Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Genusperspektiv ger fler dimensioner

Annons

Något spännande händer! Jag tittar på ”Kulturnyheterna”i SVT och hör Ulrika Milles göra en analys av Per Morbergs nya tidskrift – och det är en analys ur ett genus- och klassperspektiv. Hon säger bland annat att tidskriften inte endast andas reaktionär manlighet utan även en nervös sådan. Och att medelklassen tydligen behöver sitt eget jaktmagasin.

Sedan ser jag säsongsstarten av ”Babel” med suveräna Eva Beckman som vikarierande programledare. Hon är närvarande, intresserad och öppen att förändra samtalen utifrån det som händer i interaktionen med gästerna.

Programmet är en hel timmes ren inspiration och här pågår samtal kring både kön och klass. I ett inslag om Kristian Lundberg och hans nya bok ”Och allt ska vara kärlek” diskuteras bemanningsföretagen som det nya statarsamhället och begrepp som människovärde, beroendeställning och cyniska arbetarvillkor finns med och i samtalet med gästerna i studion kring socialdemokraternas eventuella avsaknad av en berättelse pratar man om solidaritet och vikten av en tydlig ideologi.

När Eva Beckman talar med Åsa Moberg om hennes senaste bok ”Kärleken i Julia Anderssons liv” som Moberg skrev redan på 60-talet, pratar de också om hennes position som kvinna och offentlig person i en tid när detta var ovanligt. Vi får även se ett klipp när Horace Engdahl för många år sedan berömde henne i ett tv-program med en intressant efterföljande analys av vad det kunde betyda för en kvinnlig författare att då få den typen av beskydd eller välsignelse av en högstatusman.

Och i inslaget om JM Auel, som skrivit böckerna om ”Grottbjörnens folk” med 45 miljoner läsare världen över, jämförs huvudpersonen i serien med Pippi, vilket var nytt. Annars när man hör om hennes böcker är det ofta med en nedlåtande ton kring de många sexscenerna i böckerna. Här valde man i stället att lyfta ett annat perspektiv.

Heja ”Babel”! Och heja genus- och klassperspektiven.

Det händer något nytt å ena sidan. Och å andra sidan så skildras mycket i media fortfarande stereotypt.

”The Event” i SVT som nu är inne på sin andra säsong är en serie som jag inte längre följer. Bland annat beror det på att jag inte står ut med att Leila, som är en ena huvudpersonen, hela tiden frågar Sean, som är den andra huvudpersonen, om allt. Och han svarar. Fast han inte har en aning.

Det kan ju låta knäppt, fast ärligt talat ser jag det här ofta när människor pratar med varandra. Resultatet blir att den ena framstår som obeslutsam och vag medan den andre framstår som säker och allvetande. Fast båda faktiskt inte vet. Och föga överraskande så är det 99 gånger av 100 kvinnan som framstår som den vaga och det gäller både i fiktion och i verkligheten.

Så, gamla föreställningar och framställningar av kvinnor och män finns förstås i högre utsträckning än det som är nytänkande och nyskapande. Och ändå, så enkelt det vore att låta Leila vara den som svarar i stället för den som alltid frågar. Lika enkelt som ”Babel” gör när de tar in fler perspektiv i samtalen.

Ellen Landberg

Mer läsning

Annons