Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wetterlings kastar inte yxan i sjön

/
  • SIST. Sven-Inge Tångeryd radar upp yxorna inför den sista finishen, skaftet ska oljas upptill. Därefter skickas yxan till paketering där den får ett Wetterlingshäfte, läderskydd och en streckkod.
  • NYA. Rader av nya eggar väntar på sin tur att slipas, härdas och poleras.
  • VAN. Jan-Olof Prim har arbetat på yxsmedjan sedan 1968 och smider med van hand yxeggarna i smedjan.
  • SLIPAR. Arne Koistinaho slipar eggarna när de kommer från smedjan.
  • SIST. Sven-Inge Tångeryd radar upp yxorna inför den sista finishen, skaftet ska oljas upptill. Därefter skickas yxan till paketering där den får ett Wetterlingshäfte, läderskydd och en streckkod.
  • SMIDDA. Snickaryxan är den av Wetterlings yxor som är allra svårast att smida. Så här ser den ut när den kommer raka vägen från smedjan.
  • GAMLA. Maskinerna i smedjan har många år på nacken. Den nyaste köptes in från smedjan i Säter när den stängde på 60-talet.
  • TRÄ. Det vanligaste träslaget i skaften är hickory. Det är tillräckligt slitstarkt men ändå inte så hårt att skaftet
  • KASTAS. På lördag är det Yxans dag i Storvik. Då kan man testa yxkastning utanför Wetterlings.

Är Wetterlings yxsmedja Storviks mest okända fabrik? Det tror i alla fall de själva – även om fabriken funnits sedan 1800-talet. Här lever gamla hantverkstraditioner vidare trots konkurrensen från låglönefabrikerna i Asien.
– Det är ingenting man blir rik på, medger vd Lars Jungefors.

Annons

Smeden Jan-Olof Prim plockar upp en bit stål som är så hett att det lyser gult och börjar hamra det i sin maskin. Steg för steg formas stålbiten, blir plattare och vassare och efter några minuter släpper han en färdig egg i korgen bakom sig. Han har jobbat med samma sak sedan 1967 och kan sina saker vid det här laget.

– En del lär sig aldrig. Man måste klippa en lagom lång bit av stålet till att börja med. Att göra hålgångarna kan också ta tid att lära sig. Sedan ska man rikta den. Men det är inte så svårt, det ser man ju, säger han.

Lars Jungefors, vd på Wetterlings yxsmedja, håller inte med:

– De undervärderar sina egna kunskaper. Det här kan man inte lära sig på annat sätt än genom erfarenhet, att göra fel om och om igen. Det är väldigt svårt och samtidigt ett hårt och slitsamt yrke. Vi har hemskt svårt att hitta personal. Nu går de här snart i pension, så vi håller på att internutbilda två nya.

Wetterlings yxsmedja har traditioner ända tillbaka till 1880-talet. Precis här på Vallbyvägen har smedjan funnits sedan 1885 och här har man hunnit uppleva flera stora förändringar. Motorsågens intåg i skogsbruket blev en stor knäck för många yxfabriker och här blev det också bekymmer när den största kunden Sandvik började handla från Kina på 70-talet.

– Nu har vi helt andra kundkretsar. Jakt, fiske och fritid. Seriösa fritidsmänniskor som vill ha bra verktyg är en stor grupp.

Från ett 20-tal yxsmedjor runt landet finns nu bara tre kvar. Gränsfors i Bergsjö och Wetterlings, som numera har vissa gemensamma ägarintressen är två av dem. Jungefors konstaterar att det inte är en enkel sak att överleva. Yxorna, som kostar från 400 upp till 1 100 kronor, ska konkurrera med Kinaproducerade yxor för runt femtiolappen.

– Det är ingen dans på rosor, ska man bli rik ska man göra något annat. Det gäller att göra mycket bättre grejer än våra kinesiska kollegor.

Därför fortsätter man att hamra eggarna en och en i de gamla maskinerna – den ”yngsta” köpte man in när fabriken i Sätra stängde på 60-talet. Man använder fint stål och bra träslag och lägger stor möda på att visa hur fina yxorna är. Med varje yxa följer ett litet häfte med en bild på fabrikspersonalen som tillverkat den, sammanlagt nio anställda, tillsammans med en historik över fabriken och några skötselråd.

Än så länge klarar man sig dessutom rätt bra. Nu levererar Wetterlings till så skilda ställen som Kanada, New York, Holland och Lycksele. På lördag firar man dessutom för första gången Yxans dag på fabriken.

Då bjuds allmänheten in för att se hur produktionen går till, få sin egen yxa slipad, testa yxkastning och handla direkt från fabriken för första gången någonsin.

– Inte ens Storvikarna vet att vi finns. Det här är ett sätt att sätta oss på kartan, säger Lars Jungefors.

Mer läsning

Annons