Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I döda bilars sällskap

/
  • Självplock. Reservdelskunder får själva ta det de behöver.
  • Hjul. Allt från motorer till vindrutor till hjul tas om hand och läggs på lagret för att säljas.
  • Bilskrotare. Sedan tio år tillbaka driver Kjell Söderberg Hammarskrots bildemontering i Kungsgården. Motorintresset har han haft sedan barnsben.
  • Den sista parkeringen. På Hammarskroten finns ungefär 400 bilar uppställda i väntan på demontering.
  • Bilskrotare. Sedan tio år tillbaka driver Kjell Söderberg Hammarskrots bildemontering i Kungsgården. Motorintresset har han haft sedan barnsben.
  • Bilkyrkogård. En bilskrot är ett ställe fullt av kontraster. Intill – och ibland i – de döda bilarna växer det så att det knakar.
  • Fälgar.
  • En del som lämnar in sina bilar på Hammarskroten gråter en tår. Andra är mer osentimentala, de har insett att slutet är oåterkalleligt. Det berättar ägaren Kjell Söderberg.
  • Bilar på hög. När bilarna demonterats travas de på varandra i väntan på den mobila pressen.
  • Bilskrotare. Sedan tio år tillbaka driver Kjell Söderberg Hammarskrots bildemontering i Kungsgården. Motorintresset har han haft sedan barnsben.
  • Kjell Söderberg
  • Åke Sörensson är en av två bilmekaniker som arbetar på Hammarskroten. Tidigare körde han turistbuss.
  • Bilvrak. En gång var den här bilen skinande och välskött. Nu väntar den på sin sista vila.

Drygt 250 uttjänta trotjänare får varje år sin sista vila på Hammarskroten i Kungsgården.

När Kjell Söderberg och hans två anställda är klara med dem återstår bara en halv meter höga plåtpaket.

– En del som lämnar in sina bilar gråter en tår. Andra är mer osentimentala, de har insett att slutet är oåterkalleligt, säger Kjell.

Annons

Bland vattenpölar, renfana och en och annan tistel står de en gång skinande och välskötta bilarna. Nu saknar de flesta av dem lyktor och de ser närmast hålögda och molokna ut – som om själen lämnat dem.

Platsen är Hammarskrots bildemontering i Kungsgården, en av två bilskrotar som finns på orten, en gråmulen förmiddag i juli.

Vi börjar med att kliva in på kontoret. En doft av cigarettrök ligger i luften. Disken är pyntad med liten plastgran och bakom finns låda efter låda med reservdelar.

Här inne har många bilars öde förseglats med ett handslag och en underskrift.

– För några år sedan var vi uppe i nästan 1 000 inlämnade bilar per år. Men sedan skrotbilspremien togs bort för två år sedan har det minskat kraftigt, säger Kjell Söderberg.

– Folk har sina bilar kvar hemma i stället eller dumpar dem i skogen. Eller så säljs de utomlands. Det är många som annonserar om att de vill köpa skrotbilar. Men det kan bli problem om man missar att skriva över bilen och den skickas till Ryssland.

Att allt färre väljer att lämna in sina vrak märks tydligt även i riksstatistiken. I januari 2008 skrotades 11 370 bilar i Sverige. Samma månad det här året skrotades 2 700 färre.

– Som bilskrot blir det allt viktigare att man har ett extra ekonomiskt ben att stå på. Vi har startat bil- och däckverkstad. Och så säljer vi förstås reservdelar, både nya och gamla. Det är en stor del av verksamheten.

Ungefär 400 bilar står för tillfället uppställda på Hammarskroten. När en bil lämnas in tappas den först på alla vätskor, sedan plockar man bland annat bort glas, däck, batterier, katalysatorer och krockkuddar. Därefter ställs den upp på gården så att kunderna själva kan leta rätt på det de behöver.

När man har kommit upp till 200 demonterade bilar kommer en mobil press och förvandlar dem till platta paket, en halv meter höga, en meter breda och med längd beroende på bilstorlek.

Därefter forslas plåtpaketen till Huddinge eller Hallstahammar där de slås sönder till knytnävsstorlek.

Snittåldern på bilar som skrotas är 20 år. Den intensivaste tiden på bilskroten är våren och sommaren.

– Då städar folk ur sina garage.

Hammarskroten har funnits sedan 1972. Kjell Söderberg tog över 1999. Då hade han precis kommit hem från arbete utomlands och visste inte riktigt vad han skulle hitta på.

– Jag är utbildad elektriker, men grabben min är bilmekaniker. Och när jag fick höra att Hammarskroten skulle säljas tänkte jag att jag i alla fall skulle prova på det hela.

Motorintresset har funnits sedan småbarnsåren.

– Jag fick en gammal moppe av pappa att skruva med och på den vägen är det. Själv var han inte ett dugg intresserad av motorer.

Allra mest vurmar Kjell Söderberg för gamla amerikanare.

I april i fjol utsattes Hammarskroten för ett pyromandåd. Värden för hundratusentals kronor gick upp i rök, däribland 20 000 hjul och en alldeles nybyggd miljöhall.

– De ringde mig från brandkåren klockan två på natten 29 april. När jag kom hit stod lågorna över trätopparna. Det kändes fruktansvärt tungt. Dom har fortfarande inte fått fast nån för det.

Även Kjells privata A-Ford från 1931 strök med. Den sörjer han fortfarande. Forden var fullt åkbar, men oförsäkrad. Den står nu helt utbränd högst uppe på en kulle på den 10 000 kvadratmeter stora bilskroten.

– Den ska inte gå i pressen. Den ska stå här som ett monument, säger han.

Mer läsning

Annons