Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Geraldine och SJ

/

Annons

och sätter på Geraldine. I en vecka har jag lyssnat på den, Glasvegas Geraldine. Köpt på iTunes Store och därmed lagligt nedladdad. Jag betalar för mig för att jag tycker att jag ska göra det. Varje dag har den gått på repeat. För det går inte annat än älska textrader som talar om någon som vill vara en ängel på din axel, din soc-tant.

Tåget stannar i Sandviken. Det är torsdag kväll och dagen då Sandvik varslat 900 anställda. För att öka marginalerna. Stationen påminner om en annan kväll, i ett annat land, en kväll när jag aldrig varit gladare över att sitta på en järnvägsstation. Jag hade vandrat. Vi hade gjort en felbedömning. Och försatt oss i en situation där brant lutning, lerjord och en bortrasad stig blev recept på dödsskräck. Men också insikt om hur mycket livet är värt. När man sitter med kängorna hårt insparkade i lerjord och gråter för att man tror att man kommer förlora det. Livet alltså.

Sandviken glider undan efter en stund. Är egentligen inte så glad över att sitta på det där tåget. Men jag måste, för att komma dit jag vill.

Och SJ säljer biljetter för andra bolag, som tåg i Bergslagen, på sin hemsida. Tåg som väntar in försenade SJ-tåg fyllda av människor på väg från punkt a till punkt b. Men som SJ däremot inte väntar in. Ett kärt samtalsämne resenärer emellan har jag lärt mig. När jag suttit gisslan på väg från punkt a till punkt b och upplysts om detta av något mer luttrade tågresenärer.

när företaget tänker. Har jag noterat. Kundanpassade och funktionella bokningssystem verkar exempelvis inte riktigt vara SJs grej. Men det skulle ju bli bättre med det nya systemet. Det förkunnades bland annat stolt att SJ nu skulle göra som flygbolagen, göra sina biljetter efterfrågansstyrda vilket bland annat innebar att biljetterna skulle bli billigare ju längre i förväg du bokade.

Och så blev det ju. Men det blev inte riktigt bra ändå.

För till skillnad från flygbolagen gjorde inte SJ sina biljetter personliga. Vilket ledde till att företagsamma gynnare bokade biljetter på populära sträckor som de sedan krängde mot en nätt liten vinst på sidor som Blocket. Och sånt är ju faktiskt rätt irriterande. För den som inte gjort biljettbokning till affärsverksamhet utan bara ser det som något som måste göras för att kunna transportera sig. Från punkt a. Till punkt b.

Men det ska ändras nu. Biljetterna ska tydligen bli personliga. Och det är ju bra förstås. Fast ännu bättre hade det ju varit om SJ gjort rätt från början.

i Örebro. Det går vägen. Sverige fortsätter glida förbi där utanför. Men jag sitter inte på ett SJ-tåg. Jag sitter på ett Tågkompaniet tåg. Noterar att jag är lite rädd för SJ. Och för deras enorma makt över människors liv. När det inte går som det ska.

Fortsätter lyssna på Geraldine och tänker lite på det här med SJs makt över människor. Över middagar som aldrig blev av, för att tåget var försenat. Över förhållanden som kanske aldrig blev av, eller tog slut lite i förtid, för att tåget var försenat. Kärlek på distans som inte bara handlar om två människor utan kan handla om två människor och en SJ. Och jag kan tänka mig. Att det ibland kanske inte finns nog med kärlek i världen för att övervinna SJ. Det är ju nog komplicerat ändå. Det här med förhållanden alltså. Även utan SJ.

mycket pengar för förseningar. Ungefär 40 miljoner om året, pengar som dock inte riktig handlar om återbetalningar eftersom man bara får ett värdebevis att boka ny SJ-biljett för. Finns nog ett mörkertal där. Fyllt av irriterade resenärer som aldrig orkade reklamera. Eller inte hittade fram till reklamationsformuläret på SJs hemsida som ligger tre klick bort från förstasidan. Under oktober månad kom 50 procent av alla X2000-tåg fram i tid. Och det är ändå dyrtågen som man tar för att komma fram lite extra fort. Till barn som väntar. Eller en kväll med vänner. Eller en middag. Eller en anställningsintervju. Eller ett jobb.

Sedan är jag framme vid punkt b. Järnvägsstationer är på något vis lite fina. Fyllda av människor påväg till eller från något eller någon. Och att åka tåg är miljövänligt och bra betänketid. Det går också att läsa bok och tidningar och jobba på tåg. Och språka med människor man kanske aldrig annars skulle språka med. Som den där pojken som berättade att han hade en katt och att han brukade åka finlandsfärja och att han hade tre par stövlar på sitt jobb för att hålla fötterna torra hela dagen. Så jag gillar nog tåg ändå.

Det är nog faktiskt bara SJ jag har lite svårt för.

Mer läsning

Annons