Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ensamarbete blev lagarbete

/
  • ARBETAR I TEAM. Personliga assistenterna Ingela Ljungkvist, Sven Lorenz och Jeanette Thysell jobbar numera i team. De ingår i ett försök med lagarbete inom handikappomsorgen där 25 anställda bildar ett lag runt 18 funktionshindrade. ”Att få arbetskamrater och en egen arbetsplats har betytt jättemycket”, säger de.
  • INRW ISOLERAD. Ingela Ljungkvist känner sig mindre isolerad i sitt arbete som personlig assistans sedan försöket med lagarbete inleddes. ”Allt har blivit bättre. Jag hoppas att vi får fortsätta jobba så här”, säger hon.

Arbetskamrater är vad Ingela Ljungkvist saknat mest av allt under sina tio år som personlig assistent. Nu har hon fått det. Sedan i april genomförs ett försök med lagarbete inom handikappomsorgen i Sandviken.

Annons

 

– Allt har blivit bättre. Trivseln och arbetsglädjen har ökat, vi kan backa upp varandra och är mer flexibla, säger Ingela.

Personlig assistent inom rättighetslagen LSS för funktionshindrade är ett extremt ensamarbete utan arbetskamrater och med en annan människas hem som arbetsplats.

– Det är kul att jobba med människor på det här sättet. Men man blir också väldigt isolerad och saknar arbetskamrater att prata med när det är jobbigt, säger Jeanette Thysell.

Hon ingår i en grupp med 25 anställda som nu testar ett helt nytt arbetssätt där ett assistansteam är samlat runt 18 funktionshindrade brukare. Varje assistent har fortfarande huvudansvaret för en eller två brukare. Men de är också inskolade för att kunna hjälpa andra personer inom distriktet.

Enhetschefen Christina Aspgård säger att det är nödvändigt att testa nya grepp inom handikappomsorgen. Försäkringskassan har tajtat till sina bedömningar om hur många minuters assistansersättning som ska beviljas för olika insatser. Det finns inte längre några marginaler. Kravet på flexibilitet har därför växt. Samtidigt har vårdtyngden ökat.

– Vi har i dag många småsjukhus ute i lägenheterna. Det är ofta ett arbete på liv och död. Sådant sätter sig på psyket och då är det jobbigt att inte ha en arbetskamrat att prata med.

Assistenterna i assistansteamet utgår från en lokal mitt i distriktet där de träffas på morgonen, planerar arbetet, lunchar tillsammans och backar upp varandra.

– Det kan låta fjuttigt att vara så glad över en lokal. Men det har blivit ett jättelyft att få en egen samlingspunkt, arbetskamrater att kunna bolla olika frågor med och tillgång till en dator. Allt har blivit bättre. Den ökade trivseln har gjort att sjukfrånvaron rasat, säger Inga Ljungkvist.

Reaktionerna från brukarna har hittills mest varit positiva.

– Händer det något akut rycker vi ut och hjälper varandra. Då är det personer som brukarna redan känner igen som kommer, säger Sven Lorenz.

Några assistenter som var med när försöket inleddes har dock valt att söka andra arbetsuppgifter.

– Det här sättet att arbeta passar inte alla. En del tycker att det blir för hattigt, säger Ingela Ljungkvist.

Nästa vår utvärderas försöket. Visar sig arbetssättet då fortfarande vara lyckat blir assistansteam den nya Sandvikenmodellen inom handikappomsorgen.

Mer läsning

Annons