Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regina har fått liv i Skaparbyn igen

/
  • SOM EN DAGBOK. Den första stora väven slutförde Regina Mucwicki Mabrouk när hon var 13 år. ”Det är lite som en dagbok. Man ser vad jag varit intresserad av genom åren. Hästar och cirkus”, säger Regina.

Konstnärinnan Regina Mucwicki Mabrouk hade inte varit den hon är i dag utan Hedesundavävarna. Nu är hon konstnärlig ledare för Skaparbyn i Hedesunda. Hon jobbar för att fler barn och ungdomar får möjlighet att göra det hon själv och flera med henne har fått uppleva genom åren. Att väva och skapa i en kreativ miljö.

Annons

För första gången på länge lyser solen över Skaparbyn och de tältliknande husen i Hedesunda. Från bryggan hörs barnskratt och plasket från när någon dyker ner i vattnet.

Verksamheten, som gått på sparlåga under ett par år, är i full gång. Sett till de senaste två somrarna har vävarlägren både ökat och breddats i byn, där Regina Mucwicki Mabrouk är konstnärlig ledare. Hon visar oss runt bland husen där de håller till.

– Jag är lite solskygg. Ska vi gå in och sätta oss? frågar hon efter ett tag och kisar med ögonen.

Regina, som är uppvuxen utanför Hedesunda, var fem år när hon själv började väva med Hedesundavävarna. Initiativtagare till projektet var konstnären Birger Forsberg.

– Min syster tillhörde en av de första barngrupperna som började väva med Birger. En dag följde jag med min storasyster och min pappa, som frågade om jag också kunde få väva, och på den vägen är det. Jag brukar säga att jag är född på rätt ställe vid rätt tidpunkt.

Vad var det som gjorde att du fastnade?

– Det är lite som det begrepp Birger myntade, först har barnet garnet, sedan tar garnet barnet. När du kommer in i något och blir så betuttad av det kan du inte sluta. Jag tror alla barn har ett behov av att skapa. Får man den möjligheten är det lätt att man fortsätter. När jag började väva kunde jag krypa, springa och gå. Men jag hade ju inte börjat skolan än så jag kunde inte läsa och skriva. Man kan säga att vävningen blev mitt första andraspråk.

Varför är vävning och barn en så bra kombination?

– Vävning en långsam process där barnet får möjlighet att utveckla sitt konstnärskap. Med snabba tekniker som målning får man snabbt ett resultat. Vävningen är även karaktärsdanande eftersom man tränar sitt tålamod. Jag tror det är ett bra komplement till de snabba uttrycken.

Hedesundavävarna kom att prägla hela Reginas uppväxt. 1975 reste hon och en grupp från byn till Egypten. Där besökte de bland annat den vävarby som Birger Forsberg låtit sig inspireras av i sitt arbete.

– Det var jag och tre tjejer till som vävt väldigt länge som följde med Birger. Det var en riktig äventyrsresa. På två veckor gjorde vi rubbet. Vi seglade på Nilen, besökte Kairo och såg pyramiderna. Våra föräldrar kände tilliten till Birger så vi fick följa med. Annars hade man nog inte fått åka till Egypten när man var 15 år, säger Regina och skrattar.

I Egypten fick hon uppleva islam på nära håll

– Vi besökte flera av de stora moskéerna i Kairo. De gjorde ett väldigt djupt intryck på mig. Allt var så stilrent, skönt och lugnt.

Intresset för religionen växte och tio år senare valde hon att konvertera.

Varför konverterade du?

– Jag är uppväxt i ett troende hem. Pappa kom från Polen, och var katolik. Jag hade en stark gudstro redan som liten. Men när jag växte upp var det saker inom kristendomen som jag reflekterade och reagerade över. Att Gud skickade Jesus för att frälsa människor från synd förstod jag aldrig. Islam är så klar och tydlig på det här, att det är människorna själv som står för och ansvarar för sina handlingar.

Hur reagerade din familj?

– Det blev inga större motsättningar från deras sida. De tyckte det var bra så länge jag var nöjd.

Islamofobin blir mer och mer påtaglig i Europa. Är det något du tycker man märker av som muslim i Sverige?

– Rent generellt kan man se en hårdare attityd i samhället. Så fort det sker ett bombdåd någonstans i världen blir en del människor påverkade och mer negativa mot muslimer. Visst har jag blivit påhoppad av människor jag inte känner, och som tycker att jag ska åka hem till mitt land. De tar mig för en helt annan person än den jag är.

Det börjar skramlas med kastruller i köket, vilket signalerar lunchdags för lägerdeltagare. Våfflor med sylt och grädde. Regina frågar om vi, trots solen, ska gå ut och sätta oss.

Vi hittar en bänk i skuggan på innergården. Det ryker från en eldstad några meter bort. I en djup gryta färgar man garn med krapprot.

Vad betyder religionen för dig?

– När jag konverterade förändrade jag inte mitt liv särskilt mycket. Det var som att jag uppgraderade mig. Jag är samma människa och lever ungefär som innan, men det är vissa sätt man finslipar och ändrar.

– Min konst har så sakteliga också förändrats i bildspråket. Från början gjorde jag flera avbildningar av människor och djur, men nu känner jag mig inte längre lika bekväm med det. För mig handlar det både om en konstnärlig utveckling och att jag dragits mer åt den islamiska konstvärlden, åt det abstrakta med konstruktioner och geometriska figurer.

Med sin konst vill hon visa att världsreligionerna är mer lika än olika.

– Skillnaden är egentligen inte så stor mellan de abrahamitiska religionerna; judendom, kristendom och islam. Det handlar om moral och etik, vilket finns i alla religioner. Förenklat tror vi på samma gud, på döden och uppståndelsen och vi vill alla samma saker. Det finns några viktiga punkter som skiljer men fler som förenar.

Reginas konst och tro löper som en parallell med Hedesundavävarna. Därför blev det också naturligt att hon återvände till platsen där allt började.

De senaste åren har inre stridigheter mellan de som står bakom Skaparbyn, föreningen och stiftelsen Hedesundavävarna, förknippats med verksamheten. 2011 valdes hon in i föreningsstyrelsen och blev senare konstnärlig ledare för Skaparbyn.

– Jag tyckte det skulle vara tråkigt om allt det här bara försvann. Nu när Birger gått bort känns det ännu viktigare att det här blir kvar. Det här är ju hans livsverk. Jag känner att jag vill ge tillbaka något av det jag fick när jag var liten till kommande generationer.

Hur ser konflikten ut i dag?

– Från förra årsmötet har vi en förening och en stiftelse som arbetar mot samma mål. Det har lugnat ner sig på det viset. Motståndet har varit stort både lokalt och regionalt. Men det är historia nu och vi har lämnat det bakom oss. Det går framåt. Vi har satt något i rullning.

Nu kommer det dagligen besökare till byn som vill se byggnaderna och dess annorlunda arkitektur. Somrarna har även ett fullspäckat program med olika kurser och vävarläger.

Så hur är det med återväxten?

– Det är för tidigt att säga, eftersom det är så pass nytt, jag har ju bara jobbat i ett år. Först om tre, fyra år kan vi se vilka barn som blir bitna av just vävningen. Men jag kan säga att vi har besökare och lägerdeltagare från hela Sverige som kommer hit.

Med andra ord. Skaparbyn lever igen.

OMSTART. Regina Mucwicki Mabrouk är konstnärligt ansvarig vid Skaparbyn. Efter de senaste årens motsättningar och styrelseavhopp känner hon att de är på rätt väg. ”Vi har satt något i rullning”, säger hon.

Mer läsning

Annons