Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det gömmer sig bakom portarna vid slaggstensmuren

/

Annons

Vi åker inte förbi när ni åker förbi. Vi stannar och frågar vad det är som händer.

Har ni sett de där portarna vid slaggstensmuren nedanför Sandviks gamla huvudkontor? Ja, nä, nja, kanske! Det har ni säker gjort men inte tänkt på det.

Jag trodde att det var del av Sandviks gamla brandkårs bestånd, eller helst, ingången till en hemlig tunnel som ringlar sig under kullen. Ett myller av säkerhetsrum där man kan sköta företaget vid olika katastrofer. Vilka nu det skulle vara, ryssen? Eller att Storsjön stiger extremt mycket?

Jag fick följa med Ulrika Porath, Tobias Ferry och Lars-Erik Färdig från Sandvik för att se portarna och förhoppningsvis det som finns innanför.

Efter lite bökande släpper garaget in oss. Bakom en av portarna står en gammal brandbil, en Chevrolet från 1934 som åkte runt på Sandvikens järnverk och släckte bränder i sin bragds dagar.

Men vad byggdes då garaget till, och när byggdes det?

Efter att ha ringt runt till Sandvikens alla historievetare, som ingen visste svaret utan skickade mig vidare till nästa.

Alla kommenterade dock garagets läge vid slaggstensmuren så här.

– Ja, det är en fruktansvärt märklig placering i alla fall.

Nu var trafiken efter Mossvägen på fyrtiotalet inte direkt livad kan tänkas, men ändå.

Den sjunde i ordningen jag ringde till var Petter Olsson vid arkivet på Sandvik.

– Jag har kollat upp detta och fått veta att byggnaden ursprungligen byggdes som ett "spruthus" 1940, berättar Petter.

När de gamla hästdrivna brandsprutorna byttes ut mot nya moderna motorfordon, ville Sandvik inte göra sig av med sprutorna utan byggde ett garage efter Mossvägen och placerade dem där.

Vilket är tur då det innebär att de finns kvar i Sandviken.

Ångsprutan Ljusne från 1882 står nu på museet vid Sandvikens räddningstjänst längre ner efter samma väg.

Under åren efter, på 50- och 60-talet, användes garaget som bilgarage och som uppställningsplats för gräsklippare och andra trädgårdsredskap.

Nu är cirkeln sluten och det står åter igen diverse brandkårsattiraljer bakom de grå portarna.

– Det här knyter ihop säkerhetsarbetet, säger Ulrika Porath på Sandviks kommunikationsavdelning.

– Det visar att vi har haft ett säkerhetstänk under lång tid.

Mer läsning

Annons