Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisbet röjer sin egen skog

/
  • ÄLSKAR JOBBET I SKOGEN. ”Det behövs ingen ”manlig” råstyrka i skogen, det finns maskiner och hjälpmedel till allt”, säger Lisbet.
  • INTE BARA GALLRING. Regeringen vill ha fler aktiva kvinnor som skogsägare. Men att vara
  • NOGA MED SÄKERHETEN. Lisbet vet hur hon ska lägga riktmärken och skåror för att fälla granen åt rätt håll på ett säkert sätt.
  • SKA VÄXA I GENERATIONER. Att veta när och var man ska plantera nytt är inget hokus pokus, det kan alla lära sig.
  • ALSKAR JOBBET I SKOGEN. Det behövs ingen
  • GRANEN FALLER. Det tar bara några ögonblick från det att motorsågen dragits igång tills trädet har fallit. Stammen kvistas och blir en halv kubik ved till pannan. Lisbet Brodin har jobbat i skogen i 30 år och kan varje kvadratmeter av sin 85 hektar stora fastighet.
  • KAN SIN SKOG. Lisbet Brodin i Sotaskär kan varje kvadratmeter av sin 85 hektar stora skogsfastighet. När hon var liten sådde hon frön som hon själv gallrat och avverkat senare i livet.

När Lisbet Brodin var tolv år sådde hon frön till sina första tallplantor i skogen utanför Torsåker.

Sedan dess har hon både gallrat och avverkat många av dem.

– Det är en alldeles speciell frihetskänsla att gå i sin egen skog, säger Lisbet.

130 0000 kvinnor äger mer än en tredjedel av den privatägda skogen i Sverige.

Men skötseln överlåter de nästan alltid åt män.

Annons

I skogen råder en massiv tradition av karlar. Karlar i rutiga flanellskjortor och grova byxor. Karlar med storstövlar och kärva händer som hanterar yxor, sågar och skogsmaskiner. Och det är fortfarande sönerna som tas ut bland trädstammarna för att lära och ta över.

– När jag var liten satt jag hemma och lyssnade på pappa när det pratades skogsarbete. Då körde de med häst och alltid var det något som skulle dryftas kring körningen. Jag tyckte det lät spännande, berättar Lisbet som själv fick köra hästen när hon var tio år.

Hon tog över föräldrarnas skogsfastighet på 85 hektar mellan Gästrike-Hammarby och Torsåker 1978. I samma veva började hon intressera sig på allvar för skogen.

– Jag började med röjyxa och röjsåg innan jag gick över till motorsågen. Senare skaffade vi skogsmaskin, berättar Lisbet som sedan hon blev änka 1998 delar skogen med sonen Rickard.

Den här dagen ska Lisbet fälla en av sina granar till ved. Det är en ovanlig vinterdag. Luften är ljum, solen värmer, lätta dimmor sveper mellan enarna och det finns ännu inte en gnutta snö.

Husqvarnan trilskas lite först, men några bestämda ryck senare vrålar motorsågen i gång. Lisbet gör ett riktskär på ena sidan stammen, använder brytjärn i skåran på den andra och efter bara några ögonblick faller granen, precis där hon tänkt sig. Den kommer att ge ungefär en halv kubik till kaminen.

2006 fick Lisbet Brodin Mellanskogs utmärkelse Guldnålen för sitt långa engagemang för skogsägare. Hon har hållit i många utbildningar genom åren och jobbat hårt med naturvård och säkerhetsfrågor.

– Jag har sett många stövlar med skåror efter motorsågen, butikerna som säljer dem visar bara hur man ska tanka, säger Lisbet med en liten fnysning.

Kvinnor ärver ofta den skog de äger, och då ligger skogen inte så sällan långt ifrån deras eget hem, vilket också dämpar engagemanget. Det känns mer naturligt för män att vara aktiva, köpa skog på den öppna marknaden och samla på sig ett större bestånd som ett säkert sparkapital.

Förr var det tungt att jobba skogen. Men i dag är det få skogsägare som går ut och gallrar eller avverkar stora ytor själv, utan man tar in en entreprenör med skördare.

Så gör också Lisbet Brodin. Skogen blir ett företag som en kvinna kan sköta precis lika bra som en man.

– För mig har det krävts 20 års jobb för att få det här att gå runt. Man gallrar och gallrar. Kanske kan man avverka till slut och få in pengar, men då behövs de till någon nyinvestering, säger Lisbet som med fasa minns en period när alla maskiner gick sönder samtidigt.

När granen är fälld kvistar Lisbet snabbt och lätt hela stammen. Motorsågen ser inte ut att väga något alls i hennes erfarna händer. Hon hejdar sig när hon hittar ett ekorrbo.

– Det är mycket ekorrar här, strandkanten är full av hassel, förklarar hon.

När hon är klar och vi trampar vidare på den tvåspåriga stigen som hålls framkomlig med skogsmaskinen passar Lisbet på att undervisa oss lite.

En del av hennes mark var gammal sjöbotten på drottning Kristinas tid. Det växer fort. Marken har ”hög bonitet” som det kallas.

– Ibland kan det vara två centimeter mellan årsringarna, berättar Lisbet. Tall och björk är pionjärer, de är skogens kungar. Gran en sekundär. Men björkar ska tas bort om de riskerar att piska sönder tallkronor vid blåst. Å andra sidan gillar granen löv omkring sig på marken. Ormbunkar droppar gift och är ett sattyg för en trädplantering.

Skogsstyrelsens konsulter vittnar om att kvinnan nästan alltid lämnar över luren till maken fast de båda äger skogen. Men ännu oftare får kvinnorna inte ens chansen.

– När telefonen ringde hos oss och det handlade om skogen frågade folk efter maken fast han jobbade skift på fabrik. Att en kvinna ägde skog, och dessutom visste något om den kunde de inte tänka sig, berättar Lisbet.

Men det är inte alltid männens önskan att vara ensamma i sitt intresse.

– En man jag pratade med en gång var uppriktigt ledsen över att hans fru inte ens visste var skogen de ägde tillsammans låg.

Själv känner Lisbet Brodin stor lycka och frihet i sin skog.

– Jag kan varje kvadratmeter av marken och det är skönt att veta hur allt hänger ihop. Att kunna gallra och röja, göra skogsbruksplaner, komma in i rätt tid med varje åtgärd ger tillfredsställelse.

Fotnot: 1 hektar är 100x100 meter, alltså 10 000 kvadratmeter. En fotbollsplan är cirka 7 000 kvadratmeter. Lisbets skog på 85 hektar är cirka 12 fotbollsplaner stor, en ganska normalstor skogsfastighet för en privat skogsägare.

Mer läsning

Annons