Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trist liv utan guldkant för äldre i Sandviken

/
  • LÄTTAR UPP. Torolf Hedborg, 94, tycker att livet på Ängsbacken lättas upp av att Guldkanten finns med allt vad det innebär i form av aktiviteter och samvaro. ”Det måste finns någonting även för                    vår åldersgrupp”, säger han.
  • POPULÄRT. Pubafton är ett populärt och återkommande inslag i Guldkantens utbud av aktiviteter för pensionärer som bor hemma eller på äldreboende.
  • PENSIONÄRSPROTEST. Pensionärer på Ängsbacken samlade för att protestera mot Guldkantens nedläggning. Utan det lilla extra som i dag utgör guldkanten i tillvaron blir livet tristare och gråare, menar de.

När Guldkanten läggs ned vid årsskiftet är det många äldre Sandvikenbor som förlorar guldkanten i tillvaron.

– Nu blir det till att sitta på rummet och rulla tummarna. Men många av oss kan inte ens det, säger Torolf Hedborg, 94 år.

Andra pensionärer uttrycker det som att livet nu bara blir trist och grått.

Annons

När Arbetarbladet besöker Ängsbacken är dagens bingospel och tidningsläsning redan avklarad. Det stora samtalsämnet bland åldringarna är vad som ska hända på morgondagens pubafton då en trubadur ska komma på besök.

Herrmiddagar, damluncher, surströmmingsfester, promenadbingo, musikstunder och utflykter av olika slag är exempel på andra arrangemang som pensionärerna glatt berättar om.

Men från och med årsskiftet är det slut med det lilla extra som gör livet lättare och meningsfullare för så många äldre Sandvikenbor. När Göranssonska stiftelserna drar in sitt bidrag försvinner Guldkanten i nuvarande form,

Känslorna är starka när ett 15-tal personer som inte är vana vid att skrika högt och ställa krav samlas för att via tidningen få komma till tals. Flera kommer till mötesrummet med rollatorer, några är närmare 100 år gamla. Flera hör dåligt. Några damer vill egentligen inte bli fotograferade eftersom de inte hunnit fixa håret. Men eftersom det handlar om en så viktig sak ställer de ändå upp på bild. En och annan tår fälls när det pratas om Guldkantens nedläggning.

– Det är så skönt att veta när man vaknar på morgonen att man kan äta frukost och sedan gå ut och titta på tavlan för att se vad som ska hända på Guldkanten. Den dagen då tavlan är tom, då gråter hjärtat, säger Aina Dahlqvist, 82.

För de boende på Ängsbacken är Guldkanten den viktiga samlingspunkten, stället dit man går för att göra roliga saker eller för att lyssna på dagens tidningsläsning och sedan sitta kvar och prata med varandra.

– Det piggar upp, säger Sigvard Påhlman, 74.

Han köper inte argumentet att Sandvikens kommun inte ska fortsätta driva Guldkanten i egen regi för att det inte står i lagen att kommunen måste ägna sig åt sådana saker.

– Varför inte föregå med gott exempel?

Torolf Hedborg ser framför sig att det utan gemensamma aktiviteter och gemensam samlingspunkt nu blir mer isolering, innesittande på rummen och tumrullande i den mån de boende på Ängsbacken klarar av att rulla några tummar.

– Kommunen borde ta ansvar även för den åldersgrupp som vi tillhör och inte bara skolbarn och bandyspelare, säger han.

Mer läsning

Annons