Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista bilen har kört ut från Läkerol

/
  • Vännerna Margit Kuusisto, Refik Kolic och Margareta Karlsson.
  • Kenneth Wallström, underhållschef och Susanne Corse, ­HR-chef, tycker att det känns vemodigt.
  • Mikael Nilsson tycker att nedläggningen känns tung och han har trivts mycket bra under sina 26 år i fabriken.

Nu är det sista ­godiset packat och den sista produktionsdagen är över. Gävlesymbolen och fabriken stänger igen med årsskiftet och från och med nu är ­Läkerolen inte när­producerad.

Annons

Det är ödsligt utanför Läkerol dagen innan nyårsafton, knappt några bilar på parkeringen, porten låst. Med det nya året så stänger fabriken. Man skulle kunna tro att den redan stängt, men i själva verket är det de sista rycken som pågår där inne inför nedläggningen. Kvar att göra i dag är de rosa-vita skumsvamparnas paketering. Det görs av en personalstyrka på kanske 20 personer, alla klädda i sina vita rockar och med skyddsnät över håret. Det är sista dagen för produktion. Stämningen är avmätt.

– Det är lite vemodigt i dag, det är så tyst i fabriken, säger Susanne Corse, HR-chef på Cloetta Gävle.

Hon berättar att nedläggningen i överlag gått bra, men att alla anställda reagerar olika och att företaget gjort sitt bästa för att stötta. Av de 152 drabbade så har nu 62 personer hittat en ny sysselsättning.

De anställda vi pratar med berättar att det som de kommer sakna mest är sina arbetskamrater och den goda stämningen på jobbet, vissa av dem har jobbat med varandra i långt mer än 20 år. Flera uttrycker också sin besvikelse över hur nedläggningsprocessen skötts.

– Man trodde man skulle få någonting. Vi fick slita till och med för vår löneutveckling. Jag känner mig besviken, säger Margareta Karlsson som jobbat i fabriken i 36 år.

Hon och hennes kollega Margit Kuusisto talar ändå varmt om hur de haft det på fabriken och hur bra de trivts på sitt jobb under åren. Refik Kolic skräder inte orden när han talar om nedläggningen, och är upprörd över hur han menar att ägarna går med miljonvinst medan de anställda blir av med jobben.

– Bengt Baron får sina miljoner och vi får ingenting! säger Refik om företagets vd.

Produktionen flyttar bland annat till Ljungsbro och Slovakien och beskedet kom i mars 2012. Susanne Corse konstaterar att fabriken stänger med flaggan i topp och pekar på en resultattavla på väggen. Produktionsmålen är nådda.

Den långa process som nedläggningen innebär gör att det inte blir någon ”låsa dörren för sista gången” under kvällen. Underhållschef Kenneth Wallström konstaterar det känns som att allt är det sista hela tiden – sista mötet, sista fikan, sista packningen, sista skumsvampen.

– Som Gävlebo är jag ju uppvuxen med lukten och känslan av den här godisfabriken och det kommer jag sakna. Vi är ett bra gäng här, säger Kenneth.

Annons