Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tänk om jag kunde åka hem och läsa tidningen med henne

Annons

Ett samtal i veckan har satt spår.

På kvällen ringer mobilen. En äldre kvinna ursäktar sig för att hon stör och hon ber ännu mer om ursäkt för sitt ärende. Hon är tvungen att säga upp tidningen. Vill inte, men måste. För hon kan inte läsa längre. Gula fläcken på båda ögonen.

Kvinnan berättar hur hon verkligen våndats över det här samtalet. Att slutligen ta beslutet att inte fortsätta med morgontidningen. En gång tidigare sade hon upp Arbetarbladet, men ångrade sig och tog en ny prenumeration. Trots att hon inte kunde läsa då heller. Så djupt satt vanan.

Förstoringsglas och stark lampa hjälpte ett tag, men inte längre. Hur hon än anstränger sig blir artiklarna obegripliga.

83-åringen berättar under samtalets gång hur tråkigt det är med dålig syn. Det är så mycket som försvinner i livet när världen blir svår att se klart och tydligt. Problem med ögats gula fläck innebär att man inte längre kan se detaljer, inte läsa och får svårt att känna igen ansikten.

Synförsämringen i sig är en sorg för henne. Att inte fotstätta med morgontidningen är det också. I det stora hela kan man tycka att det är ett mindre problem. Men för henne är det inte det. En vana som upphör innebär en märkbar förändring i tillvaron. Hon har ju växt upp med tidningen och läst den varje dag så länge hon kan minnas.

Jag frågar, har du ingen som kan läsa tidningen för dig?

Nej, hon lever ensam och klarar sig fortfarande på egen hand hemma.

Jag hör hur dum min fråga låter. Men den är ärligt menad. Tidningen har varit hennes sätt att orientera sig i tillvaron. Radio lyssnar hon sällan på, tv går fortfarande hyfsat bra, men missar detaljerna även där. Och där är det så många program hon inte förstår sig på. Inte är det lokalt heller.

I tidningen har hon fått det hon vill ha. Lokala nyheter, korsord, insändare, matrecept, sport. Hon har läst det mesta.

Då tänker jag så här. I en annan tid, i en annan värld skulle jag åka hem till henne på morgonen och vi skulle läsa tidningen tillsammans. Dricka kaffe, doppa en bulle och bläddra. Kanske börja bakifrån med tv-tablån och serierna. Hur hon gör frågade jag aldrig. Vi småpratar om vad som händer i brexits fotspår när Englands nya premiärminister Theresa May sparkar ministrar. Samtalet leder in på Margaret Thatcher, som hon minns mycket väl.

En Gävlebo har hittat en ny fjälltopp. Hur i hela friden gick det till? Jo, med Lantmäteriets nya laserskanning blir mätningen mer exakt. Jodå, hon har varit i fjällen men såklart inte uppe på någon av topparna. Det skrattar vi åt.

Och så där skulle det fortsätta tills vi checkat av läget. Hon kan vila tryggt i vetskapen att världen står kvar där utanför fönstret. Nu vet hon att musikteatern ”Giv akt på bruket!” spelas i Högbo och att sommarens största nöjeshelg är nu med bland annat Gefle Metal Festival i Gasklockorna. Och så springer det älgar på vägen i Årsunda och orsakar olyckor.

Bra vetande att ha med sig in samtalen med de andra på bussutflykten.

Mer läsning

Annons