Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävleförfattare hyllar disktrasan

Annons

Hur kan man få ihop en hel bok om ämnet disktrasa? Luktar för det mesta äckligt borde räcka.

Men Anna-Karin Murén från Gävle och Åsa Kax Ideberg, Falun, har lyckats. ”Käraste disktrasa” ligger klar inför jul och ser ut som vilken flott designbok som helst.

Disktrasans skapare är en kostymklädd svensk. Det sägs att han var trött på de gamla bomullstrasorna som inte torkade torrt. Vilket dock knappast berodde på att mannen personligen hade upplevt problemen vid köksbänken.

Han hette Curt Lindquist, var vd vid företaget Celloplast och letade helt enkelt efter en ny lönsam produkt.

Disktrasans tillkomst vid slutet av 1940-talet är en skön historia. Familjen Lindquist samlades hemma i köket i Norrköping för att mala tvättsvampar i en köttkvarn. Sönerna och hustrun Margareta fick veva fram den slemmiga grågröna massan som herr uppfinnaren sedan pressade platt. Trasan var född.

Man kan förstås fråga sig om inte Margareta Lindquists uppfinning var större. Hon hittade på det legendariska ordet som senare kom att bli synonymt med disktrasa lika mycket som ett varumärke, Wettex, efter wet textile.

Curt Lindquist tog patent på sin grej. Så även om det finns annat man kan torka diskbänken med är boken egentligen ännu ett snäpp smalare; den handlar endast om wettexduk. Wettexduk i konsten, i formgivningen, i reklamen, i välgörenhetens tjänst… Även i badet. En tidig annons visar intim tvagning, make up-borttagning och disktrasans välgörande massageeffekter!

Men numera ser man sällan marknadsföring av disktrasor. Man ser disktrasor marknadsföra annat. Den är mer än sin egen funktion. Det har blivit en projektionsyta.

Kommersiella tryck kom att älska att vitsa med en sjaskig bakgrund. Som revisionsfirman som deklarerade: ”Vi städar siffrorna”. Hyresgästföreningen såg också ett tillfälle: ”Tycker du att din hyra suger? Låt oss hjälpa dig”.

Boken berättar företagshistoria och beskriver produktionen i wettexfabriken men fortsätter snabbt till disktrasans nya liv med coola texter och bilder.

Den fick sommarkollektioner, pigga mönster och med tiden allt mer uppseendeväckande motiv – och även form. Ett projekt på Konstfack i slutet av 1990-talet blev startskott; en av eleverna gjorde till och med en kostym av materialet. Möjligen kan NASA sägas vara ännu påhittigare; redan 1965 hade man fått för sig att isolera rymdkapseln Gemini med detsamma.

Disktrasedesign är numera stort. Marimekko, Lagerhaus, Granit och H&M har egen. Designen tycks besjälad av att göra det fula vackert, förgylla de trista hushållsgöromålen. Med söta djur, exklusiva grafiska mönster eller uppkäftiga statements – ”Queen of fucking everything”.

Härom veckan förärades kulturredaktionen en teaterdisktrasa. Det var en dansföreställning om mansrollen som lanserades med sin titel tryckt på wettexduk i feta svarta bokstäver: ”JEAN”. I just det här mötet mellan mannen och diskbänken kommenterades på sätt och vis både klass och kön, eftersom föreställningen bygger på Strindbergs pjäs om kärleksdramat mellan betjänten Jean och herrgårdsdamen Julie.

Disktrasans oförmodade potential tycks ligga just precis där. Det absolut mest vardagliga kontrasteras. Det ”lägsta” mot det ”högsta” – makten, konsten, kärlek, bildning, pengar.

”Käraste disktrasa” hade gärna fått innehålla ett resonemang kring detta. Det hade varit intressantare att läsa än en massa ganska intetsägande miniintervjuer med olika formgivare.

Att disktrasan år 2015 upphöjs till ämne för bok hör också till den motsägelsefulla bilden. Sverige har stoltserat med många uppfinningar. Dock aldrig tidigare disktrasan. Trots att den sannerligen är trevligare än dynamit.