Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Känn var gränserna går”

Självklart kan föräldrar vara nakna med sina barn. Men det är viktigt att tänka på hur man beter sig.

– De flesta föräldrar har inga problem med att veta var gränsen går. Man känner naturligt när något inte längre är okej, säger barnpsykologen Ingrid Gråberg.

Annons

Sandvikenfamiljen fick sina döttrar omhändertagna efter larm om övergrepp. Förvaltningsrätten dömde till föräldrarnas fördel och flickorna fick komma hem igen efter 68 dagar.

Men förvaltningsrätten påpekade samtidigt i sin dom att både mamman och pappan brustit i gränssättningen i fråga om intimitet och integritet. Den åsikten delade även barnens ombud.

”Barnen visar ett distanslöst förhållande till sex som ligger långt över normal nyfikenhet”, skriver man.

Förvaltningsrättens slutsats, att flickorna inte fått lära sig att vissa kroppsdelar är mer privata än andra, väcker frågan vilken öppenhet föräldrar bör ha gentemot sina barn.

– Man får känna in barnens nyfikenhet och sina egna gränser. Känns det inte bekvämt är det viktigt att vara tydlig med det, säger barnpsykologen Ingrid Gråberg, som brukar svara på föräldrars frågor på Psykologförbundets sajt Psykologiguiden.

Någon ålder där man ska sluta visa sig naken inför barnet eller vara hudnära med det, tycker hon däremot inte man ska hänga upp sig på.

– Det brukar också ge sig ganska naturligt. Det känns annorlunda om en ettåring tar en på brösten än en nioåring.

Barn brukar både vilja fråga och känna på vuxenkroppen. Då får man som vuxen markera vad som är privat och inte.

Könsorganen bör man freda även från mycket små barns händer, anser Ingrid Gråberg – där går en gräns för vad som är okej, oavsett hur man själv upplever det. Titta och fråga är en annan sak.

– Det är ett sätt för barnen att lära sig. Svara så sanningsenligt som möjligt på frågorna, men håll dig på en nivå som både passar barnet och dig själv, säger Ingrid Gråberg.

Mer läsning

Annons