Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Assistansföretagare tycker att hanteringen är kränkande

/
  • UPPMANAS FUSKA. Pernilla Hålén säger att Landstinget Gävleborg uppmanar assistansföretagen till fusk genom att försöka få företagen att använda assistansersättningen till inköp av hjälpmedel. I förlängningen leder det till, menar hon, sänkt kvalité eller konkurser.Foto: Pernilla Wahlman

– Människor som redan är i beroendeställning utsätts för kränkningar och diskriminering.

Assistansföretagaren Pernilla Hålén är starkt kritisk till landstingets hantering av hjälpmedelsfrågorna för personer med stora funktionsnedsättningar.

– Tolkningarna speglar en människosyn som går ut på att de här personerna är kollin som flyttas runt och inte självständiga individer som behöver hjälpmedel för att kunna styra sina egna liv.

Annons

Ett arbetsredskap som personalen behöver för att kunna göra sitt jobb eller ett individuellt hjälpmedel som den funktionshindrade behöver för att leva ett drägligt liv? Det är frågan som alltid ställs när landstingets tjänstemän ska avgöra vem som ska stå för hyran av hjälpmedlen.

Enligt Pernilla Hålén, företagsledare för OP Assistans med 270 anställda, är svaret i dag nästan undantagslöst ”arbetstekniska hjälpmedel”.

– Det här har blivit ett jättestort problem i Gävleborg. Egentligen borde alla som har assistansersättning och är i behov av hjälpmedel massutvandra och bosätta sig i andra län.

Landstinget vill inte betala

Den som på grund av varaktig funktionsnedsättning bedöms ha behov av personlig assistans enligt lagarna LSS och LASS, får 247 kronor i timmen för köp av assistans via hemkommunen, ett företag, ett kooperativ eller genom att själv bli arbetsgivare.

Ersättningen ska, enligt Försäkringskassans vägledning, täcka lön och utgifter för enklare arbetsredskap som exempelvis handskar och förkläde. Mer avancerade hjälpmedel ska bekostas av landstingen.

Enligt Pernilla Hålén respekterar de allra flesta landstingen rollfördelningen. Dock inte Landstinget Gävleborg. Där bedömer man numera konsekvent alla hjälpmedel som arbetsredskap för att föra över kostnaden på arbetsgivaren.

”Det här är inga kollin”

– Ett sätt att uppmana till fusk eftersom assistansersättningen inte ska användas till den här typen av hjälpmedel. Gör vi det ändå slipper assistenterna riskera att skada sig och de assistansberättigade får förutsättningar att leva ett bra liv. Men då tvingas assistansföretagen i stället antingen skära ned på kvalitén eller gå i konkurs.

Pernilla Hålén tycker att landstingets syn på hjälpmedelshanteringen speglar en människosyn som hon själv inte ställer upp på.

– De här personerna är inga kollin som ska flyttas runt. Det är personer som vill styra över sina egna liv.

Mer läsning

Annons