Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grybe slår sig till ro i Gävle

/
  • Stig Grybe hörde i flera decennier till skaran av de största nöjesprofilerna i Stockholm, som Martin Ljung, Lars Ekborg och Carl Gustaf Lindstedt för att bara nämna några.
  • Stig Grybes stora genombrott kom via radion. Som karaktären och glesbygdsfilosofen
  • Stig Grybe med skådespelarna Lars Lind, Christina Schollin och Meg Westergren i farsen
  • Stig Grybe har mest varit engagerad i komedier på privatteatrarna, men har njutit av de dramatiska roller han gjort. Här som kriminalintendenten Vesper Johnson i en av flera tv-dramatiseringar av Stieg Trenters deckarklassiker på 80-talet.
  • Olof Thunberg och Stig Grybe tillsammans på scenen 1991.
  • Stig Grybe med Johan Rabaeus och Kjell Bergqvist under inspelningen av
  • Skådespelarna Tor Isedal, Stig Grybe och Bert-Åke Varg i samband med SVT 2:s inspelning av underhållningsprogrammet
  • Stig Grybe som trollkarl i
  • Svante Thuresson, Lena Hansson, Stig Grybe på Börsen 1969.
  • Skådespelarna Stig Grybe och Birgitta Andersson i en öm scen i Knäppupp-revyn 1962. Foto: Svenskt Fotoreportage/TT
  • Inga Gill och Stig Grybe i en scen ur Vita Hästen på Oscarsteatern i Stockholm 1970. Foto: TT
  • 2002 fick Stig Grybe en Guldmask för bästa manliga biroll i musikalen

Stig Grybe är sist kvar av legenderna i svensk nöjeshistoria. Martin Ljung, Carl Gustaf Lindstedt, Jarl Borssén – de är alla borta.

– Humorn var bäst på Povel Ramels och Hasse och Tages tid, anser Stig Grybe. Den nutida humorn är onödigt vulgär.

Annons

Skådespelaren och nöjesprofilen Stig Grybe bor numera i Gävle, hitkallad från Skåne av barn och barnbarn för att bli omhändertagen på ålderns höst. På Konditori Lido får jag en tête-à-tête med en ikon ur svenskt nöjesliv; en välartikulerad man skolad på Calle Flygares teaterubildning i Stockholm på 40-talet.

Han har jobbat med alla de kända namnen från teater- och nöjeslivet på 50-, 60- och 70-talen. Och höll sig kvar längst av dem alla. Född 1928 och med scendebuten avklarad 1948 hade han så sent som vid 82 års ålder sin – förmodligen – sista filmroll som greven i "Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult".

– Man måste inse faktum, säger Stig, inte utan vemod i rösten. Jag är inte lika verbal och rörlig som jag har varit.

En film med det danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen fick den sjuårige Stig att skratta så att han nästan trillade av stolen på Godtemplargården i Junsele.

– På vägen hem sa min mormor: "Du vet, de är inte så där roliga på riktigt, det är deras yrke". Då bestämde jag mig. Ett så roligt jobb ville jag också ha. Det fanns aldrig någon tvekan.

Stigs pappa ville att sonen skulle ta över urmakeriet efter honom, i stället för att ägna sig åt "taskspeleri".

Men Stig gick sin egen väg. Han stannade i Stockholm, bodde i hyresrum hos olika tanter, och hankade sig fram på ströjobb för att kunna betala studielånet från Calle Flygare. Han var brevbärare, färgtappare på Klint Bernhardts färgfabrik och jobbade på bokbinderi, medan han provspelade för olika roller.

Sitt första jobb fick hans som 20-åring i Riksteaterns uppsättning av "Johanna från Lohtringen". Efter fyra somrar på Tantolundens friluftsteater, med Julia Caesar, öppnades dörren för den unge Stig Grybe på allvar.

Men däremellan skaffade han sig ytterligare en merit till sitt cv.

– Jag fick göra lumpen på Armé-, marin-, och flygfilm och tala in speakertexter till instruktionsfilmer. De handlade om hur man bygger broar och sånt. Det var Lennart Hyland som hade jobbet före mig. Han fick 300 kronor filmen. Men när jag frågade: "Kan inte jag få tala in, som har gått teaterskola?" så svarade major Karlsson ja.

Och så petades Hyland från jobbet. Stig fick själv 75 kronor per film.

– Det var en förmögenhet, jag som hade dagersättning på 2,50!

Stig Grybe är gift med Marie-Louise sedan 1962.

– Hon dansade i baletten i Knäpp Upp-föreställningen "I hatt och strumpa". Vi stod samtidigt och läste på en anslagstavla och jag frågade: "Ska du jobba här?". Hon tittade mig i ögonen och svarade: "Ja". Och det sa klick.

Förutom teater, fars, revyer, tv- och filmroller har Stig Grybe gett röst åt ett stort antal tecknade figurer. Han har varit gam i Djungelboken, Oppfinnar-Jocke i Kalle Anka – och är en av dem som sjunger i dvärgkören i Snövitsklippet som ingår i Kalle Ankas jul.

Stig Grybe har så många anekdoter i bagaget efter 65 år i branschen. Men omvärldens intresse för nöjeshistoria är ljumt.

– Jag har skrivit en kortare självbiografi men förläggarna var inte intresserade. Det ska vara aktuellt, fräscht, häftigt – helst av någon som gjort något kriminellt, ler Stig.

Som humorist har Stig Grybe haft förmågan att uttrycka sig med ett minimum av minspel. En sned mungipa eller ett höjt ögonbryn har räckt för att få publiken på fall.

– Sådant kan man inte lära sig på teaterskola, tror jag. Och det är ju skillnad på film och tv, där man mest spelar med ögon och ansikte, jämfört med inför 800 personer på en utomhusteater. Då måste man höja några nivåer, säger Stig och avslutar meningen mer rakryggad och med en starkare röst som genast fyller ut volymen i kaférummet, som demonstration.

Har du vetat i förväg att en karaktär eller monolog ska gå hem?

– När jag var Ante Nordlund från Mobacken brukade jag spåna Ante-grejer i logen och när kollegorna skrattade förstod jag att det kunde vara något för publiken. Jo, man kan känna intuitivt att något är roligt för många.

Den största delen av karriären har Stig gjort på privatteatrarna. Han har tilldelats Guldmasker för både bästa manliga – och kvinnliga! – biroll.

– Det har väl alltid ansetts finare att vara på Dramaaaten. Förutom en period på Uppsala Stadsteater har jag alltid varit frilands. Det har varit mer lönsamt, men alltid inneburit bekymmer för framtiden; har jag jobb till hösten, till våren? Kan jag försörja familjen?

Vilken var den bästa tiden?

– De var nog de åtta-nio åren med Povel Ramels Knäpp upp-revy, med Martin Ljung, Sune Mangs, Brita Borg och alla de andra på Ideonteatern. Den eran var väldigt skoj, säger Stig.

Hur har du kunnat hålla dig kvar i nöjesbranschen så länge?

– Jag vet inte... Nästan alla mina gamla vänner är döda. Många söp ner sig. Det var mycket cigaretter, sprit och restaurangbesök. Jag har försökt hålla mig måttlig med det mesta.

Har du lidit av scenskräck?

– Nej, men jag har blivit mer och mer nervös med åren. Det borde vara tvärtom. Jag träffade Inga Tidblad en gång. Hon var otroligt nervös inför att gå ut på scenen, och jag minns att jag själv tänkte: "Hon? Hon borde väl vara minst nervös av alla". Men ju längre man håller på, desto större känns förväntningarna på att jag ska vara rolig.

Innan jag skjutsar hem Stig vill han gå in på ett urmakeri och byta batteri i sitt armbandsur.

– Kan du inte göra det själv, som har urmakeri i blodet? undrar jag.

– Nej, är det inte hemskt? Jag har aldrig varit teknisk, säger Stig med en ton som avslöjar att han inte grämt sig över det, ett endaste dugg.

Kommentar: Sök på Stig Grybe på Spotify så finner du en mängd monologer, sketcher och melodier med honom och övriga Knäpp upp-ensemblen bevarade.

Mer läsning

Annons