Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här räddas brand- skadade ägodelar

/
  • Monica Pederson jobbar som sanerare på Ocab i Gävle. Här rengör hon brandskadade föremål från radhusen i Hemlingby som eldhärjades i slutet av mars.
  • Ett kakfat återfår sin glans i Monica Pedersens varsamma händer.
  • Nästan allt går att göra rent. Det här prydnadsföremålet i ömtåligt papper borstas av och hängs in i ozonkammaren för att befrias från rök­lukten.
  • En liten väderstation i teak blir som ny med hjälp av en fuktig trasa.

27 mars eldhärjades tre radhus i Hemlingby på grund av ett elfel på en av vindarna.

När evakueringen var klar och elden släckts åkte brandbilarna därifrån.

Men vad hände sen?

Vart tog de rökskadade sofforna och sotiga fotoalbumen vägen?

Annons

När räddningstjänsten är klar på en brandplats kallas en saneringsfirma in för att rädda det som räddas kan.

I Ocabs lokaler på Kryddstigen i Gävle står bohag, bland annat från Hemlingbybranden, åtskiljda av stora kartongväggar för att undvika att sakerna blandas samman.

Vid en av två stora diskbänkar är Monica Pedersen i färd med att göra rent ett kakfat med två våningar. Därefter tar hon sig an en liten väderstation i teak. En glasvas, en träskulptur, en souvenirkorall och en kristallkrona väntar på sin tur.

Kollegan Anita Kiernan torkar samtidigt ur trälådorna i ett mörkt skrivbord.

Monica Pedersen har jobbat som sanerare i många år och vet av erfarenhet hur vart och ett av föremålen bäst tas om hand.

– Alla skador är unika så man får välja kem efter förutsättningarna. Ibland kan lukter vara svårare att få bort än sot och fett. Efter saneringen kör vi oftast allt i en ozonkammare för att försäkra oss om att eventuella lukter försvinner.

– Det värsta är lukten efter torrkokning av ägg, säger Monica. Mögel- och kattkisslukt är också väldigt svåra så där kan det krävas mer arbete.

Har du själv blivit mer medveten om brandrisker?

– Ja, jag har sett för mycket. Jag drar alltid ur tv-sladden, tvättar aldrig när jag inte är hemma, släcker aldrig en julgransbelysning genom att skruva på lampan, säger Monica.

Hur mycket av ägodelarna som går att rädda beror på vilka material som brunnit, hur hett det varit och hur stor rökutvecklingen blev.

– Nästan allt går att göra rent, men det måste även vara kostnadseffektivt. Ibland kan något tidskrävande föremål ha ett stort affektionsvärde för försäkringstagaren och då sanerar vi ändå, säger Carina Jonsson, en av Ocabs delägare.

– En gång lade vi ned tid på en liten rosa sockerskål som blivit helt svart. Det var det enda en dam hade kvar så den var guld värd för henne. Det är så roligt när folk blir glada över att få tillbaka saker som de trodde var förlorade.

I en kartong under en av diskbänkarna ligger en helt förkolnad liten trähäst som ser ut att vara bortom räddning.

– Men den kan också vara en kär ägodel som någon trots allt vill behålla, och kanske varsamt förnya, säger Carina.

Så inget kastas utan att ägaren tillfrågas. Det som inte går att sanera skrivs upp på kasseringslistor som lämnas till både försäkringstagaren och försäkringsbolaget.

Personalen på en saneringsfirma måste, förutom att besitta yrkeskunskaperna, även ha stor människokännedom.

– Många drabbade befinner sig i chock, och sorg. Vi förklarar alltid noga hur allt kommer att gå till och värnar deras integritet, säger Carina.

– Vill de inte att vi går in och hämtar deras saker, eller vill plocka undan själva först, får de naturligtvis det. Och det vi har magasinerat här efter sanering, tills bostaden är återställd, får man komma och titta till när man vill.

Ocab och andra liknande firmor har förstås inte bara brandsaneringar. Deras verksamhet handlar också om vattenskador, mögel, klotter, nedgångna lägenheter och mycket annat.

– Det går ju att säga att vi lever på olyckor, men det är bra att vi finns när det händer. ”Det var skönt att ni var här, men vi hoppas att ni inte behöver komma tillbaka” säger folk med glimten i ögat, berättar Carina Jonsson

Mer läsning

Annons