Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Roger är fjärde generationen

/
  • Drömmen gick i uppfyllelse. Roger Sundberg, 63, är fjärde generationen på farmen och snart går den vidare i arv till sonen Scott. Det var hans farfars far som lämnade Åbrotorpen i Ockelbo och köpte marken i USA 1882. Gården har växt till 600 hektar och 3 000 kvigor – familjen Sundberg är ett av de lyckade exemplen på Ockelbobor som emigrerat till staterna.

Roger Sundberg, 63-årig farmare några minuters väg utanför Stromsburg, hälsar med ett ”Hej, hur står det till?”.
I Sverige skulle han vara en riktig storbonde med sina 600 hektar stora gård och med de 3 000 kvigor som samtliga väntar kalvar.
Farmen har vuxit sedan hans farfars far lämnade Åbrotorpen i Ockelbo och köpte de ursprungliga 80 hektaren 1882.

Annons

Roger är fjärde generationen Sundberg på farmen och ett exempel på en släkt som lyckades i Amerika, en släkt för vilken drömmen blev verklighet.

– Jag har aldrig hört någon i min släkt klaga, säger han med en nöjd min som sprider sig över hela ansiktet.

Liksom många familjer i Stromsburg har Roger Sundberg och hans hustru Sharon en släktbok att visa. Rogers farfars far, Johan Sundberg, föddes 1843 och växte upp i Åbrotorpen. Som 39-åring lämnade han fattigdomen för ett nytt liv som farmare i Nebraska.

Koloniseringen av Stromsburg hade startat tio år tidigare och han fick köpa sitt home-stead, som sedan har gått i arv i familjen och som kommer att gå vidare till sonen Scott i femte generationen. Dottern Kathrine har lämnat farmen.

Roger Sundberg odlar corn (fodermajs) och soyabönor. Han matar de 3 000 kvigorna med hälften av cornskörden och säljer resten, liksom hela sojaskörden.

De dräktiga kvigorna går i stora inhägnader som ligger på varsin sida av flera vägar av cementplattor. Vägarna fungerar som enorma foderbord där cornet läggs ut intill stålrörsstaketen.

Kvigorna stannar på Roger Sundbergs farm i åtta månader, sedan flyttas de till en stor farm för att föda kalvarna och för att sedan mjölkas. Och de nya kvigkalvarna kan sändas till Rogers farm för ytterligare en generation mjölkkor.

– Så de är inte mina, säger han, vi föder bara upp dem.

Roger är mycket intresserad av sin släkt och han har flera kusiner i USA. En av kusinerna lämnade Stromsburg och farmen men kom senare tillbaka för att bli delägare.

– Men det passade inte honom, så jag köpte ut honom igen, förklarar Roger.

Han undrar om Åbrotorpen är en stor plats och vi går in till hans kontor där vi kan kan se den lilla byn på Google Earth.

– Åh, inte större, säger han och undrar om det är möjligt att hitta gården som farfars far Johan lämnade.

Jag säger att vi kan försöka, på släktforskarföreningen i Ockelbo. Vi har ju hans namn och hans födelsedatum och Åbrotorpen, så...

Både Rogers mor och hans faster har besökt Sverige, liksom en av kusinerna, men inte hans far.

– Han ville inte resa, men han var mycket intresserad av Ockelbo.

Och så berättar Roger att hans farfars far saknade skogarna och träden i Sverige. Han var snickare och byggde själv ett hus på farmen, som står kvar än i dag och är bostad för farmens två anställda.

Några träd fanns det inte på prärien då, så han måste åka till Columbus några kilometer bort för att köpa virke.

Under samtalets gång kommer det fram att Roger Sundberg gärna vill besöka Ockelbo och Åbrotorpen. Om han får se byn är han nöjd.

Hur mycket kostar det att flyga? Hur kan man bo där? Det kanske finns ett Bed & Breakfast?

Han ser lättat glad ut när han får veta att det finns rum i Ockelbo för besökare. Och att han är välkommen med sin familj.

Mer läsning

Annons