Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klara, 14, hjälper flyktingar dagligen: "Finns alltid något man kan göra"

/
  • Klara Dahling-Åsarby tillsammans med fyraåriga Maha.
  • William, Prefida, tomten och Ahmed.
  • Flera hundra barn och vuxna deltog i den årliga julgransplundringen på Göransson arena.
  • Flera hundra barn och vuxna deltog i den årliga julgransplundringen på Göransson arena.

Nästan varje dag efter skolan, till långt in på kvällen hjälper fjortonåriga Klara till ideellt på ett asylboende i Sandviken.
– Vill man inte hjälpa när folk har det svårt är man ingen bra människa, säger Klara Dahling-Åsarby.

Annons

För många av barnen från asylboendet vid Lidl i Sandviken, är det i dag första gången de får uppleva en julgransplundring.

Barnen dansar hand i hand runt granen till de klassiska jullåtarna.

– Kul! ropar Menon Tadese, fem år gammal från Eritrea.

Efter dansen får barnen små godispåsar som äts upp med stor entusiasm.

– Mmm! säger Prefida , sju år, från Kongo, som varit i Sverige i fem månader.

Inget av det hade varit möjligt om inte fjortonåriga Klara Dahling-Åsarby och hennes mamma Kristina Åsarby engagerade sig ideellt. De kör flera vändor med sin bil och hjälper till att passa barnen för att de ska få chansen att komma ut och vara med vid julgransplundringen.

LÄS OCKSÅ: Första gästerna har anlänt till nya asylboendet

Vissa veckor är Klara på boendet varje dag efter skolan och ända fram till läggdags vid niotiden på kvällen.

– Det blir som en andra familj för mig. Direkt när jag kommet dit får jag pussar, kärlek och känner mig väldigt behövd. Och man blir ju lite av en psykolog för barnen. Nu nyligen var det ett barn som fick världens utbrott och var svår att lugna, då satt jag med honom i mitt knä tills han mådde bättre. Många av barnen har sett och varit med om väldigt svåra upplevelser. Det är viktigt att finnas där för dem, säger Klara Dahling-Åsarby.

Just nu bor ett tjugotal barn på asylboendet på Svarvargatan i Sandviken och enligt avtalet får man ta emot totalt 99 asylsökande.

LÄS OCKSÅ: Fem kvadrat för Muhammed på nya boendet

Barnen kommer från många olika länder. Vissa stannar länge i väntan på asyl och andra blir omplacerade ganska snabbt.

– Det är klart att det känns tråkigt när någon man fäst sig vid flyttar. Men jag håller kontakten med de flesta.

Alla kommer med olika förkunskaper. Många av barnen lär sig svenska snabbt. Fast ibland är kroppsspråket det enda som fungerar ändå.

– Med vissa kanske det räcker med ögonkontakt för att man ska förstå varandra. Jag blir så engagerad av att vara på asylboendet att jag bara vill göra mer för att hjälpa dem. Det skulle vara intressant att jobba med det här när jag blir äldre, säger Klara.

LÄS OCKSÅ: Klart för nytt asylboende i Sandviken

En av mammorna till barnen som följt med till julgransplundringen i Göransson arena, är Tigesti Tadese. Hon hyllar Klaras insatser på asylboendet.

– Det är jättefint att det finns såna som hon, säger Tigesti Tadese, Menons mamma.

Det var i slutet av sommaren som Klara kände att hon verkligen ville engagera sig. Flyktingkrisen var inte den utlösande anledningen för henne. Snarare hade hon länge velat hjälpa till utan att veta hur.

– Redan när jag var 10-11 kände jag att jag ville hjälpa andra som har det svårt. Mot slutet av sommaren fick jag kontakt med en kvinna som hjälpte mig att komma i gång. Och under hösten har jag varit jätteofta på asylboendet, säger Klara.

Tillsammans med sin mamma har de arrangerat middagar, åkt på bandymatcher och badhuset med några barn eller asylsökande åt gången.

– Vi har inte så mycket pengar själva men vi bidrar med det vi kan ur egen ficka. Asylboendet har inga resurser till att göra så mycket aktiviteter och vi tycker att det är viktigt att de får något att göra, säger Klara.

Sandvik sponsrar dock innebandymatcher för asylsökande som är väldigt uppskattade, förklarar Kristina Åsarby.

LÄS OCKSÅ: Asylboende ger nya jobb på Selmas restaurang i Sandviken

Även om det är helt logiskt för Klara att sätta de asylsökande före sig själv, är det inte helt lätt för hennes omgivning att förstå hennes engagemang.

– Folk i min ålder förstår inte mig. Vissa säger: Hur kan du hjälpa flyktingar? Hur orkar du? Får du inga pengar? Och så svarar jag nej, jag får kärlek i stället och det är värt mycket mer, säger Klara.

Varför tror du att många blir så upprörda av att invandrare kommer hit?

– Jag tror de flesta är rädda och har stor okunskap. Vuxna och äldre har ett jättestort ansvar att tänka på vilka åsikter de för vidare till sina barn, säger Klara.

Vad kan folk göra för att hjälpa till?

– Det finns alltid något man kan göra, stort som smått. Det flyktingarna behöver mest är kärlek, någon som pratar med dem till exempel så att de får en chans att komma in i det svenska samhället, säger Klara.

Mer läsning