Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det jag minns från fotbolls-EM kommer säkert inte vara prestationerna

Artikel 26 av 40
EM 2016
Visa alla artiklar

Annons

Vilket år var det vi köpte huset? Jo, när Brasilien tog VM-guld 2002.

1994 tog Pernilla Wiberg OS-guld i kombinationen. Det vet jag för då föddes första barnet.

Den här typen av kopplingar gör vi hela tiden till idrottsliga prestationer. Ett utmärkt sätt att navigera i tillvaron för oss som har svårt med årtal. Bragderna väcker också minnen till liv. Och ett segerjubel kan få oss att associerar till något helt annat. Det är intressant att fundera en stund över vart hjärnans vindlingar för en.

Utan att vara överdrivet intresserad tar sport en ganska stor plats i mitt undermedvetna, har jag upptäckt. Det blir uppenbart nu under pågående fotbolls-EM.

Islands 1-1 mot Portugal i tisdag är ett talande exempel. I sociala medier kärleksbombades spelare som Halldórsson, Sigurðsson och Árnason. Laget lyckades skapa ett modernt fotbollsdrama likt en isländsk saga. Oavgjort mot kaxiga Ronaldo är stort. De isländska hjältarnas insats talar till våra svenska hjärtan. Det lilla grannlandet kom den kvällen närmare Sverige– trots att ön ligger oändliga sjömil rakt ut i norra Atlanten.

Även om matchen var nervöst spännande menar jag att vårt engagemang har att göra med att vi tycker om Island. Vulkaner, sprutande varma källor, vilda hästar, trevliga människor och så ett underbart språk. Efter Hrafn Gunnlaugsson 80-talsaction ”Korpen flyger” kunde man ju nästan isländska. Två viktiga ord har för alltid fastnat; Bungur hnifur – tung kniv. Kanske inte så användbara. Men vackra.

VM 1994 är ett ännu bättre exempel när en turnering blir central för en hel sommar. Det blågula landslaget grävde guld i USA och hittade brons. Visst minns vi dramatiken när Ravelli mirakelräddade straffen som tog Sverige till semi. Men kommer ni också ihåg att det var varmaste sommaren i mannaminne? Inte ens Storsjöns vatten svalkade. Nätterna var ljuvligt ljumma.

Sambons band hade den sommaren en spelning på Falu folkmusikfestival och fick bekymmer med en Sverige-match. De vädjade om en tv. Jag skickade en med tåg. Konduktören tog mer än tjänstvilligt emot 24-tummaren på stationen i Sandviken. Gratis fick den åka också.

Fenomenala Ingemar Stenmark är för alltid förknippad med lektioner som avbröts av självaste läraren för att alla skulle se både första och andra åket, Stenmarks-mössan som mamma stickade till alla i familjen, banlonpolon och gabardinbyxorna.

Ett antal andra världsberömda idrottsmän- och kvinnor upplevde jag inte själv, men det gjorde mina föräldrar som gärna delat med sig av sina minnen. Vad tänker du på när du hör Ingemar Johansson, Sixten Jernberg, Gert Fredriksson och Toini Gustavsson Rönnlund? Säkert inte bara prestationerna utan även vad som hände i ditt liv och i samhället i stort när de tog sina segrar.

I torsdags klarade Susanna Kallur EM-kvalgränsen. Hennes comeback efter sex år på 100 meter häck är verkligen något att glädjas över. Men det är inte hoppen över häckarna jag kommer att minnas. Det är ärevarvet hon springer med dottern Majken på axlarna. En fantastisk bild som symboliserar så mycket. Styrkan att inte ge upp och att inte tvingas välja. Det går att vara både mamma och elitidrottare.

Fotnot Du vet väl att Arbetarbladet direktsänder varje dag på webben från EM i Paris.

Alla artiklar i
EM 2016
Annons