Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missbrukare fick behålla sina barn

/
  • sviker barnen. Tiina Hennel tycker att Sandvikens kommun vände ryggen åt barnen till de missbrukande föräldrarna sedan familjen flyttat från Sandviken. Eftersom kommunen inte längre ville ha tvångsvård kunde kammarrätten av formella, juridiska skäl inte ta upp fallet.Foto: Catharina Sandström

Föräldraparet med missbruksproblem ansåg att de själva kunde ta hand om barnen, tre och fyra år gamla. Kommunen ändrade sig och höll med.
Då begärde det juridiska ombudet att få tvångsvård enligt LVU.
– Jag upplever att kommunen vände barnen ryggen, säger Tiina Hennel.

Annons

I ett mycket ovanligt rättsfall som behandlats i kammarrätten stod Sandvikens kommun och föräldrarna på samma sida mot de tre respektive fyra år gamla barnen.

Ärendet handlade om barnen skulle fortsätta bo kvar i familjen trots föräldrarnas missbruksproblem eller om de skulle placeras i annat boende med stöd av lagen om vård av unga, LVU.

Från början var det Sandvikens kommun som via individ- och familjeomsorgsnämnden gick till länsrätten och begärde att barnen skulle få vård enligt LVU. Detta eftersom föräldrarna missbrukade alkohol och droger och därför inte klarade av att ta hand om barnen på ett bra sätt.

I länsrätten blev det avslag i en nämndemannadom där det konstaterades att föräldrarnas situation påtagligt förbättrats och att det inte längre fanns anledning att tro att de inte skulle klara av att ta sitt ansvar. Juristordföranden var dock inte överens med lekmännen, utan ansåg att föräldrarna fortfarande saknade insikt och förmåga att ta hand om barnen.

När länsrättens dom föll hade familjen redan hunnit flytta från Sandviken. Kommunen, som vid ett LVU-beslut ändå hade fått behålla kostnaden för tvångsvård tills insatsen var avslutad, valde då att inte överklaga domen till kammarrätten.

– Jag upplever att kommunen vände barnen ryggen. Men jag kan inte påstå att det berodde på att de inte ville ta kostnaden. Jag har ingen inblick i hur de resonerade, säger Tiina Hennel.

Som barnens juridiska ombud och ställföreträdare tog hon i stället på sig att överklaga domen hos kammarrätten i barnens egna namn.

– Som biträde för barn under 15 år övertar man vissa skyldigheter och rättigheter som föräldrarna har med uppgiften att tillvarata barnens intressen.

Kammarättens ansåg att barnen själva inte var formellt behöriga att överklaga länsrättsdomen eftersom kommunen inte längre stödde ett LVU-ingripande.

Själva sakfrågan behandlades därför inte.

– Om vi inte snubblat på det rent rättsliga är jag inte alls övertygad om att länsrättens dom stått sig, säger Tiina Hennel.

Hon har ännu inte bestämt sig för om hon ska driva ärendet vidare till högsta instans, Regeringsrätten.

Mer läsning

Annons