Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Jörgensdotter: Tidernas sämsta lag har klubbats

Annons

21 juni röstade tidernas sämsta lag igenom i Sveriges riksdag. Tillfällig, kallas den. Människor ska få svårare att få skydd ifrån krig och misär, och svårare att återförenas med sina familjer. Förutom att direkt förstöra människors liv bränner lagen ut volontärer som får göra det arbete politikerna borde göra: Handskas med spillror och smärta och kämpa för människors rätt att leva drägliga liv.

Det är ett helvete att tala för döva öron. 22 remissinstanser har dömt ut lagförslaget på så gott som alla punkter. Folkkampanj för asylrätts upprop samlade in drygt 60 000 namn. Den nya lagens idé sprider hat och rasism, den ger SD rätt och människorna på flykt fel. Den individuella njutningen är målet. Kapitalismen motorn. Den har inget bruk för gemensamma ansträngningar, tjänar inte ett öre på solidaritet och medmänsklighet. Och den 21 juni röstade alla riksdagsmänniskor - utom fem - precis som sina partier. L och KD röstade inte alls.

Läser just nu Svetlana Aleksijevitj bok ”Zinkpojkar” om de ryssar som slogs i Afghanistan. Ofta ditlurade, fosterlandet var det stora ordet som upprepades. Föräldrarna var stolta, de visste inte att deras söner och döttrar offrades. De döda skickades hem i zinkkistor. I dessa kistor kunde läggas vad som helst för att de skulle få den rätta tyngden. I själva verket var kropparna ofta lemlästade, oigenkännliga. Ett dubbelt lock lades på. Samhället erkände inte soldaternas - och deras anhörigas - lidande. Tog inget ansvar för sitt misslyckande. I det tomrummet skulle de överlevande fortsätta existera.

I Spanien har det nyss varit val, och högerpartiet Partido Popular vann igen. PP vägrar lägga pengar på att gräva upp de massgravar som fortfarande, exakt 80 år efter krigsutbrottet, är en del av landskapet. Det får bli folkets egen sak att finansiera. 114 000 saknade. Varje bortglömd människa är ett svek som framtiden får stå till svars för - hur än djupt minnena begravs.När denna krönika publiceras befinner jag mig, förhoppningsvis, i Guadalajara, i det spanska krigets fotspår, på väg mot Alicante och Los Almendros camp - koncentrationslägret dit antifascisterna fördes när kriget var slut. 2000 dog där. Dessförinnan hade de samlats i hamnen i tron att västerländska demokratier skulle komma till deras undsättning. Två båtar hade kommit och snabbt avseglat med överfulla laster. 15 000 människor blev kvar i hamnen - väntande på räddningen som aldrig kom - när den fascistiska styrkan intog staden.

Spanien är ett land med ett anarkistiskt arv och idag växer sig det socialistiska partiet Podemos allt större. Folket måste tillslut göra uppror mot den makt som existerar i egen rätt och inte speglar människors verkliga behov. Vi levande vet hur det är att vara människor och därmed mänskliga. Avstängdhet är ett skydd, men får konsekvenser. Läggs alla lock på, så kommer det att börja sjuda och sippra över. Och finns inte redskap att hantera det förtryckta - som ett samhälle som kan ta hand om det såriga och komplexa - blir det livsfarligt. Individen kommer att sträcka sin fulla smärta och längtan rätt in i världen. Blunda då om ni kan.

Anna Jörgensdotter

Mer läsning

Annons