Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erica har Gävles vackraste arbetsplats

/
  • GÄVLES VACKRASTE ARBETSPLATS.
  • PÅ VÄG TILL JOBBET. Erica är på väg att kliva in i hissen som tar henne upp till hytten på 25 meters höjd.
  • (till faktarutan?)
  • (till faktarutan?)
  • TRUCKAR OCH KRANAR. Det är ständigt liv och rörelse i containerterminalen i Gävle hamn. Truckar och kranar lastar och lossar oupphörligt containrar till och från båtar, tåg och bilar. Erica har jobbat här i fem år och har full koll på var kollegorna befinner sig och vad de gör för ögonblicket.
  • SER FRAM EMOT PASSET. Två timmar ska Erica jobba i kranen innan hon åker ned igen och kör truck lika länge. Containerterminalen jobbar stenhårt för att få lika många män som kvinnor som maskinförare.
  • VAD FINNS DET I CONTAINERN? Dataskärmen ger all information om containrarna, exakt position, vilken båt de ska med, vilket rederi som kör och vad de innehåller.
  • ONT I NACKEN. För att ha full uppsikt över containrarna därnere måste Erica sitta framåtlutad över glasgolvet större delen av sitt arbetspass. Efter två timmar tar hon hissen ner och kör truck i två timmar för att få omväxling och avlasta nacke och axlar.
  • (ettabild?) SE UPP DÄRNERE! Erica Sundell jobbar 25 meter upp i luften i containerterminalen i Gävle hamn. Med vana händer vid spakarna lyfter hon snabbt och lätt containrar som väger över 30 000 kilo.
  • ONT I NACKEN. För att ha full uppsikt över containrarna därnere måste Erica sitta framåtlutad över glasgolvet större delen av sitt arbetspass. Efter två timmar tar hon hissen ner och kör truck i två timmar för att få omväxling och avlasta nacke och axlar.
  • BARA NYKTRA FÖRARE. Varje gång kran- och truckförarna i containerterminalen ska sätta sig vid spakarna måste de blåsa i alkolåset.
  • SKYDDSKLÄDER PÅ. Varningsfärger på kläderna, grova kängor och hjälm är måsten när man rör sig i containerterminalen. Skyddsföreskrifterna är stränga.
  • PÅ VÄG TILL JOBBET. Erica är på väg att kliva in i hissen som tar henne upp till hytten på 25 meters höjd.
  • GÄVLES VACKRASTE ARBETSPLATS.

Erica Sundell jobbar 25 meter upp i luften, med magnifik utsikt över havet åt ena hållet, och stan åt det andra.

Annons

Men Erica håller blicken stint ner mot marken genom glasgolvet i förarhytten.

Hon håller på att flytta en container som väger 30 000 kilo.

– En gång fick jag veta att jag just lyft en Corvette i en av "burkarna". Hade jag vetat det kanske jag hade varit lite försiktigare...

Det är farligt att gå omkring i containerterminalen. Truckarna kilar snabbt fram och tillbaka och de två stora kranarna rör sig framåt, bakåt och i sidled med de väldiga containrarna hängande högt över marken.

Det bullrar och smäller, starka varningssignaler piper och allt oväsen dränker helt ljudet från tågsätten som tyst rullar ut och in genom grindarna. Det gäller att se upp för vagnarna.

Erica har full koll på allt som händer och släntrar hemtamt över området mot nästa pass i "71:an", kranen längst ut mot fjärden. I "72:an" sitter Benka som envist jobbade bort en svår höjdrädsla innan han vågade ta plats uppe i hytten.

Det blir en skakig tur i den trånga "hångelhissen" som hamnhumorn har döpt den till, och ett dunsande stopp.

– En del tar trapporna för att få motion. För mig räckte det när hissen var trasig tre veckor en sommar, säger Erica som ser ut att börja svettas vid blotta minnet.

I hytten visar termometern 21,5 grader. Erica börjar med att blåsa i alkolåset innan hon sparkar av sig kängorna och ställer in stolen efter Christian som hon byter av. Den rosa luvan behåller hon på.

Det hisnar i magen när man vågar sig fram och får fri sikt åt alla håll, även neråt.

– Det var läskigt första gången när jag kom upp. Jag kände en skräckblandad förtjusning, men jag tvekade aldrig utan tänkte "absolut, det här fixar jag", berättar Erica.

Ett lapptäcke av containrar brer ut sig. På dataskärmen har hon all information om containrarna, rederierna och båtarna. Krangården är indelad i rutor, som döps efter siffror och bokstäver och varje container har ett nummer som ger mer information.

Erica kan ta reda på vad containrarna, eller "burkarna" som hon säger, innehåller via sin skärm. Men det är inte alltid det spelar någon roll, och numera är det för stressigt för att hinna vara nyfiken.

– Fast vet man att en container är full med glas kan man ju ta det lite lugnare.

Det är dags att börja jobba.

– Op kom! anropar Erica en kollega. Är tåget färdigt att lossas?

Den här gången är det Ericas sambo Jonas, som ger klartecken från "operation" som centralen i kontorshuset kallas. De blev kära på jobbet, och det är de inte ensamma om. Miljön är så oromantisk den kan bli, men trots det spirar det lite förälskelser här och där mellan de höga containerväggarna.

Erica spakar sig fram och sänker ner gripbalken, "oket", som greppar containern. När en lampa lyser röd på oket och en annan uppe i hytten vet hon att det är säkert att lyfta och flytta. Det går fort och lätt, men i början krävdes en del självförtroende för att våga.

För nästa container behöver Erica lite större manöverutrymme.

– Benka, kan du gå lite norrut? ropar hon över komradion till "72:an".

Erica gick handel- och kontorslinjen på gymnasiet. Men 1994 tog hon sitt första truckkort inför ett sommarjobb och sen dess har hon jobbat på industrier, som Ericsson och Stora Enso. När Erica började i hamnen 2006 anställdes flera samtidigt, och de fick gå en utbildning på cirka en och en halv månad.

Erica jobbar hela tiden framåtlutad över glasgolvet. Det ser otroligt jobbigt ut för nacken, och efter två timmar är det skönt att ta hissen ner och köra truck i två timmar som omväxling.

– När vi håller på med en båt spänner man sig ännu mer. Då arbetar vi under tidspress och har ett snitt vi helst ska hålla.

Två gånger i veckan kommer en massör till hamnen för att ta hand om onda nackar. Men Erica befarar att kroppen inte pallar till pensionen.

– Vi får två betalda behandlingar i månaden. Jag försöker verkligen utnyttja det, säger Erica som älskar sitt jobb och inte vill byta.

Och hon skulle rekommendera det för vem som helst.

– Absolut! Det är jätteroligt, den ena dan är inte den andra lik.

Därnere går en kollega och justerar containerlåsen på tågvagnen åt Erica. De är inställda för containrar som är 20 fot långa men ska anpassas för de 40 fots-containrar som Erica strax ska lasta på.

Jobbet är inte helt riskfritt. Maskinerna ska gå att lita på. Men det är många inblandade när ett fartyg lossas, och det gäller att den ena vet vad den andra gör.

För ett år sen började ett fartyg röra sig framåt medan det lastades. Trossarna slets av och masterna på båtens kommandobrygga krockade med kranen. Kranföraren upptäckte vad som hände och hann köra bort därifrån så långt rälsen nådde. Men hela kranen hade kunnat rivas ned.

På hjälmarna i omklädningsrummet står det både Åsa och Sara och flera andra tjejnamn. Just nu är det fem kvinnor och åtta män som kör kranarna och målet är att det ska bli lika många av varje. Två kvinnor till är på väg in via Gästrikelärling.

– Chaufförerna i bilarna är jättenöjda med det. De brukar säga att vi är minst lika snabba, men släpper ned lite lugnare.

– Och det blir mycket bättre stämning när det är blandat, säger Erica som har lång erfarenhet av att jobba bland bara män.

Det råa språket i hamnen försvann dock inte med tjejerna.

– Näe, säger Erica och skrattar. Vi är nästan värre. Men jag tycker att det är en skön jargong.

Annons