Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetarbladet hälsar på i gruvidyllen Fagersta

Artikel 6 av 7
Arbetarbladet hälsar på 2016
Visa alla artiklar

Den här veckan gick Arbetarbladets pilresa till det gamla gruvsamhället Fagersta utanför Hofors. Där fick vi höra berättelser om alltifrån gruvdriften till Kronblom och gamla dejtingstigar.

Annons

Vi kommer till Fagersta efter ha svängt söderut i rondellen som välkomnar en till Hofors. Efter några minuters färd kommer så byn på höger sida om vägen. Samhället ligger mellan de små sjöarna Lilla- och Stora Gösken och ortsnamnet ska betyda "den goda tjänliga landningsplatsen".

I Fagersta träffar vi Arne och Berit Eriksson, Yvonne Bergman och Sune Engström. Arne och Sune tillhör de som bott i byn allra längst. Sune sedan 1946 och Arne sedan 1947. Deras föräldrar byggde husen i samband med den så kallade barnrikehus-satsningen som inleddes 1937. Satsningen, som inleddes av Per Albin Hansson, riktade sig till stora barnfamiljer och skulle minska den trångboddhet som rådde i städerna.

Till Fagersta lockades man av de arbetstillfällen som områdets järnmalmsrikedom erbjöd. I byn tros man ha sysslat med gruvdrift och järnmalmsbrytning sedan 1500-talet. Redan 1646 fanns här både en masugn och en bergsmanshammare. Kring Fagersta är det inte mer än ett par kilometer mellan de gamla gruvhålen.

Arne Eriksson, Yvonne Bergman, Sune Bergman och Berit Eriksson mötte upp oss när Arbetarbladet kom till Fagersta.

– Det var ett tufft och slitigt arbete att arbeta i gruva. Min far jobbade och slet ut sig där och fick senare börja jobba på SKF i Hofors. Han gick bort redan vid 63 års ålder. Förmodligen som en följd av att ha arbetat i gruvan så länge, säger Arne Eriksson.

När vi är på väg upp mot den gamla Storstrecksgruvan möts vi av Britta Skoglund och Lennart Källgren. Britta är uppvuxen i Fagersta eftersom hennes far, precis som Arnes, jobbade som spelman i Storsträcksgruvan. Familjen flyttade härifrån 1964.

– Det var ju inte, som man kan tro, musik som spelmännen sysslade med. De satt och styrde linorna som skötte upphissningen av malm från gruvschaktet. Ett svårt jobb då linorna som gick ner i schaktet var så långa, berättar hon.

Kring Brittas hals finns också en bit lokal gruvhistoria. I halsbandet hon bär sitter en svart serpentinsten, i folkmun kallad Hoforsit, som endast finns i området kring Hofors.

Britta Skoglund, i jeansjacka, flyttade från Fagersta 1964 men gjorde ett återbesök när hon hörde att Arbetarbladet skulle hälsa på. Det blev ett kärt återseende och många minnen väcktes till liv.

I dag finns inte många spår kvar av Storstrecksgruvan kvar. Schaktet som under glansdagarna mätte ner till 425 meter under mark är inhängnat och vattenfyllt. Spelmannastugan är riven sedan en tid tillbaka. Kvar finns bara en jordkällare där man förvarade dynamit.

– De som jobbade i gruvan skickades ner med samma hiss som malmen. Järnmalmen fraktades sen ner till Lill-Gösken där det packades i båtar för transport via kanalen och ut på Stor-Gösken. Till slut kom den till Långnäsgruvan där man krossade den till slig, förklarar Sune Bergman.

Järnmalmen krossades till så kallad slig som sedan anrikades och i slutändan blev stångjärn.

En bit ner i byn, vid kanalen som binder samman de två sjöarna, ligger den gamla sågen. Sågen, som länge var i storbonden Per Jonssons ägo, försåg området med virke och sedermera även el. På sågen ska Elov Persson, mannen bakom Kronblomserierna, ha arbetat.

Yvonne Bergman berättar att Persson enligt historien brukade måla serierna på bräderna och att inspiration till karaktärerna kom från trakten. Exakt vilka som fått tjäna som inspiration till karaktärer som den snåle storbonden Rovlund eller den ständigt tjatande svärmodern Agata Abelsson är dock fortfarande höljt i dunkel.

Storbonden Per Jonssons gamla gård påminner om de klassiska hälsingegårdarna.

Vi går vidare längs den gamla kanalen. Stigen vi går på kallas i folkmun för Kärleksstigen. Hit gick man om man hade sällskap och ville ha en romantisk promenad i skymundan. Idag är stigen något igenväxt men fortfarande fullt framkomlig. Kärleken verkar dock fortfarande frodas. Även om den sker inom djurens rike.

– När jag var ute och gick här en kväll fick jag syn på två bäverungar som kom från varsitt håll. När de möts, precis under mig, var det som att de hälsade på varandra med en puss. Det kändes nästan sagolikt, berättar Yvonne Bergman.

Prunkande grönska vid kanalen som löper längs Kärleksstigen.

Du har väl inte missat de tidigare avsnitten av Arbetarbladet hälsar på?

Brännsågen – Idyll vid Testeboån

Kalvs fäbodar – Birgit och Seppo stoppade fäbodens förfall

Sälgsjönäs – Röst från Sälgsjönäs hörs i EU-parlamentet

Långviken – 2 hus och 19 höns

Ytterboda – Det spökar i idyllen

Jädraås – Kjella ångrar ingenting

Åbyn – Pensionerade polisen om det olösta Åbymordet

Långsjötorp - Bland fisk och fjäril

Västerfjärden - båtliv och kvarnruiner

Ölbo - Bland bärs, bränder och bruna hästar

Alla artiklar i
Arbetarbladet hälsar på 2016