Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer mediciner till dementa när anställda tvingas sluta

/

Mer lugnande mediciner i stället för mänsklig kontakt. Det tror personalen blir en av konsekvenserna när var femte anställd försvinner från demensboendet Solbacken i Sandviken. – Den största oron är att inte veta någonting om framtiden, säger Annika Söderlund.

Annons

Demensboendet Solbacken, som nyinvigdes så sent som förra året, är den enhet i Sandviken där neddragningarna inom äldreomsorgen är störst. Här ska åtta av 42 anställda bort. Det kommer naturligtvis att märkas på ett boende med mycket hög vårdtyngd.

När Arbetarbladet kommer på besök har en grupp precis kommit tillbaka från en planerad fiske- och badutflykt till Storvik. Stämningen är hög, det skrattas och stojas.

– De är bra, tjejerna som jobbar här, säger Arne Blomqvist.

Men det är de planerade, och spontana, aktiviteterna som riskerar att försvinna när personalstyrkan bantas. På Solbacken finns ett medvetet arbetssätt som bygger på sysselsättning och kontakter med personalen i stället för att ge de boende lugnande mediciner. Utgångspunkten är åldringarnas intressen och dagsform.

– Nu finns det tid att ta sig an de som blir oroliga, säger Annika Söderlund och konstaterar att alla somnar gott på kvällen efter en innehållsrik utflyktsdag.

Många i personalen har också sökt sig till Solbacken just för att få jobba utifrån det speciella ”tänket”. Nu kan man kanske inte längre fortsätta på samma sätt.

– Det kräver personal att kunna jobba på det här viset. Det handlar mycket om mänsklig kontakt, annars krävs det andra saker – som mera medicin, säger Lena Himberg.

Neddragningarna har lett till mycket oro. Förutom alla som sägs upp från sina jobb väntar omflyttningar och de är inte klara än. Kanske blir det också fler delade turer, när arbetsdagen är splittrad i två pass med några timmars vila emellan.

– Den största oron är att man inte vet någonting, tycker Annika Söderlund som ändå försöker trösta sig med att hon fortfarande har ett jobb.

Annika Stadin på Kommunal konstaterar att det i första hand är de unga inom äldreomsorgen i Sandviken som får gå. Det i ett slitsamt yrke där medelåldern redan är hög.

– Det är personalen som blir kvar som får betala. Frågan är hur mycket folk kommer att orka i slutändan, säger hon.

Mer läsning

Annons