Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Goa" gubbar kommer överens

Annons

Redan vid avlämningen av familjens fotbollsfreak på Gothia Cup så väcks mina misstankar. Det är det där någon elak jäkel sagt om Göteborg – att det är ett fiskeläge för efterblivna – som spökar. Även om uttalandet är en förolämpning mot alla som har det lite svårt för sig så inbjuder det till att försöka hitta fel på allt som dessa Göteborgare – med sitt dåliga självförtroende – har för sig. politisk krönika. Således. Vi ska lämna vid ”Kortedala Skola” och letar en stund innan vi inser att ”Kortedala Skola” är byggnaden som har skylten ”Vinga Gymnasium”. Ty här råder den så kallad ”Göteborgsandan” som innebär att vi pratar ihop oss och kommer överens, så blir allting bra. Det är en beslutskultur som bygger på en slags trivsamhetens korruption, kreativ fantasi. Denna beslutsordning har visat sig överlägset exempelvis det rättshaveristiska Stockholmssystemet, som bygger på att politisk kraft kommer ur lyckade intriger som lurar skjortan av motståndarna, även till priset av att alla förlorar. Men baksidan är bristen på ansvarsutkrävande när alla är insyltade. När jag och mina barn är på Liseberg hinner de åka attraktionen Rainbow ett par gånger innan olyckan inträffar. Själv blir jag förbannad, mest på mig själv eftersom jag varit så dum att jag trott att dessa maskiner är säkra. Men också för att ansvarsutkrävandet trängs längst ut i systemet och just nu ligger hos en tysk tillverkare av drivaxlar…. ”Vi har inte gjort något fel”, säger Liseberg, och betalar de drabbade en slant så att de lugnar ner sig. Pengar som jag antar att någon underleverantör långt bort i berg-och-dalbaneindustrin kommer att få pröjsa innan det är färdigt. Och de som ett dygn senare fastnade i Lisebergstornet på 48 meter höjd fick väl en sockervadd i ersättning. Det gäller att komma överens. Det ska väl inte vara så joggans svårt för några goa gubbar att hitta en lösning? En bekräftelse på Göteborgsandans för- och nackdelar får jag när jag kliver på kållevagnen och av misstag åker mot Angered istället för Saltholmen. Jag hamnar i det multikulturella Göteborg och blir sittande där i en timme eftersom elförsörjningen havererat. Alla goa gubbar småpratar ironiskt om semestervikarierna och personalnedskärningar. Men att elektriciteten nog kommer tillbaka. Om en timme. Eller en minut. När kållevagnen väl börjar rulla verkar jag vara den ende etniske svensken, men ju närmre city vi kommer desto mer utblandat blir det, och på väg åt andra hållet, mot de västra delarna av stan, blir åter svenskarna i majoritet, även om ett holländskt fotbollslag länge är vågmästare. Hela tiden råder en gemytlig Göteborgsanda. Och eftersom vi ska komma överens struntar jag i att betala resorna. Jag antar att den lokala kulturen föreskriver att den som råkat ut för strömavbrott får åka gratis ett dygn eller så. Göteborgsandan dyker också upp på fotbollsplanen under Gothia Cup. En kille i ett Gävlelag knäar en motståndare från Uppsala. Offret ger en efterspark som svar och den får domaren se. Gult kort! Men de våldsamma protesterna mot domslutet får domaren att inleda förhandlingar med kontrahenterna. När hela händelseförloppet blivit klargjort får också Gävlehuliganen ett gult kort. Inte helt enligt regelboken, men rättvist. Göteborgsandan har ännu skördat ännu en seger.

Mer läsning

Annons