Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gemenskap ger styrka

Annons

I dag tycks det mesta fungera utan att man bryr sig om det. Lönen får vi på utsatt tid, då vi sjuka får vi sjukersättning, blir vi arbetslösa finns arbetslöshetskassan, semester är en självklarhet, pension när den dagen kommer o.s.v. Allt detta ser vi som naturligt idag. Det har inte alltid varit så. Det är inte garanterat att vi får behålla det i framtiden.

Genom sammanhållning har vi påverkat vår arbetssituation så att den gradvis blivit bättre. Ibland har vi tvingats att ta strid för att genomdriva det vi anser vara rättvisefrågor. Genom sammanhållning slår vi vakt om det vi har, och genomdriver förbättringar. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en viktig fråga för oss alla. Målsättningen är att ett jobb utfört av kvinnor värderas lika högt som ett arbete utfört av men. Detta borde vara ett naturligt tänkesätt men så är inte fallet. Man har gjort framsteg men målet är inte förrän kvinnor och män jobbar på lika villkor. Gemensamt ska vi forma framtiden.
Ett samhälle kan mätas utifrån hur det tar hand om sina sjuka och utsatta. Sverige sköter sig dåligt i dagsläget. Det är dags för en sjukförsäkring som lever upp till sitt namn.

I dag får vi läsa i tidning och höra på radio att många topp chefer på vissa stora arbetsplatser, fast att de hävda att låg konjunktur har gjort att man har skicka hem så många arbetskamrater, få hög bonus. För i tiden, var arbetsplatser styrd av arbetsgivare och medarbetare med mål och vision, arbetsgivare som var alltid ute bland medarbetare och fråga hur de mådde och sökte förbättrings förslag för att ständig förbättra det de jobba.
En arbetsgivare som inkluderade medarbetare i varje beslut, arbetsgivare som såg medarbetare som resurs inte som direkt kostnad. När man var sjuk var rehabilitering på plats för att kommer tillbaka så fort så möjlig. De cheferna var skickliga och kunde sin sak. När man var arbetsskadad och inte kunde komma till jobbet eller var långtidssjukskrivna, då fanns ett trygghetssystem som gav människor hjälp och ekonomisk trygghet under den tid som rehabiliteringsarbetet på gick. Vad har hänt? Är vi så friska nu att allt detta har spela ut sin tid?

Alla vi fackliga förtroende valda måste nu ta upp kampen mot alla dessa orättvisor som råder i vara samhälle. Vi ska inte tro att politiker kommer att göra varat jobb om vi inte själva ta upp det.

Mina vänner vi måste kunna beskriva det samhälle som vi vill leva i. Samhälle med Sammanhållning, Solidaritet, Enighet och Gemenskap som ger styrka.
”Arbetarrörelsen har byggt ett land utifrån mångas erfarenhet, utifrån många människors vilja att bidra och utifrån många människors drömmar om en bättre framtid.”
Jag undrar vad som måste göras för att framkalla kampen mot allt dessa som inte ens har plats i varat samhälle. Vi måste fråga oss själva om vad vi vill. Jag ska vi bara lösas som allt fungera som det ska?

Jag tycker att vi från facket bör vaknat till och börja fundera om vad vi kan göra för alla som har hamnat i denna situation, om vi inte ställa upp idag som vara kamrater gjorde 100 år sedan kommer vi att ingå i historien som de mest passiva arbetarrörelse.

Kom ihåg att kampen försätta.

Wellington Ikuobase
ordförande LO-facken

Mer läsning

Annons