Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Här gjorde jag alla tabbarna”

/
  • BARNEVIK BERÄTTAR. ”Sandvik har alltid stått mitt hjärta närmast”, säger Percy Barnevik och talar varmt om företaget och minnena från de första åren i Sandviken.

Sandvik är fortfarande favoritföretaget.

– Jag har arbetat i flera stora företag. Men Sandvik har alltid stått mitt hjärta närmast, säger Percy Barnevik, 70 år, en av Sveriges mest kända och framgångsrika företagsledare.

Annons

Han började på Sandvik för 42 år sedan, ledde koncernstyrelsen mellan 1983 och 2002 och är sedan dess bolagets hedersordförande.

Percy Barnevik sticker inte under stol med att han har åsikter om det som händer i Sandvik i dag, med strukturförändringar och flytt av huvudkontor.

– Men de tar jag med vd Olof Faxander personligen, inte i media. Det skulle annars kunna underminera för dem som har ledningen och ansvaret. Jag vill hjälpa till på ett konstruktivt sätt, säger han.

Vi träffas i Bruksgården, något hundratal meter från huvudkontoret i Sandviken. Det är morgonen efter jubileumsfesten där nuvarande och tidigare chefer och andra ledande personer firat, umgåtts och pratat gamla minnen.

– Vi satt här och pratade till halv två på natten, säger han och börjar ett avslappnat samtal, med både allvar, skratt och drastiska formuleringar.

Han var 27 år när han kom till Sandvik efter några år i Johnson-koncernen.

– Jag hade dessvärre ett väldigt stort självförtroende, minns han och berättar om tio lärorika år då hans industriella kunnande fördjupades och ledarskapet utvecklades.

Han beskriver Sandvik som ”en idealisk skola” där flera äldre chefer – inte minst Lennart Ollén som senare blev vd – hjälpte honom att nyansera de ibland vilda idéerna.

– Alla tabbarna gjorde jag här.

Vad betydde det att bo här?

– Många som kom hit, som jag själv, var unga, smarta ingenjörer och ekonomer, i 25–30-årsåldern, med små barn. De hade tänkt stanna i två-tre år och åka hem till Stockholm efter det.

Men de blev kvar, konstaterar Percy Barnevik och talar varmt om företaget och det sociala livet i Sandviken.

Vad är Sandvikandan för dig?

– Chefer och andra som vuxit upp i företaget, kunniga och pålästa, som inte står på barrikaderna och snackar en massa, utan uträttar grejer. Det är också mycket familjekänsla. Arbetare och tjänstemän ställer upp för varandra och företaget även om man är spridda över världen.

– I mitt högtidstal i går sa jag att det är oerhört viktigt att man bevarar den här familjekänslan som är så värdefull i företaget.

1975 blev han bas för Sandviks verksamhet i USA. Han skulle femdubbla försäljningen och tjäna pengar på världens största marknad.

– I Amerika kan du både vinna och förlora stort. Det var helt i min smak, med affärsklimatet och möjligheterna. Hade jag stannat där några år till hade jag nog inte flyttat tillbaka till Europa.

Hösten 1979 kom han tillbaka till Sandviken.

Huvudägaren Jan Stenbeck ville förstärka ledningen när Arne Westerberg pensionerades och Lennart Ollén tog över som vd. Stenbecks plan var att Barnevik skulle ta över vd-posten efter ett par år, när Ollén passerat 60-strecket.

Men snart skar det sig med Jan Stenbeck.

Percy Barnevik ville ”rensa däcket” och sälja ett antal misslyckade företagsförvärv. Stenbeck ville avvakta.

– Det andra var att Jan ville ta ut mycket pengar ur Sandvik och bygga upp media och sådant. Jag ville behålla de mesta pengarna i företaget för investeringar i teknisk utveckling, automatiserad tillverkning och marknadsföring.

Droppen som fick bägaren att rinna över var när Stenbeck ville att Korsnäs och Sandvik skulle köpa skog i Costa Rica.

– Det var så vansinnigt. Det var kanske en bra affär för Korsnäs som var i den branschen. Men inte för Sandvik.

Så när han erbjöds jobbet som vd i Asea slog han till.

– Jag ville inte sitta här i ett par år till och vara delaktig i något som jag inte trodde på, säger Percy Barnevik och berättar att han innan han slutade skrev ett 50-sidigt PM till Jan Stenbeck och hans systrar, med förslag på vad som behövde göras för att Sandvik skulle gå bättre.

Inte bara Jan Stenbeck, utan också de egna barnen, tyckte att han var en förrädare. ”Hur kunde du pappa?, sa dottern.

– För dem var Sandvik den fasta punkten i tillvaron. De hade vuxit upp med Sandvik, både här i Sandviken och i Amerika. Alla kompisars föräldrar och alla som familjen umgicks med jobbade på Sandvik.

Men det dröjde inte längre än fyra år innan han kallades till Sandvik igen.

I augusti 1983 genomfördes den så kallade Midnattsräden. De stora aktieägarna, med Skanska i spetsen, fick nog och samlade på sig så mycket aktier att de kunde putta ut Stenbecks Kinnevik.

– Plötsligt hade de ett bolag som de inte förstod sig på. Byggarna i Skanska kunde inte Sandvik, de var kapitalplacerare. De ville få en styrelse som kunde sin sak. Bengt Haak, Skanskas ordförande, ringde upp mig och vi träffades.

Percy Barnevik hade följt Sandviks växande problem och tilltalades av att få genomföra ”testamentet” som han skickat till Stenbeck några år tidigare.

– Det var bara att damma av, säger han.

Aseas styrelse gav motvilligt med sig och lät honom ta itu med skötebarnet.

– Första halvåret fick jag ägna mycket tid. Det gällde att få in en vd som jag kunde lita på, den absolut bästa personen.

Per-Olof Eriksson toppade listan. Han hade framgångsrikt lett dotterbolaget Seco Tools, ”ett Sandvik i miniatyr”, i sju år.

– Risken att han skulle misslyckas var liten, säger Percy Barnevik som såg till att den nye vd:n fick bästa möjliga start.

”Vi har fått upp liken på bordet”, löd rubriken i Arbetarbladet när Percy Barnevik presenterade 1983 års rekordförlust.

– Hellre ett lik för mycket än ett för litet. Vi rensade bordet som jag ville göra 1979–80.

– Det var viktigt att den nya ledningen fick börja utan att dras med en massa gamla försyndelser.

Han beskriver de följande 19 åren, då han var styrelseordförande, som en fantastisk period för Sandvik, med ständiga vinstökningar och stigande aktievärde.

– Köpte du aktier då, blev du rik, konstaterar han.

Hur ser du på Sandvik i dag och framöver?

– De sista åren med djup finanskris har inneburit motgångar för Sandvik. Jag gillar inte att ärkekonkurrenten Atlas Copco gått förbi i lönsamhet. Jag vill åter se Sandvik som nummer ett i den svenska verkstads-ligan, inte nummer två eller tre, förklarar han och berättar att han ”hotade” ledningen med att ”den gamla hedersordföranden” skulle ingripa om inte ordningen återställs.

Mer läsning

Annons