Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag är kritisk till att man tog en vd utifrån”

/
  • bor kvar. ”Jag är ingen storstadsgrabb. Jag vill bo så här, kunna sätta på mig skidorna eller skridskorna och                      åka ut på isen”, säger Per-Olof Eriksson som bor kvar i villan där familjen flyttade in när han blev Sandviks vd för 28 år sedan.

Han gjorde sig känd för att hålla hårt i plånboken.

– Folk gör inte som du säger utan som du gör. Förhoppningsvis uppträdde jag sparsamt hela vägen upp till huvudkontoret, säger Per-Olof Eriksson, vd i Sandvik under tio år, från 1984 till 1994.

Annons

Vi träffas i den stora villan på Hedåsvägen som Per-Olof och Helena Eriksson hyr av Sandvik.

Utsikten över den isbelagda Storsjön är magnifik.

– Jag är ingen storstadsgrabb. Jag vill bo så här, kunna sätta på mig skidorna eller skridskorna och åka ut på isen. När jag slutade som vd blev det mycket åkande till Stockholm och möten i olika styrelser. Men jag gör hellre det och vaknar här på morgnarna, säger han.

Här har familjen bott i 29 år.

Det var några dagar före jul 1983 när Percy Barnevik ringde och ville träffa honom, några månader efter den så kallade Midnattsräden då Skanska och andra stora aktieägare puttade bort Jan Stenbecks Kinnevik från makten.

– Eftersom vi hade jobbat ihop i Sandvik så tyckte jag det skulle vara trevligt att träffa honom. Ganska snabbt kom frågan om jag kunde tänka mig att bli chef för Sandvik. På en tiondels sekund svarade jag ”ja”.

Även om frågan kom ”som blixten från klar himmel” var han väl förberedd efter åtta år som chef för Seco Tools, systerföretaget i Fagersta, som ingick i Sandvik-sfären men var en av Sandvik Coromants tuffaste konkurrenter.

Åren i Seco Tools beskriver Per-Olof Eriksson som de lärorikaste i karriären. Företaget hade bantat bort stora delar av ledningen och nådde framgångar med en liten, effektiv styrka. Seco Tools seglade fram medan Sandvik hade byråkratiserats och hamnat i kris.

Vad fick du för uppdrag av Barnevik?

– Jag har inget minne av att han gav mig instruktioner. Han räknade med att jag skulle driva företaget på ett bra sätt.

De hade träffats då båda jobbade i Sandvik på 1970-talet. När P-O Eriksson jobbade en tid i England kom Barnevik på besök. De tog en löprunda och Barnevik hamnade genast på efterkälken.

– Det var fel gren för honom. Däremot vann han när vi spelade tennis.

När P-O Eriksson tog över som vd hade Sandvik 27 000 anställda och fakturerade för cirka 10 miljarder kronor. Under de tio vd-åren minskade antalet anställda till 24 000 och ökade sedan till 27 000 igen, samtidigt som försäljningen mer än fördubblades.

– Vi visade att det går att köra företag mycket magrare, säger han.

Många tyckte nog att han var snål. Själv väljer han hellre ordet ”effektiv”.

– Det är klart att jag inte tog bort saker som var nödvändiga. Men mycket kunde man ta bort så det blev bättre.

Han bestämde bland annat att huvudkontoret inte skulle ha fler än 50 personer och inte kosta mer än 50 miljoner. Några som var knutna till huvudkontoret fick sälja sina tjänster i koncernen för att det skulle gå ihop.

Han tog bort flera staber och chefsled och gjorde affärsområdena självgående så att de fungerade som om de var egna börsnoterade bolag.

Tidningsrubrikerna under P-O Erikssons vd-tid berättar om ständiga vinstökningar.

– Det var tacksamt att komma in när företaget var nerkört. Jag hade också lärt mig att vi inte råder över hög- och lågkonjunktur. Min modell var att hålla hårt i pengarna under högkonjunkturen så vi inte gick in i lågkonjunktur med för mycket kostnader.

Vad är du mest nöjd med under åren som vd?

– Att jag levererade ett väldigt vältrimmat företag som kunde göra bra affärer.

– Jag sa alltid att vi ska inte göra revolution men evolution, ständig förbättring.

Vinstandelssystemet för de anställda infördes under P-O Erikssons vd-tid.

– Jag är övertygad om att det var positivt. Om man har fast lön och får en liten rörlig grej så stimulerar det, menar han.

P-O Eriksson har sagt att det ska löna sig att gå den långa vägen inom Sandvik, att lära sig branschen och företaget från insidan. Så resonerade han när han rekryterade personal.

– Jag tar hellre en ”AB-kille” inifrån än en ”stora A-kille” utifrån. Jag vet vad han går för. Han kan företaget och får en flygande start.

– Det tar en stund för den som kommer utifrån att förstå vad det handlar om. Han hinner göra fel och felbedömningar.

Han kan inte låta bli ett kommentera den senaste vd-rekryteringen:

– Jag kan vara öppet kritisk till att man sätter till en person utifrån när vi är ett framgångsrikt företag. Jag vet att det fanns åtminstone en person internt som mycket väl skulle ha kunnat gå in som vd, säger han utan att vilja avslöja namnet.

Sedan P-O Eriksson slutat som vd har Sandvik nästan fördubblat antalet anställda och flerdubblat försäljningen.

– Det gick bra på 1990-talet. Affärsområdet Mining and Construction växte till sig.

– Om jag var stenhård och drog ner så var det inte fel att mina efterträdare lade till lite här och var.

P-O Eriksson var själv med och lade grunden för de växande gruvaffärerna när Sandvik klippte banden med Atlas Copco och köpte upp finska maskintillverkaren Tamrock.

– Tyvärr lämnade de en liten blotta till Olof Faxander. Han har nog helt korrekt hittat några ställen där det växt onödigt mycket så det finns lite att städa.

Han kritiserar två beslut som bär Faxanders signum.

Det ena är beslutet att sluka alla aktier i Seco Tools och stoppa in det i affärsområdet Machining Solutions.

– Om Seco Tools inte får leva sitt eget liv, utveckla sina produkter och vara fria på marknaden, då tappar vi snart marknadsandelar.

Det andra är flytten av huvudkontoret till Stockholm.

– Kanske är det lättare att få tag i någon toppekonom i Stockholm. Men samtidigt blir Sandviken mindre attraktivt som arbetsort. Det är här vi behöver de bra personerna som ska leda affärerna.

Han pekar på att Sandviken inte ligger mer än en och en halv timme från Arlanda.

– I Stockholm kan det vara mellan en halvtimme och två timmar med all trafik, säger han och betonar att det vore både säkrare och bättre för Sandvik att behålla huvudkontoret i Sandviken.

Vad tror du om Sandviks framtid?

– Jag hoppas det blir bra. Jag är ju stor aktieägare. Jag hoppas att Faxander förstår att han inte ska revolutionera Sandvik utan i stället evolutionera, säger Per-Olof Eriksson.

4 Bo Boström, ordförande i IF Metalls koncernfack i Sandvik, om P-O Eriksson:

”Både P-O Eriksson och Percy Barnevik var väldigt öppna, berättade allt, inga hemligheter. Speciellt P-O Eriksson. Han sa alltid vad han tyckte. Det var en styrka. Han lade ingen taktik i saker. Han berättade vad som skulle hända.”

4 P-O Eriksson om Percy Barnevik:

”En härlig person. Den ideala styrelseordföranden som kunde Sandvik. Behövde jag sätta in honom i ett ärende gick det blixtsnabbt. Om hans signal var ”väx, väx” så höll jag i plånboken och såg till att det blev mycket på sista raden. Vi kompletterade varandra.”

4 P-O Eriksson om Clas Åke Hedström:

”Jag rekommenderade honom som min efterträdare. Han styrde Sandvik lite annorlunda än vad jag gjorde, men åt rätt håll. Han förankrade nog sina beslut mer. I styrelsen stöttade jag honom i alla beslut utom ett, köpet av ett postsorteringsföretag i Venedig som vi sen tvingades sälja”.

4 P-O Eriksson om Lars Pettersson:

”Han har jättemånga bra egenskaper och hade nog gärna velat vara kvar som vd några år till. Han lärde sig en ganska dyr läxa när han missade att det skulle bli lågkonjunktur. Hans styrka är att han kan affären och kan räkna. Jag vet inte om det var något i hans sociala kompetens som fällde honom.”

4 P-O Eriksson om Olof Faxander:

”En bright kille. Men det är svårt att komma utifrån och tar lång tid att förstå varför Sandvik tickar bra. Att flytta huvudkontoret eller att delar ska bort om de inte ger tillräckligt hög avkastning, sånt kan man tänka men man behöver inte annonsera ut det. Han har kanske skaffat sig en onödigt svår situation”.

Mer läsning

Annons