Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flykt och politik gav inspiration att skriva

/
  • STENBERG, LODALEN, KADEFORS. Flera författare på podiet i stället för en och en är Sandvikens folkbiblioteks nya koncept. Drygt hundra kom för att lyssna.
  • SAMMA SKOLA. Både Birgitta Stenberg och Mian Lodalen har skrivit för tidningen Arbetaren.
  • SAMMA SKOLA. Både Birgitta Stenberg och Mian Lodalen har skrivit för tidningen Arbetaren.
  • FLYKT FRÅN TRÅKIGHETEN. Det var den ursprungliga drivkraften för Sara Kadefors skrivande, berättade hon på lördagen i Sandvikens folkbibliotek.

Sara Kadefors behövde flera år för att tro på sitt skrivande. Mian Lodalen kunde knappt läsa en text när hon var 20. Birgitta Stenberg fick sin debutroman refuserad och begravd i byrålådan i över 50 år.

Annons

På lördagseftermiddagen möttes de tre författarna i Sandvikens folkbiblioteks satsning på författarmöten i flertal i stället för ental. Normöverskridande författarskap var temat, och Johanna Ögren från litteraturbloggen Bokhora ställde frågorna.

Hundra procent kvinnor på podiet och snudd på samma fördelning i publiken. Ett tiotal män insprängda i den kvinnliga publiken, drygt hundra personer sammanlagt. Medelåldern, tja, ganska hög.

Utfrågare Ögren började från grunden: Varför blir man författare?

Skrivandet en flykt

För Kadefors var drivkraften flykt från det tråkiga samhälle hon växte upp i. Hon testade teater, men hamnade i radiojournalistik. Där nånstans började hon förstå att människor kunde bli intresserade av det hon berättade. Hon skrev tv-manus som ingen ville ha, skrev om idéerna till prosa.

Det gick sådär. Ungdomsromanen Sandor slash Ida ändrade på det.

För Mian Lodalen var politiken drivkraften till skrivandet.

– Jag måste göra något mer än att skrika i demonstrationer.

Men förutsättningarna kunde ha varit bättre. Hon hade etta i svenska och kunde knappt förstå en vanlig tidningstext när hon var 20.

– Mina lärare måste fortfarande vara i fullständig chock över hur det gick för den den där omöjliga ungen som sket i allt.

Förlösande var en mödosamt hopkommen tidningsartikel om sälpesten i Europa som hon fick publicerad.

– Med min byline under, vilken kick!

Birgitta Stenberg började skriva när hon var sjutton. Nu är det sådär 50–60 böcker senare.

Men den första hon skrev kom ut först för några år sedan.

Den refuserades 1952 med omdömet att den ”saknade litterära kvalifikationer”.

– När jag tog fram manuset igen var jag på väg att börja skriva om. Men, nej, jag ville få ut den precis som den skrevs då, och så blev det.

Mer läsning

Annons