbruk och upprepade våldtäkter är återkommande i deras liv, så det är svårt att ta in vad de har varit med om, säger Kajsa Larsson.

Hon berättar att hon egentligen hade tänkt åka till USA och plugga efter gymnasiet, men hörde sedan talas om en kompis som hade volontärarbetat i Sydafrika.

– Jag har jobbat på dagis hemma i Sverige och har alltid gillat barn. Sedan var jag nyfiken på Afrika så jag bestämde mig för att åka.

Kapstaden är en av världens farligaste städer. Kajsa Larsson berättar att även om hon bor i ett tryggt område så kan hon inte röra sig ute efter att det har blivit mörkt, men det går inte att gå runt och vara rädd. När hon är ledig från barnhemmet så försöker hon koppla bort så gott det går för att orka med arbetet.

– Jag har som ett skal omkring sig för att orka arbeta, men det tär på en. Till slut når man en punkt då man inte kan värja sig längre och man bryter ihop.

Ett par dagar senare är stämningen förväntansfull på barnhemmet. Kajsa Larsson har samlat in pengar bland vänner och bekanta hemma i Sverige för att kunna ordna en talangjakt för barnen. I veckor har de övat på sina uppträdanden och snart är det dags att ta plats på scenen. Barn i olika åldrar sjunger sånger, dansar till Justin Bieber och showar för applåderande besökare. Mest av allt hurrar och klappar de andra barnhemsbarnen.

– De är som en stor familj här. De stöttar varandra i allting. Det spelar ingen roll om du sjunger falskt eller glömmer bort dansstegen för barnen håller alltid varandra om ryggen. Men samtidigt så är det inte lätt att bo så många barn tillsammans, berättar Kajsa Larsson.

Freddy kommer fram och kramar om hennes ben. Kajsa Larsson hivar upp honom i sin famn och han gömmer sitt ansikte i hennes rödbruna hår.

– Det kommer vara tufft att lämna honom. Jag ska vara här i tre månader, men jag önskar att jag aldrig behövde lämna barnen.

De senaste åren har så kallad volontär-turism blivit allt mer populärt. Det är när personer åker till exempelvis Afrika för att arbeta som volontärer på ett barnhem och betalar för det, som en slags paketresa.

– Ibland känner jag mig elak som är här. Samtidigt kan jag känna att jag gör något bra och viktigt som ser barnen och har tid att umgås, lyssna och ge dem kärlek.

Heatherdale Children’s Home arbetar för att barnen ska kunna komma hem igen. Barnhemmet ska inte vara en permanent plats att växa upp på. Men den delen fungerar dåligt och många barn lämnar inte barnhemmet förrän de har blivit vuxna.

– Om barnen bara hade varit här i kortare perioder hade det inte varit ett problem att volontärer kommer och går. Nu träffar barnen många volontärer under sin uppväxt och det tror jag ibland kan ha en negativ inverkan.

Kajsa Larsson berättar att de äldre barnen till en början hade svårt att knyta an till henne. En av dem frågade henne om de någonsin skulle ses igen efter att hennes tremånaders-period i Kapstaden är över.

– Jag svarade att det kanske vi gör, jag kanske kommer tillbaka. Då skakade han bara på huvudet och svarade att så säger alla volontärer, men de kommer aldrig tillbaka igen.

Samtidigt behövs volontärerna för att avlasta den ordinarie personalen. För Kajsa Larsson så har arbetet på barnhemmet varit en ögonöppnare.

– Tidigare tänkte jag att jag ville bli lärare, men nu funderar jag på att utbilda mig till socionom. Jag har insett att man kan hjälpa till och att jag mår bra av det.

Mer läsning

Annons