Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sigrid Ejemars konst får bestämma själv

/
  • ”Jag har inga tankar på att tjäna pengar på det jag gör”, säger konstnären Sigrid Ejemar.
  • Skisser inför utställningen på galleri Lars Palm.
  • ”Människor som inte bryr sig om miljön, politik och andra utan bara tänker på sig själva, skrämmer mig”, säger Sigrid Ejemar.
  • Sigrid Ejemar använder sig av naturen i sina verk. På pappersark har hon placerat löv, kvistar, gräs och annat för att det ska lämna avtryck. ”Materialet själv får bestämma vart konstverket ska ta vägen.”

Tiden som Sandhäxa är över för Sigrid Ejemar. Nu satsar hon helhjärtat på konsten i stället. I sommar har hon utställning i Sandviken.

Annons

I två månader har Sigrid Ejemar huserat i Kungens lokaler i Sandviken. Galleri Lars Palm har ett Konstnär i huset-program som riktar sig till unga konstnärer i Sandviken med omnejd. Det innebär att konstnären får använda galleriet som sin ateljé under en period. Nu i sommar avslutar Sigrid Ejemar sin vistelse med utställningen ”Vad som blev kvar”.

Relationen mellan platser, människor, tid och minnen är återkommande teman i Sigrid Ejemars konstnärskap.

– Jag jobbar mestadels med naturens eget material. Jag fascineras av naturens möjlighet att bestämma över sig själv. Materialet får avgöra vad det ska bli.

Naturen får ha sin ofrånkomliga gång och sätter därmed sin egen prägel på hennes konstverk. Utanför galleriet, i ett hörn av gräsmattan, har Sigrid ett pågående konstprojekt. På tjocka, avlånga pappersark har hon placerat löv, kvistar, kottar, gräs, blommor och stenar.

– Jag vill se vad de lämnar efter sig för avtryck. Processen är en del av verket. Jag fotograferar hela processen. De avtryck som blir på pappret ska hängas upp på en utställning senare.

Tidigare har hon till exempel fotograferat snö som smälter över glödande kol, och på Konsthallen har hon gjort en installation av en bit gräsmatta från Boulognerskogen.

– Boulognerskogen är en plats som jag har många fina barndomsminnen från. Jag ville se om man kunde bevara den känslan. Hur vi formas av platser och hur också vi formar platser.

Till den nya utställningen har hon bland annat gjort en kvadrat av lera som kommer att krackelera, ungefär som en torr öken. Sigrid arbetar konceptuellt och hennes konst kan vara svår att bevara och sälja.

– Mitt mål är inte att tjäna pengar och bli rik på konsten. Jag har inget behov av att bli rik och berömd. Alla kan inte bli som Karin Mamma Andersson och sälja tavlor för miljontals kronor. Jag tycker om att göra det jag mår bra av.

Hon är medveten om att de allra flesta konstnärer behöver ett brödjobb. Sigrid är timanställd som receptionist på Konsthallen i Gävle och i sommar ska hon jobba på ett demensboende i Gävle.

– Jag har jobbat där förut och trivs med det. Arbetskamraterna är bra och jobbet känns meningsfullt.

I höstas belönades Sigrid Ejemar med Karin och Erik Engmans konstnärsstipendium på 160 000 kronor för utbildning och fortbildning. Det är ett av de största stipendierna i Sverige.

– Det var en oväntad och rolig överraskning. Det ger mig möjlighet att fortsätta.

Hon har planer på att vidareutbilda sig och utveckla sitt konstnärskap, gärna utomlands, kanske i Kalifornien.

Sigrid Ejemar har alltid varit kreativ, hon har sysslat med fotografering, grafik och musik. Det var vännen, Anjel Tawaifi, som fick henne att söka till Konstskolan i Gävle.

– Efter gymnasiet visste jag inte alls vad jag skulle göra. Anjel uppmanade mig att söka, trots att det egentligen var för sent. Någon hade hoppat av utbildningen och jag kom in. Jag är glad och tacksam för att jag valde att gå tre år. Det var en jättebra utbildning som har gett mig mycket och jag har hittat nya uttryckssätt.

Hon har medverkat och ställt ut verk i Gävle, Sandviken och Bollnäs.

Vill du förmedla något med din konst?

– Jag som konstnär kan ha en teori eller baktanke. Jag har ofta ett koncept för en estetisk idé, men det är öppet att ta till sig det av det man ser och tolka fritt, man behöver inte förstå.

För några år sedan drev Sigrid Ejemar och Anjel Tawaifi klubb Sandhäxa där DJ-duon spelade musik för danslystna i Gävle. Sigrid har även drivit klubb UNTLD tillsammans med Alexander Norberg och Anjel på Söderhielmska.

– Jag spelar inte så mycket längre och har lånat ut alla mina spelare. Jag lyssnar knappt på musik utan det blir mest böcker och dokumentärer. Jag tröttnade på hur alla skulle vara på klubbarna. Ingen brydde sig om någonting, de ville bara bli fulla. Men i höst ska jag spela på en kompis systers bröllopsfest, det ska däremot bli kul.

Vad gör du om fem år?

– Jag vill utbilda mig inom konstvetenskap och jag vill fortsätta arbeta som konstnär på ett eller annat sätt.

Mer läsning

Annons