Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ikeas Kina-chef pustar ut hemma i Komyra

/
  • ”Vi hade som mål att bo och arbeta utomlands. Nu har vi gjort det, och lagom till jul flyttar vi hem igen”, säger Kristina Lang Falck.
  • r. Kristina Lang Falck har varit i karriären sedan 18-årsåldern.

Ena veckan är Kristina Lang Falck hemma i 22-miljonersstaden Shanghai. Nästa vecka firar hon midsommar med döttrarna Ellen och Selma i Komyra utanför Ockelbo.

Annons

Hennes man har också anlänt till Sverige – efter att ha cyklat runt i Tibet.

Vi sitter på bryggan intill den röda stugan som Kristinas farmor och farfar byggde på 1930-talet. Hit återvänder hon gärna för att komma nära naturen, ta en simtur, basta.

– Flickorna älskar att vara här. Även vintertid åker vi hit från Kina ibland, säger hon.

Kristina Lang Falck är en kvinna i karriären. Det har hon i princip varit sedan 18-årsåldern. Hon har aldrig funderat på om det finns saker hon inte skulle kunna klara av.

– Nej, det finns inte i mitt huvud. Är det något jag inte kan, och vill kunna, så måste jag ta reda på det. Jag tycker om att lösa problem, förklarar hon.

I dagsläget är hon marknadschef för Ikea i Kina. För tre år sedan flyttade Ola och hon dit med sina döttrar. Ola sköter markservicen med matlagning och bestyr med barnen, medan Kristina arbetar.

– Jag har ofta väldigt långa arbetsdagar med fyllda scheman, men ändå stressar vi mindre nu, än när vi bodde i Sverige, hävdar hon. Där hade vi månadsscheman för att allt skulle klaffa. Men – man kan faktiskt köpa sig frihet, och att Ola valde att stanna hemma nu, var bra tajming i livet.

För att ta det från början, så är Kristina född och uppvuxen i Ockelbo. Efter gymnasiet på Vasaskolan pluggade hon till landskapsarkitekt i Uppsala. Fortsatte med beteendevetenskap. Jobbade sedan som organisationskonsult i Stockholm och Uppsala. Därefter arbete hos länsstyrelsen i Uppsala med geografiska info-system och ny teknik. Nästa anhalt blev som personalutvecklare på Lantbruksuniversitetet.

Kristinas mamma förmedlade en annons om att Ikea sökte en personalchef i Valbo.

– Jag hade ju ett roligt jobb, varför skulle jag söka? Jag ville ju hålla på med organisationsutveckling, förklarar Kristina. Å andra sidan har jag alltid sett kvalificerade jobb som en utmaning, så jag sökte.

Det blev en kille som fick jobbet, men Ikea erbjöd henne en tjänst som personalchef i Sundsvall i stället. Varför inte? Tänkte Kristina, och flyttade upp. Samtidigt hade hon träffat Ola som hon pluggat med på universitetet.

– Jag veckopendlade till Stockholm under ett år, där Ola bodde och arbetade. Sedan bestämde han sig för att flytta upp till mig i Sundsvall. Efter två år i Sundsvall gick jag vidare som utbildningschef till Ikea International i Humlebäck. Det var mitt första jobb med internationella kontakter och uppdrag. Ola var då personalchef på Ikea i Älmhult.

– Eftersom jag bara var 28 år när jag blev personalchef var jag nu ”mållös”, berättar Kristina. Jag hade väl trott att det skulle ta mycket längre tid. Från början var jag traditionell karriärist, men en bra lön har aldrig varit mitt mål. Jag vill vara med och påverka, att få vara affärsutvecklare på ett fritt sätt från idé till genomförande som den röda tråden.

Nästa steg för Kristina var på Ikea Communications, det vill säga Ikea-katalogen.

– Jag var affärsområdeschef med Nordamerika som arbetsfält, och all tryckt marknadskommunikation vi gjorde for Ikea där. Nordens största fotostudio ligger i Älmhult och det var också där vi bodde och utgick från. Jobbade med katalogerna för Australien och Asien, och var med när vi etablerades i Kina som detaljhandlare.

Ikea-katalogen är världens största trycksak, och här fick Kristina verkligen känna av de olika ländernas, och världsdelarnas, kulturer och sätt att arbeta fram en produkt. I den nya professionella banan hade hon stor nytta av sin kompetens med både beteendevetenskap och landskapsarkitektur.

I samma veva fick Ola och hon barn: Ellen, made in Småland. Och de gifte sig i Älmhult.

Lilla Ellen föddes tio veckor för tidigt på grund av att Kristina fick havandeskapsförgiftning. Hon vägde 1,3 kilo och det dröjde länge innan hon vuxit ikapp.

Först hyrde de en bondgård, och köpte sedan ett funkishus.

– Vi möblerade med både Ikea, loppisfynd och moderna möbler. Inspirerade av bondetraditionen med färgglatt rustikt, gillade både trasmattor och plastmattor, förklarar Kristina. Hennes passion är annars gamla lampor.

Efter något år sålde de Älmhultshuset, byggde ett nytt i Helsingborg där Olas syster bodde.

– Här kände vi att vi kunde leva och vara kvar, förklarar Kristina. Dock, tillägger hon, var vårt mål att arbeta och bo utomlands under en tid.

Nu arbetade hon som Customer Relations Manager med uppdrag att leda och utveckla restaurangverksamheten, kundservicen och Ikea Family; hon byggde ett helt nytt butikskoncept. Som affärsområdeschef på Ikea Communications reste hon mycket till New York, Philadelphia och Singapore.

– Jag gillar kontrasterna, resorna berikar alltid. Nya trender och uttryck hela tiden, menar Kristina.

Vid det här laget ville de ha ännu ett barn. De adopterade en liten kinesisk flicka, Selma.

Under mammaledigheten hade Kristina sin första välbehövliga paus i livet.

Nu skulle hon ta itu med trädgården, bygga staket, gå på gym, sporta och promenera.

En dag sökte Ikea efter en marknadschef i Kina. Den här gången var det maken Ola som hittade annonsen. Kristina tog hela familjen med sig för att känna in; look and see, som hon säger.

Selma, född i Kina, blev överlycklig över att så många såg ut som hon.

– Många Pemme (Selmor) här, sade hon.

Familjen tittade på skolor, hus, Kristina blev intervjuad på nya jobbet, och så bestämde de sig. Utlandskontraktet undertecknades på tre år. De flyttade för äventyret.

Ola tackade nej till nytt jobb. Nu skulle han vara hemma och ta hand om markservicen i det nya landet. Barnens omställning hade blivit alltför tuff annars, tror Kristina.

Hon förklarar att Ola och hon aldrig har begränsat eller låst upp varandra. Det har varit lätt på så vis att de har haft gemensamma mål i livet och varit överens om prioriteringar. Karriärerna har varit vars och ens utan påverkan av den andra.

I dag, när det återstår ett halvår av kontraktet i Kina, talar Ellen flytande engelska och kinesiska, och kan skriva tecknen. Selma, som inte hade börjat skolan när de flyttade till Kina, har lekt sig in i engelska språket.

Kristinas arbetsdagar är ofta tolv timmar. I och med att markservicen är ordnad, känns det inte alls betungande.

– Nej. Jag är mindre stressad i Shanghai än i Sverige, fastslår Kristina.

Snart ska familjen lämna Ockelbo och återvända till Kina. Barnen längtar till sina kompisar, samtidigt som de vill vara kvar.

– Vi hade som mål att bo och arbeta utomlands. Nu har vi gjort det, och lagom till jul flyttar vi hem igen, säger Kristina Lang Falck.

Mer läsning

Annons