Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prisad skrotgubbe gör hemslöjden cool

/
  • KREATIV MILJÖ. Magnus Aldenbys kök är ett myller av prylar som för tankarna till Sven Nordqvists böcker om gubben Pettsson och hans katt. Fast hos Magnus blir det lite mer raggar-Pettsson. Med sju Findus.
  • ENSAM MED SJU KATTER. Träsnidaren Magnus Aldenby bor för sig själv i byn Ulvkisbo några kilometer från Österfärnebo. Den svarte hannen Lille Fan och sex andra katter håller honom sällskap. Foto: Britt Mattson
  • GREN I NY SKEPNAD.
  • RYGGKLIARE. Formspråk lånat från gamla tiders bruksföremål.
  • Magnus Aldenby lärde sig
  • Skräckinjagande vidunder finns i världens folkkonst och inspirerar träsnidaren Aldenby.
  • Krympteknik. Kulturhistoria på burk.
  • Traditionellt laggkärl med egensinnig prägel.
  • Magnus Aldenby målar sina sniderier med linoljefärg och ger dem särpräglad färgsättning. Måleri har roat honom sedan han var barn.
  • T-BIRD. Magnus associerar gärna till amerikanska vrålåk. I bakgrunden hänger navkapslar från några modeller.
  • Gamla tiders bruksföremål inspirerar till nya skapelser.
  • Vissa sniderier är bara påbörjade.

Drakar och demoner bor i träsnidaren Magnus Aldenbys verkstad.

– "Har du alltid mardrömmar, du?" undrar en del som ser mina skulpturer. Men jag inspireras av den gamla folkkonsten och det är hejdlöst vilka monster man hittar där!

Annons

Det står en halv Chevrolet av årsmodell '55 i den vildvuxna trädgården, rostig och bortom all räddning men svår att skiljas ifrån.

– Jag är ruinromantiker, förklarar Magnus som förutom "skrotgubbe" också gärna kallar sig "bakåtsträvare", eftersom han lever utan dator och bara högst motvilligt håller sig med mobiltelefon.

Men ifråga om sitt hantverk ligger han i framkant som en av dem som fått det att svänga om hemslöjden på sistone.

Magnus Aldenby var 34 år när han började snida på allvar 1995. Många år tidigare hade han försökt men snart gett upp.

– Då gick det trögt. Jag hade en dålig träbit och dåliga verktyg, så jag la ned det och åkte raggarbil i stället.

Mormor och morfar prenumererade på tidningen Hemslöjden. Magnus brukade bläddra i den, men tyckte väl mest att det handlade om trasmattor, tills en dag...

– Rätt var det var dök det upp en artikel om en träsnidare från Hälsingland som hade tillverkat en kronstång med drakhuvuden. "En sån vill jag försöka göra", tänkte jag.

När Magnus version av kronstången (ett traditionellt slags kombinerad rumsdelare och hängare) var färdig tog nya figurer form. Och känslan för trä bar han med sig.

– Farfars farfar var snickare vid Tolvfors bruk och farfar och morfar var otroligt skickliga på att arbeta i trä. Farfars intarsiaarbeten var verkliga precisionsjobb och båda hade en grym formkänsla.

Magnus var redan en driven hantverkare när han började sin tvååriga utbildning på Västerbergs träslöjdslinje 2003.

– Folkhögskola är en bra grej och Västerbergs var en höjdare. Där fick jag många idéer.

För Magnus, som betraktar sig som skulptör, ledde kunskaperna om gamla slöjdtekniker till att han fann nya vägar till det personliga uttrycket.

– Jag kan kopiera saker med traditionell teknik, men samtidigt gå loss och sätta min egen prägel på dem med olika detaljer.

Säkert var just den förmågan som gav honom Nordiska museets och Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds slöjdstipendium 2007. Förra sommaren var Magnus huvudnumret vid Nordiska museets slöjdutställning, där verk av den berömde "Döderhultaren" också visades.

I Magnus stipendium ingick en inspirationsresa till Nordiska museets magasin i Julita, där han fick gå runt och titta under ett par dagar. Magnus greps av den mustiga allmogekonsten och bruksföremålen med sina dramatiska uttryck.

– Vilken skatt! Jag hade kunnat stanna en månad i rummet med selbågar. Det var drakar, monster och starka färger. Inte naturtroget, utan skickligt stiliserat, vilket är en stor konst.

Länsmuseet i Gävle visar sedan i vintras ett litet antal föremål av Magnus Aldenby. Utställningen har endast kort tid kvar och sedan kan det dröja innan han visar upp sig.

– Ska jag ställa ut igen vill jag visa nya grejer, säger han.

I verkstaden på övervåningen i huset som han hyr av en bonde i byn ligger stora mängder påbörjade sniderier. En del kan bli liggande i flera år innan han tar upp tråden och slutför arbetet, annat kanske förblir halvfärdigt. Allt han gör vill han behålla själv; säljer ogärna, ger hellre bort.

Just nu har Magnus ont i handleden, men jobbar på ändå under lediga stunder.

– Jag har svårt att låta bli. Att jobba i trä är en sån skön känsla. När jag får flyt så försvinner tiden och jag glömmer att äta.

Magnus träarbeten bär inga spår av maskiner. Han jobbar med traditionella bildhuggarverktyg samt gärna yxa och talar passionerat om den yta som hyvlats för hand, "hård och blank som en spegel". Materialet är lind, björk, al eller fura; tätvuxet och kvistfritt.

Innan han började snida brukade Magnus måla, det vittnar bland annat en del möbler om. Som liten fyllde han marginalerna i pappas motortidningar med bilteckningar och han har till och med gått på serietecknarskolan i Hofors.

– Det var roligt, men man skulle alltid ha en story och det var det jag stupade på, säger han.

– Träsnideri passar mig. Man behöver inga dyra verktyg och materialet är billigt. Att det är lite motspänstigt är en del av charmen.

Mer läsning

Annons