Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävle strand lyfter blicken mot havet

/
  • FAVOrit. Gävle Strands minst stadsmässiga del är samtidigt projektledaren Göran Valtonens favoritplats.Invändningen han har är att Sjåargatan bebyggelse är för förortslik.
  • IDYLL. En ”förortsidyll” har smugit sig in på Gävle Strand ...
  • FAVOrit. Gävle Strands minst stadsmässiga del är samtidigt projektledaren Göran Valtonens favoritplats.Invändningen han har är att Sjåargatan bebyggelse är för förortslik.
  • EVIGHETEN. Här tar staden Gävle slut. Sen tar vattnet och evigheten vid.
  • SNYGGT. Tycker Göran Valtonen.

I dag berättar jag om mitt möte med Göran Valtonen, projektledare för Gävle Strand.

Annons

Inte nästa sommar, men inför båtsäsongen året därpå, kan Gävle Strand ha en sprillans ny marina med småbåtshamn i gamla Inre hamnen.

Förhandlingar pågår med en grupp intressenter om att både anlägga och förvalta det som ska ge Gävle sitt tydliga marina ansikte från sjösidan.

– Jag hade hoppats att jag hade kunnat berätta vilka företag vi förhandlar med, men det kan jag inte eftersom vi fortfarande förhandlar, säger Gävle Strands projektledare Göran Valtonen.

Vi har träffats för att prata om Gävle Strand som pussel. Om de bitar som fattas för att göra pusslet helt; en boulevard, grönska längs vattenstråken och mot havet till småbåts- hamnen.

Vi står där isbrytarna en gång låg i beredskap, och gistna sjöbodar för bara några år sen tronade utmed bassängen.

Till vänster om oss ligger industriområdet, rakt fram havet med Korsnäs i fonden, och till höger Hucken med rivningshus, och Lars Anderssons silo.

– Silon ligger med i etapp tre, vars planarbete startar i höst, säger Göran.

Vi startade vårt samtal över en kopp kaffe på Waynes terrass vid Gavleån för nån timme sen.

Hur känns det att ha följt Gävle Strand från papper till verklighet?

– När man är mitt i en process hinner man inte tänka på sånt, men när jag visar vänner, bekanta och studiebesök slås jag av att det blivit mycket bättre än jag föreställt mig. Kanalerna, miljöerna vid vatten och vattenstråken lever mer än väl upp till visionen om att vända Gävle mot havet. Nu är stan där den borde ha varit för länge sen.

Att det tog så lång tid innan projektet kom igång tror Göran främst berott på projektets storlek, och osäkerheten och viljan att ta risker hos de inblandade.

– Med facit kan konstateras att – förutom att det fanns ett uppdämt behov av en ny stadsdel – det fanns en osäkerhet runt nedsmutsningen i marken. Som inte hade den omfattning som befarats.

– Men bron då?, undrar jag.

– Bron ingick i projektet, och om fem, åtta år behövs det en till, till och från Hucken. Det är viktigt att den blir öppningsbar.

Annat positivt Göran framhåller – ofta – är projektets så kallade stadsmässighet.

Ett honnörsbegrepp ska det visa sig som, enligt hans mening, inte följts fullt ut i området kring kanalen och Sjåargatan, som har lite för mycket förort över sig.

– Vilket inte betyder något annat än att stadsmässighet förutsätter fler våningar och renare arkitektur. Området i sig har charm, och tillhör mina privata favoritområden.

Stadsmässiga radhus har Gävle Strand istället fått i Lars Anderssons hus i etapp två, i Sjåar- gatans förlängning mot Inre hamnen.

Allt tal om stadsmässighet får mig att tänka på Gävles förre stadsarkitekt Gunnar Lidfeldt och hans vision för staden och havet. Då fanns inte begreppet Gävle Strand, då var det anrika Alderholmen som skulle länka ihop staden och havet – med låga hus för boende, hantverkare och småbutiker med anknytning till hav och fiske, men även bagerier och skomakare. Medan förre kommunalrådet Mats Ågren tänkt åt ett helt annat håll och har lanserade Gävle Strand som förort till Stockholm.

– Det var ju inget fiskeläge vi skulle bygga, med Gävle Strand skulle stadskärnan förflyttas mot havet. Och med första inflyttningen i etapp ett, nya motorvägen, dubbelspåret och Arlanda-stoppet ökade faktiskt inflyttningen till Gävle – också från Stockholm – med det tredubbla.

Som vi passerar Lars Anderssons radhus pekar Göran på de rena vita fasaderna, rena linjer utan utskjutande balkonger, och gul färg runt ett av två parfönster närmast hustaken som lyser och lockar.

Vår promenad fortsätter över rådbråkad mark mellan förorten och de stadsmässiga radhusen. Det dammigt torra står i bjärt kontrast till etapp etts sammanlänkade växtlighet, gator och vattenstråk, och jag undrar hur man bygger in grön harmoni efteråt.

– Här ska det bli sex radhus, ett flerfamiljshus och p-garage under jord – under en upphöjd innergård, påpekar Göran innan han svarar.

Att i enlighet med projektets så kallade gestaltningsprogram skapa gröna sammanlänkande ytor ligger på en rad intressenter.

Ett annat kitt – som faller på Gävle kommun att anlägga – är en boulevard, och Göran pratar så vackert om den – som spegling av Nygatans esplanad – att jag riktigt kan se hur den vänligt leder ögat ända ut till Nyhamn.

Gävle Strands gatuliv är lojt tillbakadraget denna måndag, för övrigt Görans första arbetsdag efter semestern. På terrasser och balkonger förs lågmälda samtal, måsarna hörs inte alls.

Vi vänder och promenerar mot Stuvargatan med sin parallellt löpande strandpromenad – i Görans tycke Gävle Strands ståtligaste exempel på stadsmässighet.

I begreppet ligger också ett slags demokratisk ordning. Att så många som möjligt ska få ynnesten att bo havsnära mitt i stan. Om inte med ån, kanalen eller inloppet inpå knuten, så med en stadsmässig utsikt från Fullriggaren, och längre fram Lars Anderssons silo.

Mer läsning

Annons