Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelade bort lönen med några klick

/
  • Slutade spela. Carlo Örtoft, Marko Ruuskanen, Kenny Almén och Henrik Larsson från Sandviken är spelmissbrukare som slutat spela. När skammen, lögnerna och skulderna växte tvingades de söka hjälp. I dag är de spelfria och livet har  fått en ny mening.

Spelet tog över deras liv. Skulderna och lögnerna växte tills det inte gick längre. Allt förändrades när de tvingades söka hjälp för något så skamfullt som att inte kunna sluta spela.

Annons

De fyra Sandvikenkillarna är exempel på det ökande spelmissbruket som drabbar framförallt unga män.

– Hej, jag heter Carlo och är alkoholist och spelmissbrukare, säger Carlo Örtoft när de går laget runt på Anonyma Spelberoendes veckomöte i Sandviken och de som är med i kväll delar med sig av sin livshistoria.
Carlo Örtoft, hans son Kenny Almén, Marko Ruuskanen och Henrik Larsson är helt vanliga Sandvikenkillar som fastnade i ett spelmissbruk. De berättar öppet hur oskyldigt det började när de var små med lotter, tips och flipperspel.
– Jag minns de enarmade banditerna på Finlandsfärjan när jag var liten. Det var fantastiskt när pengarna rasslade ner i koppen. Jag fick en otrolig kick och jag var torsk på en gång, berättar Marko, som provat alla sorters spel men ramlade dit ordentligt för tre år sedan när han separerade och för första gången kunde spela utan att någon kontrollerade honom.
Han fastnade för nätpoker. Satt vid datorn dygnet runt. Lånade pengar överallt. Ljög för alla.
– Det barkade helt åt helvete, säger Marko.

Deras berättelser vittnar om hur spelandet övergick från oskyldigt pokerspel på rasterna till omfattande spel med stora pengar. Allt accelererade när det blev möjligt med onlinespel på internet. Det var en revolution. Man kunde sitta hemma vid datorn och spela utan att någon annan såg.
– Att utveckla ett spelberoende går fort. På nolltid kan du bli skyldig stora pengar. Ett spelmissbruk syns inte. Internetspel är det perfekta beroendet om du vill vara själv, menar Carlo.
Att spela är socialt accepterat. Söndagarnas Bingolotto ifrågasätts knappast. Och spelmissbrukaren är svår att upptäcka. Anhöriga, arbetskamrater och vänner till både Carlo, Marko, Kenny och Henrik trodde aldrig att det var så illa som det var. Det syns ju inte utanpå dem.
– Men du kan höra. Du hör när en spelare berättar om vinsterna. Aldrig om förlusterna, säger Marko.
Alla pratar om kicken, ruset, den snabba tillfredställelsen spelet ger. För många av dem finns också ett alkoholmissbruk med. För Carlo följde spelet med drickandet och tvärtom.
– Jag fick ingen ångest av spelandet när jag var full, säger han. Det ena underlättade för det andra. Jag tror aldrig jag spelade nykter.
Henrik säger att han är en riktig beroendeperson. Han har aldrig lyckats hitta en balans i något han tyckt om, vare sig det handlat om fotboll, styrketräning, innebandy, tjejer eller spel.
– Men jag haft en sån förbannad tur. Jag lyckades faktiskt vinna en del pengar. Det gick riktigt bra ett tag, jag vann en resa i World series of poker till Las Vegas. Några stora skulder drog jag aldrig på mig. Det kunde ha gått mycket värre än det gjorde.
Kenny däremot sitter med stora skulder som han betalar varje månad med lönen från Sandvik. Han tjänade bra, kunde få stora lån och spelade bort allt framförallt på nätspel. När skulden var uppe i 280 000 kronor tyckte banken att det var nog.
– Jag kunde sprätta en månadslön på en timme med några enkla klick. Jag hade alltid kunnat betala mina räkningar, men när jag inte kunde låna mer pengar bröt jag ihop.
Hans erfarenhet är att man är minus hur man än gör när man spelar. Extra skamligt blir det när både fruns och barnens pengar går åt.
– Du har råd att supa på en månadslön, men inte att spela, menar Carlo, som använde halva barnbidraget till att spela.

Till slut kom de här fyra killarna till en brytpunkt. När allt rasade samman och det inte gick att fortsätta längre. De flesta missbrukare tvingas till förändring för att få behålla sina familjer. Carlo fick hjälp första gången för sex år sedan, sonen Kenny för ett år sedan. De minns den otroliga lättnaden. Att få ösa ur sig allt. Den dagen upphörde också skammen och lögnerna som de levt med i hela livet. Alla erbjöds de missbruksvård och gick i ett år på Gula Villan i Sandviken.
– Det var en befrielse att få berätta. Jag är så fruktansvärt tacksam i dag och stolt över mig själv, säger Henrik, som kämpat med ensamheten i hela sitt liv och som nu för första gången mår riktigt bra.
Kenny, som efter 28 år fått ett bra förhållande till sin pappa Carlo och snart själv ska bli pappa, säger så här:
– Det var det absolut bästa som hänt mig. Men jävligt jobbigt att börja rota i alla känslor.
Nu går de varje onsdag mellan klockan 17.30 och 18.45 på GA:s möten i pastorsexpeditionens lokaler i Sandviken. Dit är alla som har en önskan att sluta spela välkomna. Man behöver inte vara "ren" för att få komma och prata av sig.

Mer läsning

Annons