Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marie kämpar för att slippa bo på gatan

/
  • Samtidigt som hon är uppgiven och desperat har hon genom åren som missbrukare på gatan i Uppsala lärt sig att inte ge upp.

Hon bodde på gatan i åtta år, missbrukade och satt i fängelse. Sandvikenbon Marie Håkansson har levt ett hårt liv.
I veckan kastades hon ut på gatan igen.

Annons

LÄS OCKSÅ: Ingen hamnar utanför vårt system

Marie Håkansson fyller 50 nästa år. En stor del av sitt liv har hon tillbringat i trappuppgångar, eller buske 16 som hon skämtsamt skojar om. Att skämta blir ett sätt att inte helt tappa fotfästet när känslorna kommer i fatt. Jag lär mig förstå det efter flera längre samtal med henne.

Hon har under en tid haft ett eget lägenhetskontrakt och har kämpat med näbbar och klor för att inte bli vräkt och bostadslös igen.

Det är hennes kriminella liv som kommit i fatt henne. En medbrottsling från 2010 när hon dömdes för narkotikabrott har utpressat henne. Själv satt hon inne ett drygt år.

– Jag var tvungen att betala 18 000 kronor. Det var flera månadshyror som gick till det. Jag la pengarna jag fick av socialen på att betala den här personen. Nu har jag en hyresskuld som jag inte klarar av att betala tillbaka och i början av november blir jag vräkt, säger hon.

LÄS OCKSÅ: Janne är glad att slippa leva sitt liv på gatan

Marie Håkansson har överklagat socialtjänstens beslut att avslå henne hjälp att betala tillbaka hyresskulden till förvaltningsrätten. Fått avslag även där.

Orsaken är att hon inte gjort någon polisanmälan.

– Jag kan ju inte polisanmäla det här hotet, det går inte. Då kommer han tillbaka. Jag fick en chock när han ringde på dörren, att han sökte upp mig i Sandviken. Han är inte härifrån. Han hotade mig och min son, min son har barn och jag vill fan inte att något ska hända dem. Vissa saker kan man inte polisanmäla, med min kriminella bakgrund vet jag det. Jag vill inte utsätta mitt barn och mina barnbarn för det. Jag känner mig rädd och otrygg sedan det hände.

Hon vill berätta sin historia för att ge en bild av den verklighet många lever i, men som trots det är en dold verklighet. Hur hennes bakgrund som kriminell och missbrukare förföljer henne. Och hur rått livet som bostadslös är.

– Det är nog det värsta man kan vara med om. Folk har inte koll på att det i huvudtaget finns bostadslösa i Sandviken. Det finns jättemånga. Inte så att folk ligger i ute buskarna, man försöker få tak över huvudet genom att bo hos olika bekanta. Det finns inte heller något härbärge, säger Marie Håkansson.

Om hon återigen måste leva ett liv på gatan är hon framför allt rädd för att halka tillbaka till sitt missbruk.

– Jag vet inte om jag pallar med livet där jag tvingas åka runt till olika bekanta och sova på deras soffor, för att behöva flytta till nästa dagen efter. Då kan jag inte längre garantera att jag kan hålla mig borta från drogerna. Samtidigt ska de inte få vinna. Samhället ska fan inte få mig att åka dit igen.

Efter att vräkningsbeskedet kom i somras har hon ansökt om att få ett genomgångskontrakt. Arbetarbladet har tagit del av avslaget hon fått även på det. I dagarna kom också avslag på socialbidrag för kommande månad – de anser att hon har sökt för få jobb.

– Jag förstår inte vad de vill. Var tänker de jag ska bo? Jag har hittat en husvagn, hyran var skälig, men eftersom jag fått avslag på bidrag för november får jag inte husvagnen betald heller. Jag har också fått avslag på att magasinera mina möbler. Det står i lagboken att alla människor oavsett rang ska ha tak över huvudet och mat att äta. Jag känner mig kränkt.

Arbetarbladet har med hjälp av en fullmakt önskat träffa ansvariga chefer på socialtjänsten i Sandviken för en intervju om Marie Håkanssons situation, men de har nekat till att medverka.

Utifrån de alla de handlingar som Arbetarbladet gått igenom i hennes ärende, finns inget som tyder på att det finns någon misstro mot Marie Håkanssons berättelse. Stora delar av den bekräftas också av tidigare och aktuella domar i tingsrätten, hovrätten och förvaltningsrätten.

Det är till synes bristen på polisanmälan och det faktum att hon i flera månader använt pengarna till att betala skulden till en privatperson som är orsaken till att hon inte får hjälp med framtida bostadsförsörjning.

– Hur länge ska jag behöva lida för att jag har den bakgrund jag har? Det skulle jag vilja ha svar på.

LÄS OCKSÅ: Skulder ofta hinder för hyreskontrakt

Några dagar efter Arbetarbladets intervju med Marie, tar hon kontakt ännu en gång – hon har fått beskedet hon inte ville ha.

– I dag blev jag utslängd. Nu har jag ingen aning var jag ska ta vägen, säger Marie. Med sig har hon en cykel och en Ikea–kasse med sina ägodelar. Hon ska ha ett möte med socialtjänsten någon gång nästkommande vecka och hoppas att hon fram till det kan få sova på någon kompis soffa.

– Men det är inte säkert att det går. Vad ska jag göra då? Det börjar bli riktigt kallt ute nu också så man får väl ta sig in i en trappuppgång eller något, säger Marie.

Mer läsning

Annons