Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skulle män acceptera det här?

Skärpning! Sorgligt. Men jisses. Jag har svårt att veta vad jag ska sätta för ord på mina tankar när jag pratar med den upprörda vårdpersonalen.

Annons

Personer som brinner för att hjälpa sjuka och ta hand om den som inte klarar sig själv. Omsorgsjobben borde vara de allra mest prioriterade och aktade jobben i samhället. Men statusen för undersköterskor och även sjuksköterskor är inte hög. Dåliga löner och svåra arbetsvillkor gör att de här yrkena får dåligt rykte.

Fyra personer har jag pratat med, tre av dem i artikeln här intill, har alla samma berättelse – om ett arbete som de älskar, men där villkoren är allt annat än värdiga.

De har alla en berättelse om år efter år som stressade timvikarier. Stressen beror inte bara på en intensiv arbetsbörda med korta raster, om några, utan även om stressen att jaga ihop tillräckligt med timmar för att kunna betala hyra och andra räkningar.

Skräcken att en månad kanske inte få något jobb alls. Det är den här osäkerheten och rädslan som också gör att ingen av de här fyra personerna kan tänka sig att ställa upp med namn och bild i tidningen. Att de känner sig tvungna att framföra sin kritik anonymt. De är alla vättskrämda för att chefen ska få reda på att de klagar.

"Är du inte lojal mot arbetsgivaren får du inga fler timmar", konstaterar flera av kvinnorna. Förmodligen skulle ingen arbetsgivare erkänna att det funkar så. Men rädslan finns där hos vikarierna och det är allvarligt nog. För mig ger det en tydlig bild av hur osäkra anställningar de här hundratals vikarierna faktiskt har. Trots att de är examinerade undersköterskor och trots att de alla verkligen behövs.

I vilken annan bransch tvingas du jobba som timvikarie i fem år innan du får en fast tjänst?

Kanske kommer arbetsvillkoren tvunget bli bättre eftersom behovet av nyexaminerade undersköterskor kommer att öka lavinartat de närmaste åren. Men det borde inte vara den enda moroten för arbetsgivarna.

Jag blir arg – för jag kan inte låta bli att dra slutsatsen att det beror på att det är ett kvinnoyrke. Skulle män acceptera det här? Hade könsfördelningen sett annorlunda ut tror jag hela kåren hade gått ut i strejk. Det är kanske det ni behöver göra, slopa hänsynen om brukarna för en dag och stå upp för era rättigheter.

För ni undersköterskor har faktiskt ett av samhällets allra viktigaste jobb och det ska ni få uppskattning för!

Mer läsning

Annons